Juden som mördade ”minst 10 miljoner” i Sovjet

SOVJET. Denna vecka blottläggs vilka som låg bakom den så kallade ryska revolutionen och de massmord som utfördes i Sovjet.

Ni måste förstå att de ledande bolsjevikerna som tog över Ryssland var inte ryssar. De hatade ryssar. De hatade kristna. Drivna av etniskt hat torterade och slaktade de miljontals ryssar utan ett uns av ånger. Det kan inte nog framhållas. Bolsjevismen begick den största människoslakten genom tiderna. Det faktum att största delen av världen är okunnig och likgiltig över detta enorma brott är beviset på att global media är i förövarnas händer.

Före detta Gulag-fången och nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyn.

Här är ett övergivet historiskt datum: Nästan 90 år sedan, mellan den 19 och 20 december 1917, mitt under bolsjevikrevolutionen och inbördeskrigettecknade Lenin ett dekret som upprättade av det All-ryska Extraordinära Kommissionen för bekämpning av Kontrarevolutionärer, även känd som Tjekan.

Inom en kort tidsperiod blev Tjekan den största och grymmaste säkerhetsapparaten för staten. Dess organisationsstruktur ändrades titt som tätt mellan åren, även dess namn: Från Tjekan till GPU, senare till NKVD och senare till KGB.

Vi kan inte med säkerhet veta antalet dödsfall som Tjekan ansvarade för i sina olika former, men antalet är med all säkerhet minst 20 miljoner, inkluderande offer från tvingade kollektiviseringar, hungersnöden, stora utrensningar, utvisningar, bannlysningar, avrättningar och massdöd i Gulag-lägren.

Hela befolkningsskikt eliminerades: oberoende jordbrukare, etniska minoriteter, medlemmar ur borgarklassen, ledande befattningshavare, intellektuella, konstnärer, aktivister ur arbetarrörelsen, ”oppositionsmedlemmar” som definierades helt slumpmässigt och oräkneliga medlemmar ur kommunistpartiet självt.

[…]

En israelisk student genomgår högskolan utan att någonsin höra namnet ”Genrikh Yagoda”, den största judiske massmördaren från 1900-talet, GPU:s ställföreträdande befälhavare och grundare och befälhavare av NKVD. Yagoda genomförde flitigt Stalins kollektiviseringsorder och är ansvarig för minst 10 miljoner människor död. Hans judiska underordnanden upprättade och administrerade Gulag-systemet.

Israelen Sever Plocker, på den israeliska webbplatsen Ynetnews.

Genrikh Yagoda ansvarar för "minst 10 miljoner" människors död i det forna Sovjet. Ändå känner väldigt få till honom.

Hemligheten bakom kommunismen

Veckans film

Klockan 12:00 varje söndag uppmärksammar Nordfront en film eller dokumentär av något slag. Har du förslag på en Veckans film? Kontakta då Robin Palmbladrobin.palmblad@nordfront.se

I detta klipp får vi höra en introduktion till Dr David Dukes bok The secret behind communism, översatt till svenska: Hemligheten bakom kommunismen.

Duke förklarar att samtidigt som judisk massmedia tjatar sår i öronen om Hollywood-skapelsen ”Förintelsen” så har massmedia undanhållit västvärldens medborgare information om juden Genrikh Yagodamassmord på ”minst 10 miljoner” människor i Sovjet.

The-Secret-Behind-Communism-cover

Hemligheten bakom kommunismen blottlägger exempelvis hur judiska bankirer sponsrade den så kallade ryska revolutionen, som i praktiken var en judisk statskupp, och kartlägger även vilka som ansvarade för de grymheter som följde i Sovjets spår: exempelvis judiska psykopater så som Ilya Ehrenburg och Genrikh Yagoda.

 

Boken om detta viktiga ämne går att köpa genom Dukes webbplats eller att läsa i pdf-version här.

 

Hör Dukes introduktion av boken:

 

Den judiska terrorn mot Tsar-Ryssland

HISTORIA. Theodor Engström skriver om den judiska terrorn i dåvarande Tsar-Ryssland som inleddes i slutet av 1800-talet.

Mordet på

När det kommer till förhållandet mellan judar och ryssar i det Ryska Kejsardömet, talas det mycket om de progromer som drabbade den judiska minoriteten. Det man dock inte talar om i den officiella historieskrivningen, är den omfattande revolutionära aktivitet, som bedrevs av mestadels judiska revolutionärer, medelst bombdåd och lönnmord, långt innan det judiska maktövertagandet genom februarirevolutionen år 1917. Inte heller är de omfattande integrationsförsök som gjordes från tsarernas sida särskilt kända.

Ryssarnas och judarnas gemensamma historia har sitt ursprung i den ryska annekteringen av östra Polen i slutet på 1700-talet. Annekteringen av de polska områdena, vilka länge varit ett hem för en stor del av Europas judar efter att de upprepat blivit utkörda ur de västeuropeiska nationerna, innebar därmed att över 400 000 judar nu hamnade inom det ryska kejsardömets gränser.

Ryssland var dock redan sedan tidigare ett mångetniskt rike, där det ryska kejsardömets nyliga expansion även hade inneburit stora nya minoritetsgrupper så som tyskar, balter, rutener, polacker, och finnar. Folkgrupper som relativt lyckat inhystes i kejsardömet, där exempelvis Finland fick möjligheten att som lydhertigdöme utveckla sin nationella identitet och där den tysk-baltiska aristokratin kom att bli ett eftertraktat och lojalt tillskott i den ryska administrationen.

De två folkgrupper som däremot skulle visa sig bli ett stort problem var polackerna och judarna, vilka också var de grupper med en stark egen identitet där den sistnämnda folkgruppen till sist skulle visa sig vara ett fatalt tillskott för Kejsardömet Ryssland.

Av de polska judarna framstod många av dem som fattiga, där en orsak var regionens försämrade ekonomi under 1700-talet, men det fanns också fortsatt många framgångsrika judar inom näringsverksamheter såsom butiksinnehav, gästgiveri, hantverk, handel, manufaktur, och penningutlåning.

Judarna var också betydligt mer skriv- och läskunniga än övriga folkgrupper med ett i många fall internationellt kontaknät, och de hade en stark intern sammanhållning där man delade en urgammal religion och kultur som var särskiljd från resten av befolkningen. De höll sig också främst till städerna och var markant underrepresenterade inom bondeståndet. En rad särarter som även fortsättningsvis hade gjort dem mycket illa omtyckta och som blev källan till nya motsättningar, nu inom det Ryska Kejsardömet.

Det faktum att de oftast blev väldigt framgångsrika inom de näringsgrenar de fick tillgång till, gjorde dem också till farliga konkurrenter och ett hot mot näringsidkare från andra folkgrupper. Något som bland annat kan ses i en petition från köpmännen i Moskva år 1791 där man krävde beskydd från judisk konkurrens.

För att skydda icke-judiska närningsidkare och för att hantera de pyrande motsättningarna, begränsades judisk aktivitet och leverne därför av det kejserliga styret till något som kom att kallas det ”Judiska Bosättningsområdet”. Vissa yrkesverksamma judar var dock tillåtna att verka utanför det designerade området, men då med stora restriktioner.

De ryska myndigheterna var först ändå mycket angelägna att även integrera judarna, Dessa gavs flera fördelar så som tillgång till det ryska utbildningsväsendet och tilläts ha sina egna lokala skolor, men med kravet att antingen ryska, polska, eller tyska skulle läras ut. Skolgång blev samtidigt obligatoriskt för alla judiska barn. Åtgärder som var extraordinära för sin tid, men som endast resulterade i att resten av befolkningen kom att halka ännu mer efter beträffande utbildningsnivå i jämförelse med judarna, som tillskillnad från den ryska allmogen lättare kunde tillgodogöra sig det bristfälliga utbildningsväsendet.

I ett misslyckat försök att assimilera judarna inom jordbruket gavs de också möjligheten att bosätta sig utanför St. Petersburg och Moskva så länge de höll sig till bondenäringen. De utlovades också ett framtida medborgarskap utan restriktioner efter att de visat prov på flit och färdighet inom just jordbruket. Judarna fick därutöver behålla sitt lokala självstyre i den judiska församlingen Kahalen, samt undslapp helt den hårda ryska militärtjänstgöringen i utbyte mot erläggandet av en särskild skatt.

Efter att åtgärderna dock visat sig resultatlösa, och då judarnas fortsatta ekonomiska framgång tillsammans med deras envisa ovilja till assimilation börjat oroa tsarstyret, vidtogs mer kraftfulla integreringsåtgärder. Dessa åtgärder resulterade i slopandet av judars tidigare undantag från armévärvningen år 1827, ett förbud mot traditionell klädsel år 1840, samt upplösandet av Kahalen år 1844. Men trots att myndigheterna nu fråntog Kahalen sitt officiella erkännande, fortsatte i praktiken judarnas lokala självstyre med myndigheternas goda minne, då man inte kunde hitta någon fungerande ersättning.

Inom spritnäringen, som judarna i århundranden nästintill helt kommit att dominera i de polska territorierna, infördes nu ett yrkesförbud mot judisk spritförsäljning på landsbygden, då myndigheterna blivit alltmer oroade över ökad druckenhet bland allmogen. Likt tidigare förbudsförsök så kringgick dock många judar förbudet med hjälp målvakter och genom försäljning på den svarta marknaden.

De hitintills resultatlösa försöken att integrera judarna inom jordbruket kom dock att fortsätta med löften om att de judiska jordbrukarna dessutom skulle vara fortsatt undantagna från armévärvningen. Sammantaget så misslyckades emellertid även dessa mer kraftfulla integreringsförsök och bidrog endast till att öka den judiska fientligheten gentemot det kejserliga styret.

I slutet på 1800-talet var relationerna mellan judar och tsarstyret fortsatt fientliga. Under denna tid hade kejsardömet också försvagats gentemot resten av befolkningen i och med dess oförmåga att genomdriva behövliga samhällsreformer, samtidigt som urbanisering och fortsatt ofrihet bland de tidigare livegna bönderna, bidrog till instabiliteten.

Den judiska folkgruppen hade också blivit alltmer politiserad där de primärt judiska rörelserna, sionism och kommunism, på allvar börjat att slå rot bland de ryska judarna, samtidigt som även missnöjda ryssar bland både bönderna och industriarbetarna började att tilltalas av framförallt det socialistiska budskapet som då kommit att presenteras av judar.

Motsättningarna började också resultera i regelrätta våldsdåd där judiska revolutionärer leder kampen för att med våld störta Ryssland. De judiska revolutionärerna organiserade sig marxistiskt eller anarkistiskt och samtidigt eller senare i rörelser som det Socialrevolutionära partiet, mensjevikerna, bolsjevikerna. Dessa rörelser kunde se politiskt väldigt olika ut där det gemensamma målet var att störta Ryssland. I slutet av 1800-talet bedrev de judiska revolutionärerna terror för att uppnå sina mål.

År 1878 skjuter den marxistiska judinnan Vera Zasulich guvernören av St. Petersburgs, generalen Trepov, som blir allvarligt skadad. Zasulich grips, men blir i en förvirrad rättsprocess först bedömd som oskyldig, varefter hon lyckades slinka undan. Samma år grips också juden Solomon Wittenberg för att ha planerat att placera en mina inför tsarens besök i Odessa.

En brokig skara revolutionärer, däribland flera judar, kom också att samlas i bildandet av terrorgruppen Narodnaja Volja, år 1879. Gruppen leddes av en exekutiv kommittee, där de två judarna Aaron Zundelevich och Saveli Zlatopolsky ingick. Samma år som bildandet skjuter en av gruppens judiska medlemmar, Grigori Goldenberg, ihjäl guvernören av Kharkov, prins Dmitri Kropotkin. Därefter inleder terrorgruppen en intensiv lönnmordskampanj mot tsar Alexander II (1855-81), med ett inledande misslyckat lönnmordsförsök i april samma år. Flera inblandade attentatsmän blir gripna, däribland Zundelevich, som blir dömd till straffarbete, och juden Aaron Gobet, som avrättas.

Året därpå följde ett nytt mordförsök där tsarens vinterpalats sprängs, men tsaren undkom även denna gång. Följande år 1881 sprängs så till sist tsaren till döds i ett självmordsattentat utfört av polacken Ignacy Hryniewiecki. Attentatet hade planerats i hemmet tillhörande judinnan Gesia Gelfman, som grips men undslipper hängning då hon visar sig vara gravid. Hon dör dock istället i sviterna av sitt barnafödande i fängelset, där även spädbarnet dör av sjukdom.

Mordet på tsaren kom att bli starten för pogrom av anti-judiska kravaller. Under efterträdaren Tsar Alexander III (1881-91) avbröts nu också de tidigare misslyckade försöken till att integrera judarna och många judar som tidigare varit bosatta utanför det designerade bosättningsområdet vräks. Med de så kallade Majlagarna 1882 försöker det kejserliga styret nu också beskära den alltmer framträdande judiska aktiviteten i riket, något som dock resulterar i en omfattande ekonomisk depression i riket – ett tydligt tecken på hur förhärskande den judiska näringsverksamheten redan blivit i Ryssland.

Det kejserliga styret blir därmed snart desperat efter kredit, men från det mäktiga judiska bankhuset Rothschild fick finansministern då höra att lån endast skulle medges om förföljelsen av landets judar upphörde. Liknande krav kom från en judisk delegation ledd av baron Gunzberg som anlände till huvudstaden sent i maj. Delegationen och kraven föranledde en officiell rysk undersökning, som i september följdes av ett edikt från Tsar Alexander III.

I ediktet kunde man läsa:

För en tid så har regeringen gett sin uppmärksamhet till judarna och deras relationer till resten av invånarna i kejsardömet, med avsikten att utröna dess kristna invånares sorgerliga skick till följd av judarnas uppträdande i affärsfrågor. Under de senaste tjugo åren så har regeringen strävat på olika sätt för att bringa judarna närmare dess övriga invånare, och har gett dem nästan samma rättigheter som den inhemska befolkningen. Aktionerna, emellertid, mot judarna, som inleddes i våras i södra Ryssland och som spridits till centrala Ryssland, bevisar obestridligen att alla dess ansträngningar varit förgäves, och att misstro nu råder lika mycket som någonsin mellan de judiska och de kristna invånarna i dessa områden. Nu, som förhandlingarna vid rättegången mot de anklagade för upplopp, och annan bevisning, vittnar om så var den främsta orsaken till aktionerna och upploppen, till vilket ryssar som en nation är främmande, blott av en kommersiell natur, och lyder som följer:

Under de sista tjugo åren så har judarna gradvis tagit i besittning inte bara handel och näring i alla dess grenar, utan också av en stor del av marken genom att köpa eller nyttja den. Med få undantag, så har de även som en gemensam kropp ägnat sin uppmärksamhet, inte till att berika eller gynna riket, utan att genom sin list svindla dess invånare, och särskilt dess fattiga invånare. Detta beteende från deras sida har framkallat protester från folkets sida, som manifesterats i dåd av våld och plundring. Styret, som å ena sidan gjort sitt bästa för att få ett slut på oroligheterna, och för att befria judarna från förtryck och slakt, har också, å den andra sidan, tyckt det brådskande och rättvist att anta stränga åtgärder för att få ett slut på förtrycket praktiserat av judarna mot befolkningen, och att befria riket från den försyndelse, som var, som det är känt, orsaken till oroligheterna.

Majlagarna förblev därmed gällande lagstiftning i flera decennier framöver med det för de ryska myndigheterna önskvärda resultatet att ett stort antal judar kom att emigrera ifrån riket. Det primära resmålet för judarna var Amerika, men också Sydafrika och andra västeuropeiska länder. Ett mindre antal judar emigrerade också till Palestina.

Majlagarna skulle sedan komma att avskaffas först efter revolutionen i mars 1917 av den provisoriska regeringen. I början på 1900-talet eskalerade också en ny terrorkampanj mot det ryska styret och dess tsar Nicholas II (1894-1917). Kampanjen orkestrerades av det Socialrevolutionära Partiet, som bildats i Schweiz år 1901 som en utväxt från Narodnaja Volja, med målsättningen att störta tsaren genom terrorism och uppvigling av bondeuppbåd.

Judar utgjorde cirka 14% av medlemskåren men desto fler av dess framträdande medlemmar, däribland Osip Minor, Chaim Zhitlovsky, Ilya Rubanovich, och Abraham Gots. Till partiets mer betydande teoretiker hörde också juden Mikhail Gots. Än mer framträdande var den judiska prägeln i partiets så kallade stridsavdelning, ledd av juden Grigory Gershuni, som också var en av grundarna till partiet.

De följande åren skulle judiska terrorister komma att mörda flera höga ryska regeringsföreträdare i olika attentat. Det första offret var utbildningsministernBogolepov år 1901, följt av inrikesminister Sipyagin år 1902, och guvernörenBogdanovich år 1903. Året därpå greps Gershuni av polisen efter att ha angivits av sin partikollega Yeno Azef, som även han var av judisk börd och en av partigrundarna. Azef tog därpå över ledarskapet över stridssektionen som under hans ledning fortsatte terrorkampanjen. Azef anklagades emellertid för att sedan åtminstone 1908 ha varit dubbelagent och arbetat för hemliga polisen. Social-revolutionärernas parti dömdes honom därför till döden.

Nästa måltavla blev efterträdaren till Sipyagin, inrikesminister Viachelev von Plehve, som mördades på Azefs order år 1904. Plevhe hade varit en nyckelfigur i tsarregimens försök att stävja den pågående tsarfientliga revolutionära verksamheten, där han tidigare i sin karriär som åklagare hade varit instrumental i krossandet av Narodnaja volja efter mordet på Alexander II. Hans hårdföra metoder gentemot landets minoriteter hade också gjort honom mycket avskydd av landets judar.

Under ett tal till en judisk delegation i Odessa året innan han mördades ska Plehve också ha sagt:

I västra Ryssland är runt nittio procent av revolutionärerna judar, och i Ryssland i allmänhet – runt fyrtio procent. Jag tänker inte dölja för dig att den revolutionära rörelsen i Ryssland oroar oss men ni ska veta att om ni inte avskräcker er ungdom från den revolutionära rörelsen, så ska vi göra er situation så ohållbar att ni tvingas lämna Ryssland, till den allra sista mannen!

Därefter utbryter också den sociala konvulsion som kommit att kallas 1905 års revolution, ett förlopp vars plötsliga utbrott också överaskar de bolsjevikiska och mensjevikiska revolutionärerna, där flertalet, som befann sig i landsflykt, inte skulle hinna reagera i tid. Juden Lev Trotskij (Bronstein) inser dock situationens vikt och lyckas snart bli en ledande medlem i den revolutionära Sovjet som utropas i St. Petersburg.

Över hela landet pågår också strejker, myterier, och upplopp, däribland i den polsk-judiska staden Lodz, som blir platsen för en väpnad resning. Efter våldsamma kravaller hamnade här först de tsartrogna trupperna på defensiven, samtidigt som hundratals barrikader sätts upp, men upproret slogs ändå ned i slutet av juni. De officiella rapporterna talar om 151 dödade stadsbor (79 judar, 55 polacker, och 17 tyskar). En av de mest förtjusta reaktionerna på Lodz upproret var Lenins, som beskrev det som en förebild av revolutionär entusiasm och hjältemod, som även påvisade den väpnade revolutionens förträfflighet och kvickhet.

Samtidigt fortsatte också det Socialrevolutionära Partiets lönnmordskampanj, där Azef i februari orkestrerade mordet på tsarens farbror, storfursten Sergej Alexandrovitj. I slutet på hösten börjar dock tsarstyret få kontroll över situationen, efter att både ha utlovat samhällsreformer, samt genom att ha fått det militära övertaget. Troskij och hans kumpaner i St. Petersburg blir också gripna.

Ett sista revolutionärt försök gjordes dock i en förenad ansträngning från bolsjevikerna, mensjevikerna, och det Socialrevolutionära Partiet där nya strejker utlystes i Moskva, som efter några dagar utvecklades till en väpnad resning. Tsartrogna styrkor under ledningen av general Dubrassov slog dock till med full styrka mot upprorsmännen, som efter några dagar av hårda gatustrider fick erkänna sig besegrade.

Som en direkt konsekvens av revolutionen påbörjade tsaren ett omfattande reformarbete för att försöka tillgodose det missnöje som förelegat. En konsitution instiftas år 1906 i enlighet med Oktobermanifestet, där val nu också hålls till den ryska Duman, som under året kommer att ha sitt första sammanträde. Landet såg därmed ut att påbörja samma utveckling mot konstutionell monarki som övriga Europa. Ett ovanligt lugn inträder nu också bland de ryska massorna.

En nyckelperson i tsarens reformsträvan blev den nyutsedde premiärministernPyotr Arkadyevich Stolypin som mellan år 1906 till 1911 kom att dominera rysk politik. Han gav bl.a. Ryssland Stolypin-konstitutionen som nu skulle garantera de ryska bönderna, vilka utgjorde 85% av befolkningen, medborgerliga rättigheter. Mer känd blev han dock för sina landreformer som nu gav bönderna rätten att äga sin mark genom statliga lån för att kunna köpa marken. Dessa reformer skulle mellan åren 1907 till 1914 ge flera miljoner ryska bondefamiljer äganderätten över sin mark.

Reformerna fortsatte även efter första världskrigets utbrott, och Lenin själv såg nu det hela som en kamp mot klockan mellan Stolypins reformer och nästa chans för revolution, då reformerna helt hotade att avväpna landsbygden som en revolutionär kraft. Den judeoamerikanske marxisten Bertram Wolfeuttalade följande om situationen: ”Hur nära Lenin kom att förlora kapplöpningen bevisas av faktumet att 1917, när han manade bönderna till att ’ta landet’, så ägde de redan tre fjärdedelar av det.”

De judiska revolutionärerna såg på utvecklingen med stor oro och misstro, då det helt hotade att släcka revolutionsviljan hos det ryska folket. Azefs terrorgrupp hade också fortsatt sin terrorkampanj där man nu mördar general Dubrassov år 1906. Nästa måltavla för terroristerna blir nu premiärminister Stolypin, där man gör ett misslyckat försök med sprängningen av hans lantvilla i slutet på året. Först i september 1911 lyckas man i sitt uppsåt när denne skjuts ner på en teater i Kiev. Mördaren var den judiske advokaten Mordekhai Gershkovich Bogrov.

Det Socialrevolutionära Partiets terrorkampanj minskar därefter till sist i sin omfattning. Partiet beräknas dock vid denna tid redan ha dödat över 7 000 människor i olika attentat, däribland över 2 000 statstjänstemän.

Trots mordet på Stolypin så slutförs dock många av hans reformer. Men det första världskriget blev ändå början på slutet för Kejsardömet, där kriget kraftigt kom att försvaga tsaren och hans militära styrkor, inför den revolution som tar makten från tsaren i februari 1917. Februarirevolutionen var en färgrevolution likt de vi ser idag och det som förde judarna till makten. Mensjevikerna, de liberala västjudarna, och Socialrevolutionärerna ledde judarna till makten och understödde en kapitalistisk ordning i syfte att plundra Ryssland ekonomiskt.

Det blev dock inte det Socialrevolutionära Partiet, eller för den delen de mensjeviker och liberaler som också bidrog till omkullkastandet, som drar det längsta strået, utan bolsjevikerna, som under tiden sakta byggt upp sitt nätverk och ideologiska rörelse, och som tar makten efter en statskupp i oktober 1917.

Tsar Nikolaj II

/Theodor Engström

 

Nordiska motståndsrörelsen välkomnar åter medlemmar och personer som vill stödja organisationen

MOTSTÅNDSRÖRELSEN. För en månad sedan gick organisationen ut och meddelade om ett tillfälligt driftstopp för våra medlemsansökningar. Nu är de strukturella förändringarna klara och därmed hävs stoppet och nya medlemmar är åter välkomna med sina ansökningar.

partilogo-fjell

Från och med nu kommer det finnas tre olika grader av medlemskap för Nordiska motståndsrörelsens anhängare: Ekonomisk stödmedlem,Partimedlem och Aktivist. Nedan förklaras de olika engagemangsformerna.

Ekonomisk stödmedlem
Denna medlemsform är till för dig som inte vill eller kan vara aktiv av olika skäl, men som ändå önskar göra någonting för vårt folks framtid. Som ekonomisk stödmedlem betalar du en valfri summa på mellan 500 kr upp till 10 000 kr. Efter det att din betalning gått igenom får du hem ett medlemsbevis där summan du skänkt till organisationen är utskriven.

Som ekonomisk stödmedlem utgör du en viktig del av kampmaskineriet eftersom brist på pengar ofta är en orsak som gör att vi hålls tillbaka i vårt arbete. Med denna engagemangsform står du, förutom det ekonomiska stödet och beviset för detta, utanför organisationens verksamhet. Detta är alltså en passiv medlemsform och du kommer som ekonomiskt stödmedlem inte att bli inbjuden till organisationens aktiviteter, vare sig interna eller offentliga.

En ekonomisk stödmedlem kan vara anonym om denne så önskar, men av förklarliga skäl kan inget medlemsbevis då skickas ut. Vi välkomnar alla människor, världen över och oavsett bakgrund, som ekonomiska stödmedlemmar.

Ansök om ekonomiskt stödmedlemskap här.

Partimedlem
Detta medlemskap innebär ett medlemskap i Nordiska motståndsrörelsens parlamentariska gren. Som partimedlem väljer du själv i samråd med en rekryteringsansvarig för partiet din engagemangsnivå. En partimedlem kan alltså vara allt från nästan helt passiv upp till väldigt aktiv. Efter att din ansökan blivit inskickad sätts du i kontakt med en rekryteringsansvarig på din ort för ett informations- och rekryteringsmöte. Först efter detta möte och att du betalt medlemsavgiften som ligger på 500 kr blir du godkänd som partimedlem. Då får du också en partipin och ett medlemskort.

Som partimedlem utgör du den breda basen i vår organisation och uppmuntras att delta på såväl offentlig som intern aktivism och möten.

Vi accepterar inte personer utanför den europeiska rassfären som partimedlemmar annat än i undantagsfall, med s.k. hedersmedlemmar. Ej heller de som är dömda för sexualbrott eller på annat vis gjort val i livet som vi anser som oförlåtliga är välkomna som partimedlemmar.

Ansök om partimedlemskap här.

Aktivist
Detta är vår högsta ansökningsbara grad av medlemskap inom Nordiska motståndsrörelsen. Som aktivist förväntas du delta på flertalet av de möten som sker inom nästet och på rikssammankomster. Du ska också vara mycket aktiv i organisationen och verkligen göra nytta för vårt folk. Antingen är du aktiv genom att delta på majoriteten av gatuaktivismen eller så är du mycket driftig och verksam inom specialområden såsom Nordfront, IT, media osv. Som aktivist måste man, anpassat efter individuella omständigheter, också hålla sig i god fysisk form och alla aktivister som inte har speciella medicinska och fysiska problem bör sträva efter att klara organisationens fysiska test. Vi kräver att du är minst 16 år gammal för att få vara aktivist och att du betalar en avgift till organisationen på månatlig basis – 100-300 kr beroende på om du har arbete eller inte.

Efter att ha varit aktivist i sex månader får du en speciell aktivistpin som tas ifrån en igen om du slutar hålla den standard som krävs. Aktivister får delta på speciella möten med organisationens ledning minst en gång om året och får rabatt på inträdet till rikssammankomster. Gruppchefer och nästeschefer rekryteras alltid från aktivistkadern.

Som aktivist utgör du Nordiska motståndsrörelsens spjutspets och är verkligen en av de som kommer att vara med och skriva historia genom att avgöra ödet för Norden och vår ras.

Även för de som ansöker som aktivister leder ansökan till kontakt med en rekryteringsansvarig på din ort för ett informations- och rekryteringsmöte. Som aktivist måste du vara etniskt vit och av övervägande nordisk ursprung. Du måste ha goda moraliska värderingar och precis som för partimedlemmarna måste du ha ett förflutet som vi kan acceptera.

Ansök för att bli Aktivist här.

Osäker på vad som passar dig bäst?
Är du osäker på ifall du platsar som aktivist eller bör nöja dig med ett partimedlemskap rekommenderar vi dig att ansöka som aktivist. Tillsammans med den rekryteringsansvarige kan du sedan avgöra vart just du passar bäst. Viktigt att nämna är också att din ansökan inte är huggen i sten eller oåterkallelig. Om du efter informations- och rekryteringsmötet ändrar uppfattning så är detta helt okej.

Befintlig stödmedlem
De som tidigare tecknat ett stödmedlemskap i organisationen kommer att få ett brev hemskickat inom två veckor. De kommer då att kunna fortsätta som stödmedlemmar tills det att betalningsperioden löper ut eller byta ut sitt stödmedlemskap mot ett partimedlemskap.

Fler frågor?
Du är alltid välkommen att kontakta Nordiska motståndsrörelsen med frågor, det gör du enklast här. Du kan också direkt komma i kontakt med din lokala avdelning av organisationen här.

 

”De hade greppat nyckelpositioner”

Denna vecka återanvänds en tidigare publicerad Veckans film, som påvisar att den maktstruktur som redan på 1930-talet pekades ut som den dolda handen, är identisk med den som våra statsministrar av idag systematiskt springer på ljusskygga möten med.

HISTORIA. Denna vecka lyssnar vi på en beskrivning av hur Tyskland såg ut under 1920- och tidigt 1930-tal.

Juden Carl-Johan Bonnier.

Juden Peter Hjörne från Stampen-koncernen.

 Peter Wolodarski är chefredaktör på Bonnier-ägda Dagens Nyheter -- en position som han utnyttjar för att hetsa till världskrig mellan vita folkslag.

Veckans film

Klockan 12:00 varje söndag uppmärksammar Nordfront en film eller dokumentär av något slag. Har du förslag på en Veckans film? Kontakta då Robin Palmbladrobin.palmblad@nordfront.se

Massmedia i Sverige ägs inte av svenskar
I Sverige ägs mystiskt nog merparten av all massmedia inte av svenskar, utan av judar: exempelvis familjen Bonniers, Hjörne och Schibsted-koncernen.

Till toppen av isberget kan nämnas:

Aftonbladet, Adlibris, Expressen, Sydsvenskan, Svenska Dagbladet, Helsingborgs Dagblad, TV4, Veckans Affärer, Dagens Industri, Svensk Filmindustri, Resume.se, Metro (35 procent), Amelia, Arboga Tidning, Avesta Tidning, Bohusläningen, Bärgslagsbladet, Fagersta-Posten, Göteborgs-Posten, Hallands Nyheter, Hallandsposten, Lidingö Tidning, Länstidningen Södertälje, Nerikes Allehanda, Norrtelje Tidning, Nynäshamns Posten, Sala Allehanda, Strömstads Tidning, SödertäljePosten, TTELA, Varbergs Posten, Vestmanlands Läns Tidning, Vänersborgaren, Västkustkuriren, Örebroar’n, Kungsbacka-Posten, Kungälvs-Posten, Mölndals-Posten, ST Tidningen.

Även sociala mötesplatser och internettjänster så som Facebook, Blocket.se, Hitta.se, TV.nu, Klart.se, Familjeliv.se, Youtube och Google bör nämnas.

”Sveriges hemliga styresmän”
Redan på 1930-talet pekades personer så som överrabbin Marcus Ehrenpreis, bokförläggaren Karl-Otto Bonnier och bankiren Marcus Wallenberg ut som ”Sveriges hemliga styresmän”.

En intressant detalj är att släktet Wallenbergs motto på latin är ”Esse, non videre”, vilket översätts till ”att verka, men inte synas”.

I den läsvärda skriften Jag anklagar! skrev svensken Elof Eriksson bland annat:

Centrum för den judiska maktutövningen i Sverige utgör i vår tid Stockholms Enskilda Bank under huset Wallenberg, Rothschildsfinansens [judisk bankirsläkt red. anm] härvarande filial, vars huvudman bankdirektören och frimurarbrodern Marcus Wallenberg under snart en mansålder spelat rollen av hemlig maktexekutor.

[…]

Från ”hemliga kansliet” vid Kungsträdgården löpa osynliga solida trådar till hov- och regeringskanslier, till partiernas ledare och ekonomichefer, till statens högre ämbetsverk och myndighetspersoner.

Redan på 1930-talet pekades dessa figurer ut som "Sverige hemliga styresmän": Bankdirektör Marcus Wallenberg, Överrabbin Marcus Ehrenpreis, Bok förläggare Karl Otto Bonnier. Läs mer här.

I modern nutid har alla Sveriges statsministrar systematiskt bevistat ljusskygga Bilderberg-möten tillsammans med exakt samma maktstruktur: tillsammans med judar från Bonnier-koncernen och medlemmar ur Wallenberg-oligarkin.

Kan statsministrar som Stefan Löfven, som utåt sett framstår som lågintelligenta klåpare, rent av vara villiga nickedockor åt dessa verkliga makthavare som ”verkar men inte syns” i bakgrunden?

Vad som sägs på dessa Bilderberg-möten är vanligtvis okänt eftersom makthavarna diskuterar utan protokoll eller insyn från allmänheten.

En läcka från Bilderbergmötet 1966: "Nationalism är farligt", nedkladdat som minnesanteckningar.

Använder massmedia till att förfölja svenskar
De senaste decennierna så har Bonniers och annan judisk massmedia gjort sig kända för sin jakt på svenskar som motsätter sig att Sverige, genom av judar instigerad massinvandring, förvandlas till ett Mellanösternland.

Förföljelserna eskalerar och numera tar tidningar till och med hjälp av kriminella vänsterextremister för att spåra oliktänkande genom illegala dataintrång.

 Judisk massmedia har gjort sig känd för att förfölja politiskt inkorrekta svenskar. Bildruta från Expressen.se.

Judisk massmedia har gjort sig känd för att förfölja politiskt inkorrekta svenskar. Bildruta från Expressen.se.

Bildruta från Expressen.se.

 Även Aftonbladet förföljer svenskar, efter det att tidningen fått tillgång till hackade användaruppgifter från forumet Flashback. Aftonbladet ägs av Schibsted vars största ägare är banker från USA.

Ett klipp av historiskt intresse
I början av året publicerades ett klipp i vilket den vid tidpunkten omåttligt populäre tyske ledaren Adolf Hitler beskriver hur Tyskland såg ut under 1920- och tidigt 1930-tal.

— En […] kraft hade tagit över hela landet. De hade lyckats greppa nyckel-positioner över vårt intellektuella och spirituella liv. Men även över vårt politiska och ekonomiska liv.

Den tyske ledaren var känd för sina frispråkiga tal.

— I verkligheten är det kapitalet som styr dessa länder. De talar om pressfrihet men alla tidningar har samma ägare […] dessa tidningar formar sedan allmänhetens åsikter.

Hör beskrivningen av dåtidens Tyskland:

 

 

Motståndsrörelsen lanserar symbolen för den parlamentariska grenen

MOTSTÅNDSRÖRELSEN. I denna artikel visas och förklaras för första gången någonsin offentligt symbolen för Nordiska motståndsrörelsens parlamentariska gren:

parti-logo-korr

Uppdaterad 24/10 16:00: Färgerna på symbolen är nu något korrigerade. Det var egentligen så här symbolen var menad att se ut redan från början när vi offentliggjorde den och det är så här den sett ut på våra tidigare interna visningar. Av tekniska orsaker och mänskligt felande fick den förra bildfilen dessvärre något felaktiga färger.

Nedan följer en kort förklaring av symbolens betydelse.

Likt moderorganisationen behåller även den parlamentariska grenen Tyrrunan. Denna runa symboliserar för oss kampen och arvet. Tyr var enligt våra förfäders tro de stridandes gud, han förfäktade djärvhet, ära och inte minst offervilja. Offerviljan gav Tyr uttryck för när han offrade sin egen hand i gapet på Fenrisulven, för gudarnas och mänsklighetens väl. Tyrrunan får oss att blicka bakåt till våra förfäder, men får oss även och kanske främst, att blicka framåt mot de strider vi står inför. Runan innebär rasens vilja till liv, och beredskapen att säkra själva livet vad det än må kräva av oss som följer dess väg. Runan består som svart. För oss innebär den svarta färgen struktur, ordning och disciplin – alla viktiga egenskaper för en organisation som står inför en så viktig uppgift som vår.

Runan är omgärdat av ett grönt fält. Vi har alltid förknippats med färgen grönt och fortsätter gärna göra det även i framtiden. Det gröna står för vår koppling till naturen och dess eviga lagar. Då detta är kärnan i vår ideologi förefaller det för oss fullt naturligt att använda denna färg.

Det gröna fältet omsluts av ett rött kugghjul. Den röda färgen står för den nationella socialismen, rätten till arbete och kampen mot det sionistiska kapitalet. Kugghjulet symboliserar folkgemenskap och tanken om att alla nordbor ska födas och växa upp med samma rättigheter och skyldigheter. Hjulet symboliserar även frigörandet från den internationella finansdiktaturen och förutsättningen för sann suveränitet.

 

Gratis gymkort till invandrare

INRIKES. Friskis och Svettis vill hjälpa ensamkommande ”flyktingbarn” genom att ge dem gratis gymkort. De uppmanar även sina medlemmar att skänka pengar till invandrarna.

Friskis och Svettis Stockholm (fortsättningsvis F&S) har nu startat ett samarbete med fyra asylboenden i regionen. F&S vill genom detta samarbete erbjuda de ensamkommande ”flyktingbarnen” gratis gymkort. Något de tror ska skapa lite glädje och erbjuda ett avbrott i en orolig vardag för invandrarna.

– Vi vill ge dem träningskort och självklart också ta emot dem när de kommer till våra anläggningar, berättar tillförordnad verksamhetschef Maria Lundgren.

Sedan F&S grundades 1978 har idén ”träning för alla” fått en helt ny betydelse sedan dess. Nu innebär begreppet ”träning för alla” att asylsökare ska få gratis gymkort.

– Träning är det vi kan. Därför är det naturligt att det blir vårt bidrag för att hjälpa till, säger Lundgren.

Eftersom F&S är en medlemsförening kan de inte skänka bort medlemmarnas pengar. De uppmanar istället sina medlemmar till att skänka pengar till asylsökarna genom att ha insamlingsbössor utplacerade i receptionerna.

Källa:
Vi vill göra skillnad

 

Brand på tilltänkt asylboende i Eskilstuna

INRIKES. Ett tilltänkt asylboende brändes ner i Eskilstuna. Byggnaden totalförstördes.

Det var vid 23-tiden natten till lördag som räddningstjänsten larmades till Sågarsvedets sommarkoloni utanför Ärla i Eskilstuna. Det var en privatperson som ringde in efter att ha sett att det brann i sommarkolonins huvudbyggnad.

När räddningstjänsten kom till platsen var branden redan fullt utvecklad. Brandmännen kunde endast begränsa branden så den inte spred sig till intilliggande byggnader.

Polisen har inlett en förundersökning om misstänkt mordbrand då det inte fanns någon naturlig förklaring till branden.

— Huvudbyggnaden är totalförstörd, säger Annica Redlund, länsvakthavande polisbefäl.

En anledning till att någon skulle ha anlagt branden är det uttalande som Eskilstunas kommuns utvecklingsdirektör, Tryggve Lundh, gjorde den 8 oktober i Eskilstuna Kuriren. Där berättade han att Sågarsvedet samt sommarkolonin Åshorn i Trosa, som ägs av Eskilstuna kommun, skulle kunna användas som tillfälliga flyktingboenden.

I nuläget är ingen gripen eller misstänkt för dådet.

Branden i Eskilstuna är den senaste i raden av anlagda bränder i tilltänkta asylboenden.

Källa:
Brand i planerat flyktingboende

 

Offentlig aktivitet i Kungsbacka

Lördagen den 17/10 begav sig aktivister från Näste 2 till Kungsmässan i Kungsbacka för att dela ut flygblad och samtala med lokalbefolkningen. Allting gick lugnt till och flygbladen delades ut flitigt till förbipasserande vid de olika ingångarna till köpcentrumet.

Efter ett tag kom två vakter ut och sa att motståndsmännen inte fick stå kvar utanför köpcentrumet och att de var tvungna att gå därifrån. Dessa hot var fruktlösa och aktiviteten flöt på utan hinder. Responsen var i övrigt god förutom en del upprörda hycklare som gillade massinvandringen men som inte själva ville ta del av den där de bor.

image3image6