Terrordåd i Paris — minst 150 döda

FRANKRIKE. Terrorister har slagit till mot fyra platser i Frankrike och dödat minst 150 personer. Uppdaterad kl 11:03 2015-11-14.

Den franska huvudstaden är återigen skådeplats för terrordåd, och nu rapporteras det om över 150 döda. 100 av dessa ska ha dött då fyra terrorister gick till attack mot Bataclan-teatern. Terroristerna tog då massvis med gisslan.

När fransk polis stormade byggnaden sent i natt detonerade terroristerna självmordsvästar. Dussintals med skadade kördes i ilfart till sjukhus i staden.

Russia Today uppger att det ska röra sig om våldsdåd på fyra olika platser i Paris under natten. Enligt franska medier ska förövarna ropat ”För Syrien” och ”Allahu Akbar!” i samband med en av skjutningarna.

Karta över var terrordåden utfördes. Klicka för förstoring.

Politiker från runtom i världen uppger på Twitter att de är chockade över dådet trots att Frankrike tidigare i år utsattes för ett islamistiskt terrordåd och massinvandringen till Europa sedan dess ökat kraftigt.

Förutom skjutningar verkar en sprängning ha genomförts i den franska huvudstaden. Två självmordsbombare sägs också ha mördat tre personer.

Film som visar skadade parisbor.

Frankrike reagerade på terrordådet genom att stänga gränserna för att terroristerna inte ska kunna fly landet. Militära styrkor mobiliseras runt om i Paris och myndigheterna uppmanar allmänheten att inte lämna sina bostäder.

Åsa Romson (MP) uttryckte på Twitter missnöje över att terrordådet kan göra det jobbigt för regeringscheferna som ska samlas i Paris i december för ett ”klimattoppmöte”. Efter en kort stund tog hon dock bort inlägget och postade ett nytt inlägg där hon istället skrev att hennes tankar gick till de drabbade.

romson pudlar 1

romson pudlar 2

Nordfront följer utvecklingen.

 

Nordenrådet

MOTSTÅNDSRÖRELSEN. En hel del positiva förändringar har skett inom Nordiska motståndsrörelsen den senaste tiden. En av dessa är att det bildats ett nordiskt råd, inom vilket ledande medlemmar i de olika nordiska länderna arbetar tätt tillsammans.

front1

En av Nordiska motståndsrörelsens verkliga styrkor är att organisationen finns representerad och har medlemmar i flera olika länder. I Sverige, Finland och Norge är organisationen mycket välfungerande med kontinuerlig aktivism och hemsidor som uppdateras flera gånger varje dag.

För att stärka samtliga länders verksamhet och samverkan med varandra har det bildats ett nordiskt råd, Nordenrådet, där ledande medlemmar från Sverige, Finland och Norge regelbundet håller möten för att diskutera saker och ta gemensamma beslut som är organisationen till gagn i samtliga länder. Det kan röra sig om all-nordiska arbetsgrupper, all-nordisk propaganda och kampanjer, samt gemensamma aktioner – antingen över statsgränserna eller att samma typ av aktivitet genomförs i flera olika länder vid samma tid. En annan arbetsuppgift rådet har är också att likrikta organisationens verksamhet i de olika länderna och att gemensamt arbeta fram strukturella förändringar.

Nordenrådets mål är att tydligare visa upp att Nordiska motståndsrörelsen inte är flera olika organisationer som existerar i flera olika länder och samarbetar med varandra, utan Nordiska motståndsrörelsen är en och samma nordiska organisation med verksamhet i hela Norden.

I Nordenrådet ingår Simon Lindberg, Emil Hagberg, Antti Niemi, Otto Rutanen, Haakon Forwald och Tommy Olsen. Samtliga innehar ledande positioner i respektive land och har mångårig erfarenhet inom Nordiska motståndsrörelsen.

I slutet av oktober hölls det första mötet och rådet sammanträder sedan dess regelbundet. Flera bra saker har redan arbetats fram och ännu fler saker ligger planerade för framtiden.

RedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionen

 

SD slår nytt rekord i opinionsundersökning

OPINION. Sverigedemokraterna slår ännu ett nytt rekord i en färsk opinionsundersökning denna gången framtagen av Sentio. Även här blir man Sveriges största parti.

I en färsk opinionsundersökning gjord av Sentio får Sverigedemokraterna 26,8 procent vilket innebär att partiet tar platsen som Sverige största parti. Resultatet är det högsta någonsin i en opinionsmätning av framtagen av Sentio.

Samtidigt som Sverigedemokraterna går starkt framåt så rasar Socialdemokraternas väljarstöd. Endast 22 procent av de tillfrågade skulle rösta på partiet om det vore val idag. Detta är en minskning med hela nio procentenheter jämfört med valresultatet förra året.

Moderaterna i sin tur får 19,3 procent av de tillfrågades stöd, vilket är den sämsta noteringen för M i en Sentiomätning sedan 2008. Centerpartiet ökar dock och får ett stöd på 7,4 procent. Men för Kristdemokraterna går det betydligt sämre då partiet fortfarande ligger under riksdagsspärren med 2,9 procent.

Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen Mattias Karlsson gläds över resultatet i opinionsundersökningen och säger att resultatet hade möjliggjort ”långtgående förbättringar av samhället på många områden” om mätningen skulle vara det riktiga valresultatet.

— Det är helt fantastiska siffror som hade möjliggjort långtgående förbättringar av samhället på många områden ifall de skulle omsättas i verkligt valresultat, säger Karlsson.

Källa:
All time high för SD – 26,8 procent i Nyheter Idag/Sentios opinionsmätning

 

Ny svensk forskning bekräftar att rasindelning är naturligt

FORSKNING. Forskare vid Karolinska institutet har undersökt vad som triggar fördomsfullhet och främlingsfientlighet genom att observera vad som händer i hjärnan när man tittar på ansikten från folk av främmande ras.

hjarnan

Vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska institutet studerar forskare vad som händer i hjärnan när försökspersoner får se ansikten från både rasfrämlingar och personer ur den egna gruppen.

Doktoranden Tanaz Molapour har studerat hur hjärnan reagerar när vi upplever obehag från personer med lika eller annan hudfärg än oss själva, den så kallade in- respektive ut-gruppen. Genom att visa bilder på ljushyade och mörkhyade personer samtidigt som försökspersonen får en elstöt kan man jämföra resultaten och se hur stort obehag personen känner inför främmande folkslag.

— Vi såg skillnader i regionerna amygdala och anterior insola. Båda associerade med fara och hot, säger Molapour.

Försökspersonerna fick efter det åter igen se bilder på personer från in- respektive ut-gruppen, men då utan att få en stöt.

— Och det är just i den här fasen när de ska lära sig att de här inte är farliga längre,  det vill säga nu får jag inga stötar så jag kan koppla av och bara kolla på bilderna, där ser vi att det tar längre tid att ta bort faran till ut-gruppsansikten, än vad det gör till in-gruppsansiktena.

Tros vara medfött
Vidare reagerade hjärnan olika på den elektriska stöten beroende på om det var in- eller ut-gruppens ansikte som visades. Även efter att försökspersonen inte längre fick stötar tog det längre tid att bli av med rädslan för ut-gruppen än in-gruppen. Genom forskningen tror man sig nu ha kommit fram till att man redan från födseln delar in människor i olika grupper beroende på bland annat etnicitet.

— Jag tror att det är något som vi har med oss ända från det att vi föds, att vi delar in människor i de som tillhör den närmsta gruppen och de individer som inte tillhör min egen grupp… Det verkar finnas någon typ av inlärningsmekanism som inte behandlar alla andra människor likadant. Om jag ska lära mig något av dem verkar det spela roll om den här personen tillhör min grupp eller inte tillhör min grupp, säger Andreas Olsson som är forskningsledare för experimenten.

Tidigare forskning har visat att ljushyade personer har lättare att bli rädda för personer med mörk hy och vice versa. Men gruppindelningen kan bero på fler saker än bara ras och man menar vidare att man känner mer empati för medlemmar av den egna gruppen.

— Vi måste komma ihåg att på samma sätt som jag inte omedelbart känner empatisk smärta med person i motståndarlaget när jag är ute och spelar fotboll. Om den personen snubblar och vrickar foten känner vi automatisk inte medlidande med andra människor. Det avgörs av informationen om socialgrupptillhörighet, vilket grupp personen i fråga tillhör, säger Olsson.

Källa:
Experiment avslöjar ”vi och dom” i hjärnan

 

Nationalsocialismen – folkets organiserade vilja

IDEOLOGI. Sebastian Elofsson skriver om vikten av att vara ett starkt och enat folk.

kugghjul-socialism2

Norden och vårt folk står inför enorma utmaningar. Förödande massinvandring, ekonomiskt slaveri under den internationella storfinansen och en massmedia som propagerar för vårt folks undergång är de största hoten vi måste avvärja vid ett nationalsocialistiskt maktövertagande i Norden. Men hur ska vi som folk gemensamt kunna besegra våra fiender när vi inte ens känner någon samhörighet med varandra?

Dagens samhälle är ett uppdelat samhälle som genomsyras av egoism och folksplittrande agendor. Staden har vänts mot landsbygden, arbetaren mot arbetsgivaren, kvinnan mot mannen och vice versa. De kämpar mot varandra för sina egna egocentriska intressen samtidigt som de antingen inte är medvetna om eller helt enkelt inte bryr sig om folkets gemensamma intressen.

Man ser bara till sig själva, till sin egen klass eller yrkesgrupp. Istället för att gemensamt lösa de sociala orättvisorna i samhället så försöker man roffa åt sig en bit av kakan på den andres bekostnad. Klasserna och yrkesgrupperna utnyttjar varandra för egen vinnings skull. Arbetarna försöker pressa sina arbetsgivare på så mycket förmåner man bara kan medan arbetsgivaren i sin tur försöker suga ut så mycket pengar som möjligt från sina arbetare. De förstår inte att de är beroende av varandra för att överleva.

Samtidigt som samhället är splittrat och grupperna kämpar mot varandra så arbetar man omedvetet, och i vissa fall till och med medvetet, för sin egen undergång som folk. Det pågående folkmordet på den vita människan kan inte stoppas om folket plågas av inre stridigheter som gör dem oförmögna att stå enade och kämpa.

Vad är grundorsaken till denna folksplittring? Mitt svar är den liberala demokratin och de partier som företräder det parlamentariska systemet.

Den liberala parlamentariska demokratin har delat upp vårt folk i olika viljor. Dessa olika viljor representeras, till ytan, av riksdagspartierna som säger sig företräda de olika intressegrupperna i samhället. Riksdagspartierna har i sin tur vänt folket mot varandra genom att vara i ständig konflikt med varandra. Detta är dock en illusion. Partierna vill inte se ett enat folk, de vill inte att vi ska lösa samhällsproblemen tillsammans som en enda enhet av den enkla orsaken att de då inte skulle fylla någon funktion. Det egna partiet går före vårt folks överlevnad.

Partierna ställer sig alla bakom storfinansen, de är för massinvandring och mångkultur och de sluter sig också bakom massmedias åsiktsmonopol. Det är först när det kommer till mindre frågor som exempelvis skattesänkningar eller skattehöjningar som man är blodiga fiender. Det är med dessa små frågor som man skapar inre stridigheter mellan folket. Men i grund och botten för man en gemensam folkfientlig politik. Det man slåss om är helt enkelt makten att föra denna folkfientliga politik, vilket vi kan se inför varje val då partierna försöker att få så många röster som möjligt genom att lova så mycket man bara kan. Detta är vad den liberala parlamentariska demokratin innebär!

Om klasserna, yrkena och de intressegrupper som utgör vårt folk inte inser att de är beroende av varandra för att överleva, att de måste kämpa tillsammans, kommer de alla att så småningom gå under. De måste inse att de alla utgör ett folk och att folkets gemensamma intressen är deras intressen!

Låt oss ta byggarbetaren, arkitekten och arbetsgivaren som ett exempel på att de olika klasserna och yrkesgrupperna är beroende av varandra. Först har vi arkitekten som tar fram riktlinjer och planerar hur själva byggnaden ska se ut. Sedan har vi byggarbetaren som genom sina praktiska färdigheter förverkligar bygget och till sist har vi arbetsgivaren som ser till att de båda har ett arbete att utföra. Utan arkitekten finns ingen plan för hur bygget ska se ut eller gå till och utan byggarbetarna finns inga som kan förverkliga det som arkitekten har planerat. Om det sen inte skulle finnas en arbetsgivare finns det inga arbeten för varken arkitekten eller byggarbetaren då det är arbetsgivaren som ser till att de båda har arbeten att utföra. Alltså kan vi konstatera att om en eller flera skulle försvinna så kan byggnaden aldrig bli verklighet. Av den orsaken är det av yttersta vikt att arkitekten, byggarbetaren och arbetsgivaren samarbetar med varandra för att bygget ska kunna förverkligas.

Det är först när vi inser att vi är beroende av varandra och att vi är ett enda folk, förenade genom blodet, som vi kan rädda folket och åstadkomma verkliga förändringar i samhället. Folkets alla delar och olika viljor måste förenas till en gemensam vilja. Det enda som verkligen kan ena folket och få dem att samarbeta med varandra är nationalsocialismen.

Som jag tidigare har skrivit är det en ödeskamp mellan två världsåskådningar, och denna ödeskamp står mellan den liberala demokratin och nationalsocialismen. Nationalsocialismen är i total motsats till den folksplittrande liberala demokratin. Nationalsocialismen enar och organiserar folket och får dem att arbeta och kämpa tillsammans för nationens, alltså rasens, bästa. Den liberala demokratin söndrar, härskar och förgör. Liberalismen, som kan sägas vara den statsbärande ideologin, säger sig värdesätta individuell frihet över allt annat. Denna så kallade ”frihet” har möjliggjort att en liten internationell klick av frihetshatande människor har förslavat vårt folk i kedjor av ränta och skuld. Den har möjliggjort att ett fåtal men mycket inflytelserika familjer kontrollerar majoriteten av all massmedia som sedan sprider lögner och svenskfientlighet. Men framförallt har liberalismen gjort att Norden påtvingas en förödande massinvandring. Utan friheten att välja bort den.

Är det ens möjligt för ett folk att slå sig fria från sina kedjor och skapa en framtid för kommande generationer när man plågas av inre stridigheter? Hur kan vi segra när vi inte ens kämpar för varandra!?

Ett splittrat folk utgör inget hot mot det rådande systemet medan ett enat folk blir dess fall. Ett enat folk har förmågan att krossa alla fiender som står i dess väg och detta är våra fiender väl medvetna om. Av den orsaken ser man till att vi tänker egoistiskt så att vi inte kan känna någon större gemenskap med varandra. Våra fiender vill ha rotlösa individer som konsumerar, eftersom dessa är lättare att kontrollera än ett starkt och enat folk.

Vi måste lägga våra löjliga meningsskiljaktigheter kring detaljfrågor vid sidan och se till det stora hela. Det kommer en tid då vi kan diskutera detaljfrågor men den tiden är inte nu. Folkets överlevnad och frihet står på spel. I denna ödeskamp har vi inte råd att hålla på och gräla med varandra!

Varför är ett enat folk ett starkt folk? Jo, därför att ett enat folk varken ser eller bryr sig om klasser, yrken eller stånd. Liksom en knippa av björk- eller almspön aldrig kan brytas på mitten med bara händerna så kan aldrig ett enat folks vilja brytas. Ett starkt och enat folk går inte att krossa.

Det är upp till Motståndsrörelsen att ena och organisera vårt folks olika viljor till en gemensam vilja. Att bekämpa egoism och folksplittring! Vi måste bli den kraft som företräder hela folket. Det kvittar vilken samhällsklass eller intressegrupp du tillhör. Vi är ett folk som binds samman av ett gemensamt öde. Enade står vi men söndrade faller vi.

 

Massinvandringen till Europa i bild

MEDIA. Youtube-kanalen Death of Nations har publicerat en film som sammanfattar den pågående massinvandringen vilken, om den inte stoppas, kommer att leda till Europas undergång.

Filmklippet visar på ett medryckande sätt hur Europa översvämmas av främmande folkslag och vilket kaos de stora invandringsströmmarna för med sig. Man visar även hur den vita populationen i Europa krymper samtidigt som främmande raser ökar i antal.

 

 

Relaterade artiklar:

 

Varför vi ska kämpa även om det är kört

KAMPEN. Robert Andersson resonerar i den här viktiga artikeln kring varför det är viktigt att kämpa idag även om det kan tyckas att allt är kört och inget spelar någon roll.

NMR_Logo_Ver.1

Sverige av idag kan som bäst liknas vid en långt gången alkoholist. En alkoholist som trots tidiga och ständiga varningar från familj och vänner fortsatt det hejdlösa supandet mot bättre vetande. Doktorn påpekar nu att de skador som alkoholisten åsamkat sig själv riskerar att leda till döden och att han står vid ett vägskäl: Spola kröken eller gå under. Alkoholisten hör vad doktorn säger, flinar snett och drar fram en flaska brännvin som han börjar svepa ur. Han spyr halvvägs men fortsätter därefter att dricka det sista ur flaskan. Därefter ställer han sig upp och vinglar iväg mot okänt mål.

Många av er som läser detta kan nog känna igen er i form av vännerna och familjen i exemplet ovan när ni försökt informera diverse PK-människor av varierande grad om sakernas tillstånd, utan att få gehör för era varningar och uppmaningar. Istället har ni säkert, liksom jag, stött på hårdnackat motstånd från de svenskar ni försökt bota från den mångkulturella psykosen. Vissa alkoholister inser inte att det de gör är skadligt utan låter istället bli att rannsaka sig själva då de innerst inne vet att om det visar sig att de har fel, så kommer någon form av existentiell kris att utlösas för dem. Detsamma kan sägas om många svenskar när det gäller den mångkulturella härdsmältan. Andra alkoholister vet att det de gör är skadligt men gör det likväl, mot bättre vetande. Detsamma kan sägas om våra journalister i gammelmedia samt alla andra som vet vad som händer men håller tyst på grund av feghet, girighet, en ambition att söndra och härska sitt värdfolk eller någon annan orsak.

Det finns även en tredje kategori: före detta alkoholister som nu har rehabiliterats. Antingen helt på egen hand eller med hjälp av andra. Detta är de svenskar som i någon mån vaknat upp och förstått vad som faktiskt sker i samhället. Även om de ofta knyter näven i fickan offentligt har de ofta en iver att hjälpa till att bota andra genom att opinionsbilda på internet och bland vänner och bekanta. Läkekonsten har de lärt sig via alternativa medier som Nordfront, Fria Tider, Avpixlat med flera. Så även om kvalitén på de medel folk botas med, och hur botade de blir, varierar så är det sammantaget ständigt fler som tröttnat på det mångkulturella helvete vi lever i.

Detta kan låta som att vi svenskar bara behöver lite mer tid på oss innan saker och ting vänder, men sanningen är en helt annan: Tiden håller på att rinna oss ur händerna. Folk vaknar alldeles för sakta och många vaknar till alldeles för lite och stannar där i tron om att de nu är ”upplysta” och vet allt. Sverigedemokrater, som är i linje med partiets ideologi och program, är ett bra exempel. Som alla vet så är SD:s föreslagna lösningar otillräckliga, och i flera fall rent dåliga. Det behövs betydligt mer radikala åtgärder för att rädda vår ras än några futtiga reformer inom systemet.

Med detta sagt så är det ingen hemlighet att radikalt nationella inte poppar upp som svampar ur jorden. Tillväxtkurvan för vår sort pekar definitivt mer upp än ner men takten detta sker i kan inte för någon radikal nationell vara tillfredsställande. Den massiva mur av lögner som en person måste bryta sig igenom för att förstå det radikala synsättet blir högre och bredare för var dag som går. Att saker och ting ser ut som de gör är därför inte speciellt förvånande.

Tyvärr finns det härvidlag en utbredd modstulenhet bland radikalt nationella, främst hos sådana som inte är aktivt engagerade i kampen i någon egentlig mån. Ni som känner igen er i denna beskrivning kan inte ha missat alla försök som gjorts för att få er mer engagerade. De av er som besökt Nordfront kan inte ha missat länken som säger ”Kampen behöver dig! Ansök redan idag!” till höger på hemsidan. Nu kanske ni tror att jag kommer skuldbelägga er för att ni trots er övertygelse inte väljer att engagera er, att jag kommer hålla ett brandtal om vikten av uppoffring för en större sak eller något liknande. Det kommer jag inte göra, för ni har redan hört allt det där. Därför kommer jag att sätta den nuvarande situationen i ett annat perspektiv. Låt mig börja med att ta upp några personliga erfarenheter kring detta.

Som radikalt nationell är det inte osannolikt att man umgås med andra radikalt nationella, organiserade som icke-organiserade. Den absolut vanligaste anledningen jag hör från icke-organiserade, på frågan om varför de inte är organiserade eller aktiva, är att det inte spelar någon roll. Den rådande uppfattningen här är att allt måste bli mycket värre innan det kan bli bättre. När tillståndet är illa nog kommer folket vakna och revolutionen inledas vilken kommer bringa oss segern. Att kämpa kan vi börja göra den dagen det börjar hetta till på allvar. Först då blir det meningsfullt på riktigt.

Det finns flera problem med ovanstående tankesätt. Att någon form av samhällskollaps kommer att komma är bara en tidsfråga, och således ett korrekt antagande. Dock kommer denna inte att te sig på det romantiserade sätt många föreställt sig. Det kommer inte komma en Dagen D, där allt plötsligt brakar loss och där vi med vapen i hand går man ur huse och gör upp med fienden en gång för alla. Där gjallarhornet blåser till attack i ett modernt Ragnarök. Dessa revolutionsromantiska feberfantasier måste vi genast lägga åt sidan. Snarare är det så att försämringarna kommer gradvis på ett sådant sätt att gemene svensk kommer att reagera med kraft långt efter det är för sent att rösta sig ur situationen och med stor sannolikhet efter att vi blivit en minoritet i vårt eget land. Här skulle många säga att allt är kört och att det är för sent, men även om detta värsta tänkbara scenario skulle inträffa eller om det sker innan så är ingenting för sent. Det är här frukterna av de radikalt nationella kämparnas kamp skördas. För att lättare kunna förstå varför vi måste kämpa även om saker och ting går åt helvete behöver vi lära oss en läxa från svunna tider.

Tyskarna vände nederlaget till en fördel
Efter nederlaget i Första världskriget tvingades Tyskland, som fick hela skulden för kriget, att skriva på det förnedrande Versailles-fördraget den 28 juni 1919 vilket bland annat tvingade landet att betala ett ofantligt stort krigsskadestånd. Det innebar också att armén, Reichswer, tvingades bantas ner till 100 000 man till den 20 mars 1920. Detta för att se till att Tyskland inte kunde bygga upp någon offensiv armé och utgöra ett hot.

Inom siffran 100 000 man fanns mer specifika restriktioner, bland annat det att antalet officerare inte fick överstiga 4000 man. Tyskarna skulle dock visa sig vara finurliga. Efter att den gamla tyska generalstaben tvingades lägga ner bildade generalöversten Hans von Seeckt i slutet av år 1919 en ny motsvarande organisation vid namn Truppenamt som fyllde en snarlik funktion. von Seeckt, som nu hade kontrollen över den tyska armén, började genast med att utarbeta en ny militär doktrin och reformera armén i syfte att göra den kompatibel med Versailles-fördraget.

Två veckor efter att den gamla generalstaben tvingades lägga ner startade von Seeckt ett program för att samla in och analysera erfarenheterna från Första världskriget och skapa en ny militär doktrin för Reichswer. Programmet bestod av 57 olika kommittéer som tillsammans skulle studera taktik, regleringar, utrustning och doktrin. Programmet behandlade alla möjliga frågor, till exempel truppmoral, militär rättvisa och hur man bäst korsade floder. Man vred och vände på varje sten och analyserade flitigt för att komma fram till de bästa tänkbara lösningarna. Resultatet av detta arbete stod klart 1923, främst i form av en mängd manualer.

Hans von Seeckt med tyska officerare 1925.

Efter att manualerna tagits i bruk var det dags att omsätta dem i praktiken. Armén omformades nu för att möta Versailles-fördragets krav och den nya militärdoktrin som tagits fram. Många intressanta detaljer kan härvid nämnas, men den huvudsakliga utkomsten av denna nya doktrin var att man ställde om till ”rörelsekrigsföring”, det vill säga att stort fokus lades på dynamik, anpassningsbarhet och rörelse. Den välkända Blitzkrieg-taktiken är exempelvis ett direkt resultat av detta.

Mest intressant är dock vad man gjorde med truppsammansättningen. Som tidigare nämnt fanns det ett tak på 100 000 soldater totalt varav endast 4000 av dessa fick bestå av officerare. Men, det fanns inget tak på hur många underofficerare som var tillåtna! Med anledning av detta utbildades ett stort antal sådana och redan 1922 bestod hälften (!) av den då 72 000 man starka armén av välutbildade underofficerare. Med tanke på det begränsade antalet soldater som tilläts var följaktligen de soldater som fanns av hög kvalitet. Versailles-fördragets restriktioner vändes på dessa sätt till fördelar.

Detta fick två effekter. Efter NSDAP:s maktövertagande skrotades som bekant Versailles-fördraget och armén kunde expandera fritt igen. Nu kunde frukterna från tidigare arbete skördas. När massorna av soldater strömmade till fanns redan välutbildat befäl som kunde leda dem, och gällande alla underofficerare kunde dessa enkelt befordras. Dessutom hade den nya militärdoktrinen lett till en ny tradition av bättre ledarskap, ansvarskänsla och förmåga bland personal under officersranken. Detta var nödvändigt för den nya rörelsekrigsföringen som fördelade ansvar ner i hierarkin. Istället för att vänta på order från högkvarteret fungerade nu befälen vid fronten självständigt och kunde fatta snabba, flexibla och innovativa beslut på egen hand. Detta motverkade statiskhet och ledde till ett mycket mer dynamiskt sätt att strida på.

Vi är vår tids Truppenamt
Sakernas tillstånd är idag värre än någonsin och det blir bokstavligt talat värre för varje dag. Om detta ska jag inte orda om, för jag antar att alla redan är hyfsat insatta i vilket läge vi befinner oss i. Många defaitistiska röster ekar bland våra folkkamrater som ser sig omkring och högljutt proklamerar att allt är kört nu. Om hur de skrapar ihop pengar för att fly till ett, än så länge, lite vitare land i den naiva tron att den bistra verkligheten inte kommer att hinna ikapp dem. Men det kommer den, för vi kan inte fly någonstans längre. Där vi står idag är den plats vi ska utkämpa vår strid. Så varför spelar det då någon roll vad vi gör idag när allt ser ut som det gör? Läs vidare så får du svaret!

Den situation vi befinner oss i idag kan i stora drag liknas vid den som Tyskland befann sig i efter Första världskriget. Främmande makter och intressen har vårt folk och vårt land i ett järngrepp. För det första så har vi en naturlig begränsning med tanke på hur få svenskar det är som har förstått situationens allvar, och hur få det är som aktivt väljer att kämpa i någon mån. För det andra har vi likt Tyskland vissa formella begränsningar på oss som begränsar vårt handlingsutrymme, där lagen om hets mot folkgrupp och lagen om förbud mot paramilitär verksamhet får stå som två framstående exempel. Med tanke på detta spelar det vi gör idag, vi som verkligen vaknat, en avgörande roll för vår förmåga att i framtiden hantera kraschen när den väl kommer.

föredrag kamp 1

Det är nämligen idag, här och nu, som vår strid står om vi ska vara kapabla att hantera massorna av vårt folk som kommer att behöva organiseras och ledas den dagen det inte går att blunda längre. Den dagen där svensken av ren självbevarelsedrift tvingas resa sig upp och ta ställning. Den dagen måste vi stå redo med den kunskap och erfarenhet som krävs för att leda och hantera massorna rätt. Det är då vi radikalt nationella kommer att skörda frukterna av det slit vi lägger ner här idag.

Precis som i mellankrigstidens Tyskland så kräver motståndet organisering på något plan. Organisering som samlar individer och formar dem till en radikal spjutspets, samtidigt som de skolas och utbildas på alla tänkbara plan. För mig är Motståndsrörelsen den radikala spjutspets som fyller denna funktion. Sedan jag gick med i organisationen har jag funnit min roll och specialiserat mig inom mitt område och jag själv ser det som att jag utvecklats från menig till underofficerare. Detta hade inte varit möjligt utan gott ledarskap som sätter pris på utveckling och strategisk framförsyn. Man kan säga att för mig så är Motståndsrörelsens ledning motsvarigheten till Tysklands generalstab som organiserar motståndet i denna svåra tid där vi måste förädla de aktiva kämpar som finns, så mycket det bara går. Med tanke på vårt relativt ringa antal är detta av yttersta vikt. Detta är varför jag valt att vara en del av det organiserade motståndet.

För er som av olika anledningar inte vill organisera er alls, eller som inte vill göra det ännu, gäller naturligtvis samma principer. Även ni måste utbilda er, specialisera er inom något område, bedriva propaganda bland vänner och bekanta eller via internet, aktivera soffliggare, skaffa makt, bygga upp nätverk, tillskansa er kapital och egendom och företag, för att bara nämna några exempel. Eftersom ni har det radikala synsättet är det av största vikt att ni utvecklar er själva till att bli så kapabla individer som möjligt. Kan vi radikalt nationellt sinnade, organiserade som icke-organiserade, stå rustade redan innan det börjar hetta till kommer vi också vara kapabla att ta oss an utmaningarna. Vi kommer även att ha lättare att väcka och aktivera folk på vägen.

Slutligen borde det nu stå klart för alla som läser detta att vi verkligen är vår tids Truppenamt. Det är nu vi rustar upp inom de ramar vi har kring oss idag och förbereder oss för den urladdning som komma skall. Passivitetens tid är härmed förbi. Nu är det bara en sak som gäller: Oförtruten kamp eller undergång. Jag hoppas att du väljer det förstnämnda.