Etikettarkiv: Historia

Avspärrningsaktioner med affischering i Kungsbacka

Onsdagen den 27 januari – eller Förintelsens™ minnesdag, som alla vet – spred Kampgrupp Varberg även propaganda i intilliggande Kungsbacka.

Här spärrade man av tre gymnasieskolor samt satte upp affischer som ifrågasätter Förintelsens™ vara. Skolorna som spärrades av är Elof Lindälvs gymnasium, Drottning Blanka/LBS och Aranäsgymnasiet.

Aktiviteten fortlöpte utan hinder och ses som lyckad.

imageimageimage

 

Varför vi ska kämpa även om det är kört

KAMPEN. Robert Andersson resonerar i den här viktiga artikeln kring varför det är viktigt att kämpa idag även om det kan tyckas att allt är kört och inget spelar någon roll.

NMR_Logo_Ver.1

Sverige av idag kan som bäst liknas vid en långt gången alkoholist. En alkoholist som trots tidiga och ständiga varningar från familj och vänner fortsatt det hejdlösa supandet mot bättre vetande. Doktorn påpekar nu att de skador som alkoholisten åsamkat sig själv riskerar att leda till döden och att han står vid ett vägskäl: Spola kröken eller gå under. Alkoholisten hör vad doktorn säger, flinar snett och drar fram en flaska brännvin som han börjar svepa ur. Han spyr halvvägs men fortsätter därefter att dricka det sista ur flaskan. Därefter ställer han sig upp och vinglar iväg mot okänt mål.

Många av er som läser detta kan nog känna igen er i form av vännerna och familjen i exemplet ovan när ni försökt informera diverse PK-människor av varierande grad om sakernas tillstånd, utan att få gehör för era varningar och uppmaningar. Istället har ni säkert, liksom jag, stött på hårdnackat motstånd från de svenskar ni försökt bota från den mångkulturella psykosen. Vissa alkoholister inser inte att det de gör är skadligt utan låter istället bli att rannsaka sig själva då de innerst inne vet att om det visar sig att de har fel, så kommer någon form av existentiell kris att utlösas för dem. Detsamma kan sägas om många svenskar när det gäller den mångkulturella härdsmältan. Andra alkoholister vet att det de gör är skadligt men gör det likväl, mot bättre vetande. Detsamma kan sägas om våra journalister i gammelmedia samt alla andra som vet vad som händer men håller tyst på grund av feghet, girighet, en ambition att söndra och härska sitt värdfolk eller någon annan orsak.

Det finns även en tredje kategori: före detta alkoholister som nu har rehabiliterats. Antingen helt på egen hand eller med hjälp av andra. Detta är de svenskar som i någon mån vaknat upp och förstått vad som faktiskt sker i samhället. Även om de ofta knyter näven i fickan offentligt har de ofta en iver att hjälpa till att bota andra genom att opinionsbilda på internet och bland vänner och bekanta. Läkekonsten har de lärt sig via alternativa medier som Nordfront, Fria Tider, Avpixlat med flera. Så även om kvalitén på de medel folk botas med, och hur botade de blir, varierar så är det sammantaget ständigt fler som tröttnat på det mångkulturella helvete vi lever i.

Detta kan låta som att vi svenskar bara behöver lite mer tid på oss innan saker och ting vänder, men sanningen är en helt annan: Tiden håller på att rinna oss ur händerna. Folk vaknar alldeles för sakta och många vaknar till alldeles för lite och stannar där i tron om att de nu är ”upplysta” och vet allt. Sverigedemokrater, som är i linje med partiets ideologi och program, är ett bra exempel. Som alla vet så är SD:s föreslagna lösningar otillräckliga, och i flera fall rent dåliga. Det behövs betydligt mer radikala åtgärder för att rädda vår ras än några futtiga reformer inom systemet.

Med detta sagt så är det ingen hemlighet att radikalt nationella inte poppar upp som svampar ur jorden. Tillväxtkurvan för vår sort pekar definitivt mer upp än ner men takten detta sker i kan inte för någon radikal nationell vara tillfredsställande. Den massiva mur av lögner som en person måste bryta sig igenom för att förstå det radikala synsättet blir högre och bredare för var dag som går. Att saker och ting ser ut som de gör är därför inte speciellt förvånande.

Tyvärr finns det härvidlag en utbredd modstulenhet bland radikalt nationella, främst hos sådana som inte är aktivt engagerade i kampen i någon egentlig mån. Ni som känner igen er i denna beskrivning kan inte ha missat alla försök som gjorts för att få er mer engagerade. De av er som besökt Nordfront kan inte ha missat länken som säger ”Kampen behöver dig! Ansök redan idag!” till höger på hemsidan. Nu kanske ni tror att jag kommer skuldbelägga er för att ni trots er övertygelse inte väljer att engagera er, att jag kommer hålla ett brandtal om vikten av uppoffring för en större sak eller något liknande. Det kommer jag inte göra, för ni har redan hört allt det där. Därför kommer jag att sätta den nuvarande situationen i ett annat perspektiv. Låt mig börja med att ta upp några personliga erfarenheter kring detta.

Som radikalt nationell är det inte osannolikt att man umgås med andra radikalt nationella, organiserade som icke-organiserade. Den absolut vanligaste anledningen jag hör från icke-organiserade, på frågan om varför de inte är organiserade eller aktiva, är att det inte spelar någon roll. Den rådande uppfattningen här är att allt måste bli mycket värre innan det kan bli bättre. När tillståndet är illa nog kommer folket vakna och revolutionen inledas vilken kommer bringa oss segern. Att kämpa kan vi börja göra den dagen det börjar hetta till på allvar. Först då blir det meningsfullt på riktigt.

Det finns flera problem med ovanstående tankesätt. Att någon form av samhällskollaps kommer att komma är bara en tidsfråga, och således ett korrekt antagande. Dock kommer denna inte att te sig på det romantiserade sätt många föreställt sig. Det kommer inte komma en Dagen D, där allt plötsligt brakar loss och där vi med vapen i hand går man ur huse och gör upp med fienden en gång för alla. Där gjallarhornet blåser till attack i ett modernt Ragnarök. Dessa revolutionsromantiska feberfantasier måste vi genast lägga åt sidan. Snarare är det så att försämringarna kommer gradvis på ett sådant sätt att gemene svensk kommer att reagera med kraft långt efter det är för sent att rösta sig ur situationen och med stor sannolikhet efter att vi blivit en minoritet i vårt eget land. Här skulle många säga att allt är kört och att det är för sent, men även om detta värsta tänkbara scenario skulle inträffa eller om det sker innan så är ingenting för sent. Det är här frukterna av de radikalt nationella kämparnas kamp skördas. För att lättare kunna förstå varför vi måste kämpa även om saker och ting går åt helvete behöver vi lära oss en läxa från svunna tider.

Tyskarna vände nederlaget till en fördel
Efter nederlaget i Första världskriget tvingades Tyskland, som fick hela skulden för kriget, att skriva på det förnedrande Versailles-fördraget den 28 juni 1919 vilket bland annat tvingade landet att betala ett ofantligt stort krigsskadestånd. Det innebar också att armén, Reichswer, tvingades bantas ner till 100 000 man till den 20 mars 1920. Detta för att se till att Tyskland inte kunde bygga upp någon offensiv armé och utgöra ett hot.

Inom siffran 100 000 man fanns mer specifika restriktioner, bland annat det att antalet officerare inte fick överstiga 4000 man. Tyskarna skulle dock visa sig vara finurliga. Efter att den gamla tyska generalstaben tvingades lägga ner bildade generalöversten Hans von Seeckt i slutet av år 1919 en ny motsvarande organisation vid namn Truppenamt som fyllde en snarlik funktion. von Seeckt, som nu hade kontrollen över den tyska armén, började genast med att utarbeta en ny militär doktrin och reformera armén i syfte att göra den kompatibel med Versailles-fördraget.

Två veckor efter att den gamla generalstaben tvingades lägga ner startade von Seeckt ett program för att samla in och analysera erfarenheterna från Första världskriget och skapa en ny militär doktrin för Reichswer. Programmet bestod av 57 olika kommittéer som tillsammans skulle studera taktik, regleringar, utrustning och doktrin. Programmet behandlade alla möjliga frågor, till exempel truppmoral, militär rättvisa och hur man bäst korsade floder. Man vred och vände på varje sten och analyserade flitigt för att komma fram till de bästa tänkbara lösningarna. Resultatet av detta arbete stod klart 1923, främst i form av en mängd manualer.

Hans von Seeckt med tyska officerare 1925.

Efter att manualerna tagits i bruk var det dags att omsätta dem i praktiken. Armén omformades nu för att möta Versailles-fördragets krav och den nya militärdoktrin som tagits fram. Många intressanta detaljer kan härvid nämnas, men den huvudsakliga utkomsten av denna nya doktrin var att man ställde om till ”rörelsekrigsföring”, det vill säga att stort fokus lades på dynamik, anpassningsbarhet och rörelse. Den välkända Blitzkrieg-taktiken är exempelvis ett direkt resultat av detta.

Mest intressant är dock vad man gjorde med truppsammansättningen. Som tidigare nämnt fanns det ett tak på 100 000 soldater totalt varav endast 4000 av dessa fick bestå av officerare. Men, det fanns inget tak på hur många underofficerare som var tillåtna! Med anledning av detta utbildades ett stort antal sådana och redan 1922 bestod hälften (!) av den då 72 000 man starka armén av välutbildade underofficerare. Med tanke på det begränsade antalet soldater som tilläts var följaktligen de soldater som fanns av hög kvalitet. Versailles-fördragets restriktioner vändes på dessa sätt till fördelar.

Detta fick två effekter. Efter NSDAP:s maktövertagande skrotades som bekant Versailles-fördraget och armén kunde expandera fritt igen. Nu kunde frukterna från tidigare arbete skördas. När massorna av soldater strömmade till fanns redan välutbildat befäl som kunde leda dem, och gällande alla underofficerare kunde dessa enkelt befordras. Dessutom hade den nya militärdoktrinen lett till en ny tradition av bättre ledarskap, ansvarskänsla och förmåga bland personal under officersranken. Detta var nödvändigt för den nya rörelsekrigsföringen som fördelade ansvar ner i hierarkin. Istället för att vänta på order från högkvarteret fungerade nu befälen vid fronten självständigt och kunde fatta snabba, flexibla och innovativa beslut på egen hand. Detta motverkade statiskhet och ledde till ett mycket mer dynamiskt sätt att strida på.

Vi är vår tids Truppenamt
Sakernas tillstånd är idag värre än någonsin och det blir bokstavligt talat värre för varje dag. Om detta ska jag inte orda om, för jag antar att alla redan är hyfsat insatta i vilket läge vi befinner oss i. Många defaitistiska röster ekar bland våra folkkamrater som ser sig omkring och högljutt proklamerar att allt är kört nu. Om hur de skrapar ihop pengar för att fly till ett, än så länge, lite vitare land i den naiva tron att den bistra verkligheten inte kommer att hinna ikapp dem. Men det kommer den, för vi kan inte fly någonstans längre. Där vi står idag är den plats vi ska utkämpa vår strid. Så varför spelar det då någon roll vad vi gör idag när allt ser ut som det gör? Läs vidare så får du svaret!

Den situation vi befinner oss i idag kan i stora drag liknas vid den som Tyskland befann sig i efter Första världskriget. Främmande makter och intressen har vårt folk och vårt land i ett järngrepp. För det första så har vi en naturlig begränsning med tanke på hur få svenskar det är som har förstått situationens allvar, och hur få det är som aktivt väljer att kämpa i någon mån. För det andra har vi likt Tyskland vissa formella begränsningar på oss som begränsar vårt handlingsutrymme, där lagen om hets mot folkgrupp och lagen om förbud mot paramilitär verksamhet får stå som två framstående exempel. Med tanke på detta spelar det vi gör idag, vi som verkligen vaknat, en avgörande roll för vår förmåga att i framtiden hantera kraschen när den väl kommer.

föredrag kamp 1

Det är nämligen idag, här och nu, som vår strid står om vi ska vara kapabla att hantera massorna av vårt folk som kommer att behöva organiseras och ledas den dagen det inte går att blunda längre. Den dagen där svensken av ren självbevarelsedrift tvingas resa sig upp och ta ställning. Den dagen måste vi stå redo med den kunskap och erfarenhet som krävs för att leda och hantera massorna rätt. Det är då vi radikalt nationella kommer att skörda frukterna av det slit vi lägger ner här idag.

Precis som i mellankrigstidens Tyskland så kräver motståndet organisering på något plan. Organisering som samlar individer och formar dem till en radikal spjutspets, samtidigt som de skolas och utbildas på alla tänkbara plan. För mig är Motståndsrörelsen den radikala spjutspets som fyller denna funktion. Sedan jag gick med i organisationen har jag funnit min roll och specialiserat mig inom mitt område och jag själv ser det som att jag utvecklats från menig till underofficerare. Detta hade inte varit möjligt utan gott ledarskap som sätter pris på utveckling och strategisk framförsyn. Man kan säga att för mig så är Motståndsrörelsens ledning motsvarigheten till Tysklands generalstab som organiserar motståndet i denna svåra tid där vi måste förädla de aktiva kämpar som finns, så mycket det bara går. Med tanke på vårt relativt ringa antal är detta av yttersta vikt. Detta är varför jag valt att vara en del av det organiserade motståndet.

För er som av olika anledningar inte vill organisera er alls, eller som inte vill göra det ännu, gäller naturligtvis samma principer. Även ni måste utbilda er, specialisera er inom något område, bedriva propaganda bland vänner och bekanta eller via internet, aktivera soffliggare, skaffa makt, bygga upp nätverk, tillskansa er kapital och egendom och företag, för att bara nämna några exempel. Eftersom ni har det radikala synsättet är det av största vikt att ni utvecklar er själva till att bli så kapabla individer som möjligt. Kan vi radikalt nationellt sinnade, organiserade som icke-organiserade, stå rustade redan innan det börjar hetta till kommer vi också vara kapabla att ta oss an utmaningarna. Vi kommer även att ha lättare att väcka och aktivera folk på vägen.

Slutligen borde det nu stå klart för alla som läser detta att vi verkligen är vår tids Truppenamt. Det är nu vi rustar upp inom de ramar vi har kring oss idag och förbereder oss för den urladdning som komma skall. Passivitetens tid är härmed förbi. Nu är det bara en sak som gäller: Oförtruten kamp eller undergång. Jag hoppas att du väljer det förstnämnda.

 

Juden som mördade ”minst 10 miljoner” i Sovjet

SOVJET. Denna vecka blottläggs vilka som låg bakom den så kallade ryska revolutionen och de massmord som utfördes i Sovjet.

Ni måste förstå att de ledande bolsjevikerna som tog över Ryssland var inte ryssar. De hatade ryssar. De hatade kristna. Drivna av etniskt hat torterade och slaktade de miljontals ryssar utan ett uns av ånger. Det kan inte nog framhållas. Bolsjevismen begick den största människoslakten genom tiderna. Det faktum att största delen av världen är okunnig och likgiltig över detta enorma brott är beviset på att global media är i förövarnas händer.

Före detta Gulag-fången och nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyn.

Här är ett övergivet historiskt datum: Nästan 90 år sedan, mellan den 19 och 20 december 1917, mitt under bolsjevikrevolutionen och inbördeskrigettecknade Lenin ett dekret som upprättade av det All-ryska Extraordinära Kommissionen för bekämpning av Kontrarevolutionärer, även känd som Tjekan.

Inom en kort tidsperiod blev Tjekan den största och grymmaste säkerhetsapparaten för staten. Dess organisationsstruktur ändrades titt som tätt mellan åren, även dess namn: Från Tjekan till GPU, senare till NKVD och senare till KGB.

Vi kan inte med säkerhet veta antalet dödsfall som Tjekan ansvarade för i sina olika former, men antalet är med all säkerhet minst 20 miljoner, inkluderande offer från tvingade kollektiviseringar, hungersnöden, stora utrensningar, utvisningar, bannlysningar, avrättningar och massdöd i Gulag-lägren.

Hela befolkningsskikt eliminerades: oberoende jordbrukare, etniska minoriteter, medlemmar ur borgarklassen, ledande befattningshavare, intellektuella, konstnärer, aktivister ur arbetarrörelsen, ”oppositionsmedlemmar” som definierades helt slumpmässigt och oräkneliga medlemmar ur kommunistpartiet självt.

[…]

En israelisk student genomgår högskolan utan att någonsin höra namnet ”Genrikh Yagoda”, den största judiske massmördaren från 1900-talet, GPU:s ställföreträdande befälhavare och grundare och befälhavare av NKVD. Yagoda genomförde flitigt Stalins kollektiviseringsorder och är ansvarig för minst 10 miljoner människor död. Hans judiska underordnanden upprättade och administrerade Gulag-systemet.

Israelen Sever Plocker, på den israeliska webbplatsen Ynetnews.

Genrikh Yagoda ansvarar för "minst 10 miljoner" människors död i det forna Sovjet. Ändå känner väldigt få till honom.

Hemligheten bakom kommunismen

Veckans film

Klockan 12:00 varje söndag uppmärksammar Nordfront en film eller dokumentär av något slag. Har du förslag på en Veckans film? Kontakta då Robin Palmbladrobin.palmblad@nordfront.se

I detta klipp får vi höra en introduktion till Dr David Dukes bok The secret behind communism, översatt till svenska: Hemligheten bakom kommunismen.

Duke förklarar att samtidigt som judisk massmedia tjatar sår i öronen om Hollywood-skapelsen ”Förintelsen” så har massmedia undanhållit västvärldens medborgare information om juden Genrikh Yagodamassmord på ”minst 10 miljoner” människor i Sovjet.

The-Secret-Behind-Communism-cover

Hemligheten bakom kommunismen blottlägger exempelvis hur judiska bankirer sponsrade den så kallade ryska revolutionen, som i praktiken var en judisk statskupp, och kartlägger även vilka som ansvarade för de grymheter som följde i Sovjets spår: exempelvis judiska psykopater så som Ilya Ehrenburg och Genrikh Yagoda.

 

Boken om detta viktiga ämne går att köpa genom Dukes webbplats eller att läsa i pdf-version här.

 

Hör Dukes introduktion av boken:

 

Den judiska terrorn mot Tsar-Ryssland

HISTORIA. Theodor Engström skriver om den judiska terrorn i dåvarande Tsar-Ryssland som inleddes i slutet av 1800-talet.

Mordet på

När det kommer till förhållandet mellan judar och ryssar i det Ryska Kejsardömet, talas det mycket om de progromer som drabbade den judiska minoriteten. Det man dock inte talar om i den officiella historieskrivningen, är den omfattande revolutionära aktivitet, som bedrevs av mestadels judiska revolutionärer, medelst bombdåd och lönnmord, långt innan det judiska maktövertagandet genom februarirevolutionen år 1917. Inte heller är de omfattande integrationsförsök som gjordes från tsarernas sida särskilt kända.

Ryssarnas och judarnas gemensamma historia har sitt ursprung i den ryska annekteringen av östra Polen i slutet på 1700-talet. Annekteringen av de polska områdena, vilka länge varit ett hem för en stor del av Europas judar efter att de upprepat blivit utkörda ur de västeuropeiska nationerna, innebar därmed att över 400 000 judar nu hamnade inom det ryska kejsardömets gränser.

Ryssland var dock redan sedan tidigare ett mångetniskt rike, där det ryska kejsardömets nyliga expansion även hade inneburit stora nya minoritetsgrupper så som tyskar, balter, rutener, polacker, och finnar. Folkgrupper som relativt lyckat inhystes i kejsardömet, där exempelvis Finland fick möjligheten att som lydhertigdöme utveckla sin nationella identitet och där den tysk-baltiska aristokratin kom att bli ett eftertraktat och lojalt tillskott i den ryska administrationen.

De två folkgrupper som däremot skulle visa sig bli ett stort problem var polackerna och judarna, vilka också var de grupper med en stark egen identitet där den sistnämnda folkgruppen till sist skulle visa sig vara ett fatalt tillskott för Kejsardömet Ryssland.

Av de polska judarna framstod många av dem som fattiga, där en orsak var regionens försämrade ekonomi under 1700-talet, men det fanns också fortsatt många framgångsrika judar inom näringsverksamheter såsom butiksinnehav, gästgiveri, hantverk, handel, manufaktur, och penningutlåning.

Judarna var också betydligt mer skriv- och läskunniga än övriga folkgrupper med ett i många fall internationellt kontaknät, och de hade en stark intern sammanhållning där man delade en urgammal religion och kultur som var särskiljd från resten av befolkningen. De höll sig också främst till städerna och var markant underrepresenterade inom bondeståndet. En rad särarter som även fortsättningsvis hade gjort dem mycket illa omtyckta och som blev källan till nya motsättningar, nu inom det Ryska Kejsardömet.

Det faktum att de oftast blev väldigt framgångsrika inom de näringsgrenar de fick tillgång till, gjorde dem också till farliga konkurrenter och ett hot mot näringsidkare från andra folkgrupper. Något som bland annat kan ses i en petition från köpmännen i Moskva år 1791 där man krävde beskydd från judisk konkurrens.

För att skydda icke-judiska närningsidkare och för att hantera de pyrande motsättningarna, begränsades judisk aktivitet och leverne därför av det kejserliga styret till något som kom att kallas det ”Judiska Bosättningsområdet”. Vissa yrkesverksamma judar var dock tillåtna att verka utanför det designerade området, men då med stora restriktioner.

De ryska myndigheterna var först ändå mycket angelägna att även integrera judarna, Dessa gavs flera fördelar så som tillgång till det ryska utbildningsväsendet och tilläts ha sina egna lokala skolor, men med kravet att antingen ryska, polska, eller tyska skulle läras ut. Skolgång blev samtidigt obligatoriskt för alla judiska barn. Åtgärder som var extraordinära för sin tid, men som endast resulterade i att resten av befolkningen kom att halka ännu mer efter beträffande utbildningsnivå i jämförelse med judarna, som tillskillnad från den ryska allmogen lättare kunde tillgodogöra sig det bristfälliga utbildningsväsendet.

I ett misslyckat försök att assimilera judarna inom jordbruket gavs de också möjligheten att bosätta sig utanför St. Petersburg och Moskva så länge de höll sig till bondenäringen. De utlovades också ett framtida medborgarskap utan restriktioner efter att de visat prov på flit och färdighet inom just jordbruket. Judarna fick därutöver behålla sitt lokala självstyre i den judiska församlingen Kahalen, samt undslapp helt den hårda ryska militärtjänstgöringen i utbyte mot erläggandet av en särskild skatt.

Efter att åtgärderna dock visat sig resultatlösa, och då judarnas fortsatta ekonomiska framgång tillsammans med deras envisa ovilja till assimilation börjat oroa tsarstyret, vidtogs mer kraftfulla integreringsåtgärder. Dessa åtgärder resulterade i slopandet av judars tidigare undantag från armévärvningen år 1827, ett förbud mot traditionell klädsel år 1840, samt upplösandet av Kahalen år 1844. Men trots att myndigheterna nu fråntog Kahalen sitt officiella erkännande, fortsatte i praktiken judarnas lokala självstyre med myndigheternas goda minne, då man inte kunde hitta någon fungerande ersättning.

Inom spritnäringen, som judarna i århundranden nästintill helt kommit att dominera i de polska territorierna, infördes nu ett yrkesförbud mot judisk spritförsäljning på landsbygden, då myndigheterna blivit alltmer oroade över ökad druckenhet bland allmogen. Likt tidigare förbudsförsök så kringgick dock många judar förbudet med hjälp målvakter och genom försäljning på den svarta marknaden.

De hitintills resultatlösa försöken att integrera judarna inom jordbruket kom dock att fortsätta med löften om att de judiska jordbrukarna dessutom skulle vara fortsatt undantagna från armévärvningen. Sammantaget så misslyckades emellertid även dessa mer kraftfulla integreringsförsök och bidrog endast till att öka den judiska fientligheten gentemot det kejserliga styret.

I slutet på 1800-talet var relationerna mellan judar och tsarstyret fortsatt fientliga. Under denna tid hade kejsardömet också försvagats gentemot resten av befolkningen i och med dess oförmåga att genomdriva behövliga samhällsreformer, samtidigt som urbanisering och fortsatt ofrihet bland de tidigare livegna bönderna, bidrog till instabiliteten.

Den judiska folkgruppen hade också blivit alltmer politiserad där de primärt judiska rörelserna, sionism och kommunism, på allvar börjat att slå rot bland de ryska judarna, samtidigt som även missnöjda ryssar bland både bönderna och industriarbetarna började att tilltalas av framförallt det socialistiska budskapet som då kommit att presenteras av judar.

Motsättningarna började också resultera i regelrätta våldsdåd där judiska revolutionärer leder kampen för att med våld störta Ryssland. De judiska revolutionärerna organiserade sig marxistiskt eller anarkistiskt och samtidigt eller senare i rörelser som det Socialrevolutionära partiet, mensjevikerna, bolsjevikerna. Dessa rörelser kunde se politiskt väldigt olika ut där det gemensamma målet var att störta Ryssland. I slutet av 1800-talet bedrev de judiska revolutionärerna terror för att uppnå sina mål.

År 1878 skjuter den marxistiska judinnan Vera Zasulich guvernören av St. Petersburgs, generalen Trepov, som blir allvarligt skadad. Zasulich grips, men blir i en förvirrad rättsprocess först bedömd som oskyldig, varefter hon lyckades slinka undan. Samma år grips också juden Solomon Wittenberg för att ha planerat att placera en mina inför tsarens besök i Odessa.

En brokig skara revolutionärer, däribland flera judar, kom också att samlas i bildandet av terrorgruppen Narodnaja Volja, år 1879. Gruppen leddes av en exekutiv kommittee, där de två judarna Aaron Zundelevich och Saveli Zlatopolsky ingick. Samma år som bildandet skjuter en av gruppens judiska medlemmar, Grigori Goldenberg, ihjäl guvernören av Kharkov, prins Dmitri Kropotkin. Därefter inleder terrorgruppen en intensiv lönnmordskampanj mot tsar Alexander II (1855-81), med ett inledande misslyckat lönnmordsförsök i april samma år. Flera inblandade attentatsmän blir gripna, däribland Zundelevich, som blir dömd till straffarbete, och juden Aaron Gobet, som avrättas.

Året därpå följde ett nytt mordförsök där tsarens vinterpalats sprängs, men tsaren undkom även denna gång. Följande år 1881 sprängs så till sist tsaren till döds i ett självmordsattentat utfört av polacken Ignacy Hryniewiecki. Attentatet hade planerats i hemmet tillhörande judinnan Gesia Gelfman, som grips men undslipper hängning då hon visar sig vara gravid. Hon dör dock istället i sviterna av sitt barnafödande i fängelset, där även spädbarnet dör av sjukdom.

Mordet på tsaren kom att bli starten för pogrom av anti-judiska kravaller. Under efterträdaren Tsar Alexander III (1881-91) avbröts nu också de tidigare misslyckade försöken till att integrera judarna och många judar som tidigare varit bosatta utanför det designerade bosättningsområdet vräks. Med de så kallade Majlagarna 1882 försöker det kejserliga styret nu också beskära den alltmer framträdande judiska aktiviteten i riket, något som dock resulterar i en omfattande ekonomisk depression i riket – ett tydligt tecken på hur förhärskande den judiska näringsverksamheten redan blivit i Ryssland.

Det kejserliga styret blir därmed snart desperat efter kredit, men från det mäktiga judiska bankhuset Rothschild fick finansministern då höra att lån endast skulle medges om förföljelsen av landets judar upphörde. Liknande krav kom från en judisk delegation ledd av baron Gunzberg som anlände till huvudstaden sent i maj. Delegationen och kraven föranledde en officiell rysk undersökning, som i september följdes av ett edikt från Tsar Alexander III.

I ediktet kunde man läsa:

För en tid så har regeringen gett sin uppmärksamhet till judarna och deras relationer till resten av invånarna i kejsardömet, med avsikten att utröna dess kristna invånares sorgerliga skick till följd av judarnas uppträdande i affärsfrågor. Under de senaste tjugo åren så har regeringen strävat på olika sätt för att bringa judarna närmare dess övriga invånare, och har gett dem nästan samma rättigheter som den inhemska befolkningen. Aktionerna, emellertid, mot judarna, som inleddes i våras i södra Ryssland och som spridits till centrala Ryssland, bevisar obestridligen att alla dess ansträngningar varit förgäves, och att misstro nu råder lika mycket som någonsin mellan de judiska och de kristna invånarna i dessa områden. Nu, som förhandlingarna vid rättegången mot de anklagade för upplopp, och annan bevisning, vittnar om så var den främsta orsaken till aktionerna och upploppen, till vilket ryssar som en nation är främmande, blott av en kommersiell natur, och lyder som följer:

Under de sista tjugo åren så har judarna gradvis tagit i besittning inte bara handel och näring i alla dess grenar, utan också av en stor del av marken genom att köpa eller nyttja den. Med få undantag, så har de även som en gemensam kropp ägnat sin uppmärksamhet, inte till att berika eller gynna riket, utan att genom sin list svindla dess invånare, och särskilt dess fattiga invånare. Detta beteende från deras sida har framkallat protester från folkets sida, som manifesterats i dåd av våld och plundring. Styret, som å ena sidan gjort sitt bästa för att få ett slut på oroligheterna, och för att befria judarna från förtryck och slakt, har också, å den andra sidan, tyckt det brådskande och rättvist att anta stränga åtgärder för att få ett slut på förtrycket praktiserat av judarna mot befolkningen, och att befria riket från den försyndelse, som var, som det är känt, orsaken till oroligheterna.

Majlagarna förblev därmed gällande lagstiftning i flera decennier framöver med det för de ryska myndigheterna önskvärda resultatet att ett stort antal judar kom att emigrera ifrån riket. Det primära resmålet för judarna var Amerika, men också Sydafrika och andra västeuropeiska länder. Ett mindre antal judar emigrerade också till Palestina.

Majlagarna skulle sedan komma att avskaffas först efter revolutionen i mars 1917 av den provisoriska regeringen. I början på 1900-talet eskalerade också en ny terrorkampanj mot det ryska styret och dess tsar Nicholas II (1894-1917). Kampanjen orkestrerades av det Socialrevolutionära Partiet, som bildats i Schweiz år 1901 som en utväxt från Narodnaja Volja, med målsättningen att störta tsaren genom terrorism och uppvigling av bondeuppbåd.

Judar utgjorde cirka 14% av medlemskåren men desto fler av dess framträdande medlemmar, däribland Osip Minor, Chaim Zhitlovsky, Ilya Rubanovich, och Abraham Gots. Till partiets mer betydande teoretiker hörde också juden Mikhail Gots. Än mer framträdande var den judiska prägeln i partiets så kallade stridsavdelning, ledd av juden Grigory Gershuni, som också var en av grundarna till partiet.

De följande åren skulle judiska terrorister komma att mörda flera höga ryska regeringsföreträdare i olika attentat. Det första offret var utbildningsministernBogolepov år 1901, följt av inrikesminister Sipyagin år 1902, och guvernörenBogdanovich år 1903. Året därpå greps Gershuni av polisen efter att ha angivits av sin partikollega Yeno Azef, som även han var av judisk börd och en av partigrundarna. Azef tog därpå över ledarskapet över stridssektionen som under hans ledning fortsatte terrorkampanjen. Azef anklagades emellertid för att sedan åtminstone 1908 ha varit dubbelagent och arbetat för hemliga polisen. Social-revolutionärernas parti dömdes honom därför till döden.

Nästa måltavla blev efterträdaren till Sipyagin, inrikesminister Viachelev von Plehve, som mördades på Azefs order år 1904. Plevhe hade varit en nyckelfigur i tsarregimens försök att stävja den pågående tsarfientliga revolutionära verksamheten, där han tidigare i sin karriär som åklagare hade varit instrumental i krossandet av Narodnaja volja efter mordet på Alexander II. Hans hårdföra metoder gentemot landets minoriteter hade också gjort honom mycket avskydd av landets judar.

Under ett tal till en judisk delegation i Odessa året innan han mördades ska Plehve också ha sagt:

I västra Ryssland är runt nittio procent av revolutionärerna judar, och i Ryssland i allmänhet – runt fyrtio procent. Jag tänker inte dölja för dig att den revolutionära rörelsen i Ryssland oroar oss men ni ska veta att om ni inte avskräcker er ungdom från den revolutionära rörelsen, så ska vi göra er situation så ohållbar att ni tvingas lämna Ryssland, till den allra sista mannen!

Därefter utbryter också den sociala konvulsion som kommit att kallas 1905 års revolution, ett förlopp vars plötsliga utbrott också överaskar de bolsjevikiska och mensjevikiska revolutionärerna, där flertalet, som befann sig i landsflykt, inte skulle hinna reagera i tid. Juden Lev Trotskij (Bronstein) inser dock situationens vikt och lyckas snart bli en ledande medlem i den revolutionära Sovjet som utropas i St. Petersburg.

Över hela landet pågår också strejker, myterier, och upplopp, däribland i den polsk-judiska staden Lodz, som blir platsen för en väpnad resning. Efter våldsamma kravaller hamnade här först de tsartrogna trupperna på defensiven, samtidigt som hundratals barrikader sätts upp, men upproret slogs ändå ned i slutet av juni. De officiella rapporterna talar om 151 dödade stadsbor (79 judar, 55 polacker, och 17 tyskar). En av de mest förtjusta reaktionerna på Lodz upproret var Lenins, som beskrev det som en förebild av revolutionär entusiasm och hjältemod, som även påvisade den väpnade revolutionens förträfflighet och kvickhet.

Samtidigt fortsatte också det Socialrevolutionära Partiets lönnmordskampanj, där Azef i februari orkestrerade mordet på tsarens farbror, storfursten Sergej Alexandrovitj. I slutet på hösten börjar dock tsarstyret få kontroll över situationen, efter att både ha utlovat samhällsreformer, samt genom att ha fått det militära övertaget. Troskij och hans kumpaner i St. Petersburg blir också gripna.

Ett sista revolutionärt försök gjordes dock i en förenad ansträngning från bolsjevikerna, mensjevikerna, och det Socialrevolutionära Partiet där nya strejker utlystes i Moskva, som efter några dagar utvecklades till en väpnad resning. Tsartrogna styrkor under ledningen av general Dubrassov slog dock till med full styrka mot upprorsmännen, som efter några dagar av hårda gatustrider fick erkänna sig besegrade.

Som en direkt konsekvens av revolutionen påbörjade tsaren ett omfattande reformarbete för att försöka tillgodose det missnöje som förelegat. En konsitution instiftas år 1906 i enlighet med Oktobermanifestet, där val nu också hålls till den ryska Duman, som under året kommer att ha sitt första sammanträde. Landet såg därmed ut att påbörja samma utveckling mot konstutionell monarki som övriga Europa. Ett ovanligt lugn inträder nu också bland de ryska massorna.

En nyckelperson i tsarens reformsträvan blev den nyutsedde premiärministernPyotr Arkadyevich Stolypin som mellan år 1906 till 1911 kom att dominera rysk politik. Han gav bl.a. Ryssland Stolypin-konstitutionen som nu skulle garantera de ryska bönderna, vilka utgjorde 85% av befolkningen, medborgerliga rättigheter. Mer känd blev han dock för sina landreformer som nu gav bönderna rätten att äga sin mark genom statliga lån för att kunna köpa marken. Dessa reformer skulle mellan åren 1907 till 1914 ge flera miljoner ryska bondefamiljer äganderätten över sin mark.

Reformerna fortsatte även efter första världskrigets utbrott, och Lenin själv såg nu det hela som en kamp mot klockan mellan Stolypins reformer och nästa chans för revolution, då reformerna helt hotade att avväpna landsbygden som en revolutionär kraft. Den judeoamerikanske marxisten Bertram Wolfeuttalade följande om situationen: ”Hur nära Lenin kom att förlora kapplöpningen bevisas av faktumet att 1917, när han manade bönderna till att ’ta landet’, så ägde de redan tre fjärdedelar av det.”

De judiska revolutionärerna såg på utvecklingen med stor oro och misstro, då det helt hotade att släcka revolutionsviljan hos det ryska folket. Azefs terrorgrupp hade också fortsatt sin terrorkampanj där man nu mördar general Dubrassov år 1906. Nästa måltavla för terroristerna blir nu premiärminister Stolypin, där man gör ett misslyckat försök med sprängningen av hans lantvilla i slutet på året. Först i september 1911 lyckas man i sitt uppsåt när denne skjuts ner på en teater i Kiev. Mördaren var den judiske advokaten Mordekhai Gershkovich Bogrov.

Det Socialrevolutionära Partiets terrorkampanj minskar därefter till sist i sin omfattning. Partiet beräknas dock vid denna tid redan ha dödat över 7 000 människor i olika attentat, däribland över 2 000 statstjänstemän.

Trots mordet på Stolypin så slutförs dock många av hans reformer. Men det första världskriget blev ändå början på slutet för Kejsardömet, där kriget kraftigt kom att försvaga tsaren och hans militära styrkor, inför den revolution som tar makten från tsaren i februari 1917. Februarirevolutionen var en färgrevolution likt de vi ser idag och det som förde judarna till makten. Mensjevikerna, de liberala västjudarna, och Socialrevolutionärerna ledde judarna till makten och understödde en kapitalistisk ordning i syfte att plundra Ryssland ekonomiskt.

Det blev dock inte det Socialrevolutionära Partiet, eller för den delen de mensjeviker och liberaler som också bidrog till omkullkastandet, som drar det längsta strået, utan bolsjevikerna, som under tiden sakta byggt upp sitt nätverk och ideologiska rörelse, och som tar makten efter en statskupp i oktober 1917.

Tsar Nikolaj II

/Theodor Engström

 

Judarnas roll

Av Stig Roar Wangberg, Ursprungligen publicerad på Nordfront.se 

År 1941 skrev juden Theodore N. Kaufmann en bok med titeln ”Germany Must Perish”, där han bland annat förespråkar att tyskarna måste utrotas genom kastrering. Vidare uppmanade judarna till bojkott av tyska varor och tjänster internationellt. Det finns inga tvivel om att judarna besatt viktiga nyckelpositioner, både vad gäller det intellektuella livet, akademiska, bankväsen, finans och i det politiska livet; både i Tyskland och i andra länder. Så när de internationella judarna (Judea) hotade med konkurser, refinansiering, bojkott och blockader av handelsvägar, var detta både reellt och väldigt allvarligt.

När Hitler nämnde dessa ämnen i sina tal blir det i efterhand tolkat som ren och skär ondska och inget annat än ren propaganda. Men detta var inget som bara var taget ur luften. I Daily Express (1933) kunde man läsa följande rubrik: ”Judea Declare War On Germany” och 1938 blev den tyske diplomaten Ernst Eduard vom Rath brutalt likviderad av juden Herschel Grynszpan (i Frankrike), något som i sin tur utlöste ”Die kristallnacht”. Uttalanden från Hitler om att en “Internationale Clique” konspirerat mot Tyskland, ekonomiskt, andligt och politiskt, hade verkligheten som grund. Tysklands reaktioner var alltså både rationella och fullständigt förståeliga. Judiska krafter blev efter detta, med verkligt goda grunder, betraktade som Rikets fiender. Något man som regel blir när man förklarat krig.

Vi har i efterhand fått höra att alla reaktioner emot judar i Tyskland var oprovocerade, irrationella och ren och skär ondska som uteslutande berodde på antisemitism. Som en del av efterkrigstidens propaganda och psykologiska krigföring mäktade de judiska kommunisterna, med god hjälp av de allierade (före, under och efter förberedelserna till Nürnbergprocessen, t. ex.) att skapa myten om en ”Förintelse” (och rekonstruerade efter kriget något som enligt uppgift skulle ha varit en gaskammare, i Auschwitz) som har visat sig att vara ”det perfekta vapnet” mot vår moral, vårt samvete och vårt fria tänkande. Som all annan religion: Den gör oss till slavar, och kräver vår tro och lydnad. Och i detta fall: Tron på judendomens heligaste brännoffer (grekiska: ”holocaust”, från Septuaginta).

Själva blåkopian till denna myt kommer naturligtvis från de sovjetiska ”gulag” där tiotals miljoner vita, kristna ryssar blev mördade. Inspirationen till denna myt kunde inte ha kommit från något annat håll. Genom att framställa sig själva och sitt folk som ett offer, lyckades judarna uppnå en immunitet som till synes verkar göra dem fria från ansvar, skuld och medverkan till det andra världskriget. Detta religiösa ”brännoffer” (”holocaust”) har gett dem det som den judiska lobbyn och den sionistiska rörelsen alltid har strävat efter; nämligen palestiniernas jord (som de har lika lite rätt till som engelsmännen eller romarna har, historiskt sett), kontroll över ekonomin, media, och ”världens mäktigaste man”; nämligen den amerikanska presidenten. Hela detta projekt om ”holocaust” (soon at a theatre near you!) är inget annat än religion, metafysik och en utspekulerad myt vars enda uppgift är den absoluta kontrollen över vårt tänkande och vårt samvete, samt att ge judarna total immunitet. I motsättning till denna metafysik, är historiografi en vetenskap som inte bygger på övertro, myter eller emotioner. Och i vilket annat område inom vetenskapen är det ”förbjudet” att ställa kritiska frågor till vedertagna sanningar? Och är det vetenskap eller religion när man i vissa länder fängslas för att ha en välgrundad åsikt som strider mot Den Vedertagna Sanningen?

Enligt den judiska skriften Talmud och (bland andra) den judiska sekten Chabad Lubavitch (här och här) är inte hedningarna något annat än boskap. Hedningarna har en satanisk själ, enligt Talmud, och vårt enda syfte i tillvaron är att tjäna judarna. Detta återspeglar sig i den skuld, det dåliga samvetet, och vår skuldbaserade ekonomi, som vi tyngs av och viker oss inför. Vi är i sanning slavar under denna “Internationale Clique”. Det är därför heller inget under att Hitler ville ha en uppgörelse med hela detta tänkande, som t.ex. genom att göra sig kvitt med ”staten inom staten” (nämligen den privatägda centralbanken och internationell judisk finans).

Vid sidan av denna psykologiska, andliga och socioekonomiska krigföring mot vårt folk, har organisationen ”Paideia” genom judinnan (israelen) Barbara Spectre försökt att överbevisa svenskarna och alla oss andra om att Europa måste bli mångkulturellt och att judarna kommer spela en central roll i detta . Naturligtvis! Det passar som handen i handsken. Intressant är också att det grekiska ordet ”Paideia” just betyder ”uppfostran”. Här skall vi alltså uppfostras av en judisk organisation till att bli mångkulturella.

Det är hög tid att vi vaknar upp inför dessa sammanhang och med all vår kraft motsätter oss denna förgiftning av både vår själ, vår ande och vår kropp! I judiska texter (som t.ex. i Talmud), och hos Chabad Lubavitch, finner vi ett hat och en vrede mot vårt folk, vår ras och vår religion som i alla andra sammanhang, om det hade varit tvärtom, hade blivit stämplat som rasism och hat. Om jag hade sagt att judarna har en satanisk själ och är djävulens barn (och därmed citerar Jesus), vilka reaktioner hade jag då inte mött? Man kan i Talmud läsa att Jesus blir kokad i sin egen avföring, i helvetet, och att han var son till en hora. Detta är något som tydligen har gått de ”kristna” sionisterna helt förbi!

Det finns  uppenbarligen en agenda bakom detta mångkulturella Europa och både Paideia, English Defense League, Norwegian Defense League, Chabad Lubavitch och liknande organisationer, bidrar uteslutande till ytterligare splittring och härskande av och över de europeiska folken. Samt ökad invandring, fler och fler konfrontationer mellan etniska grupper, ”röda zoner” med storlek som hela stadsdelar, ett Europa som snart kommer att stå i brand, på randen av social och ekonomisk kollaps. Också tack vare ett smutsigt privatekonomiskt system (Centralbanken, Världsbanken och den internationella valutafonden). Ingenting av det som nu utspelar sig är tillfälligt, snarare tvärtom!

När det gäller myten om judarnas brännoffer, är sannolikheten inte så stor att det som blev framlagt under Nürnbergsprocessen skulle ha överlevt en modern rättsinstans. Men så var det också en militärtribunal! Och sannolikt blev både bekännelser och erkännanden framtvingat med hjälp av tortyr. Ett exempel är Höss erkännande angående hans brott som ledde till att över 4 miljoner människor blev mördade i Auschwitz. Efter Sovjetunionens fall, då sovjetiska dokument slutligen blev tillgängliga, kom det fram att 1 miljon människor dog i samma läger. Detta är också idag det officiella talet, medan det fram till 1993 var 4 miljoner. Så varför skulle Höss erkänna delaktighet i ytterligare 3 miljoner dödsfall, om det nu inte på förhand var bestämt vilka erkännanden han skulle komma med?

Vi kan också lägga märke till att det mystiska talet ”6 miljoner judar” cirkulerade både i litteratur och media både före och under det första världskriget. Talet tog som utgångspunkt det antalet europeiska judar i Europa före det första världskriget, och har senare blivit kvar som en symbol. Och dessutom: Drar man bort de 3 miljoner som Höss ljög om, så blir inte siffran 6 miljoner judar, utan närmare 3 miljoner. Men talet är nog efter all sannolikhet också lägre än så. Sanningen är nog den att de flesta av dessa var offer för den förfärliga tyfusepidemi som tyskarna var tvungna att ge upp kampen mot, ironiskt nog pga. bristande tillgång på Zyklon B. Som bekant bekämpade tyskarna tyfus med hjälp av Zyklon B; tyfussmittan sprids nämligen av löss; därför användandet av avlusningskammare, som då faktiskt var de enda gaskammare som någonsin använts i tyska koncentrationsläger.

En annan sak som sällan eller aldrig nämnts i detta sammanhang, är att tyska vetenskapsmän var de första att framställa syntetisk olja och gummi från kol. Och förekomster av kol var det rikligt av i områdena runt Auschwitz. Det verkar också lite absurt att tyskarna använde både pengar och resurser på att bekämpa tyfus (som smittas genom löss), difteri och andra sjukdomar, för att därefter gasa ihjäl sin egna billiga arbetskraft. Kanske kan dessa vittnesutsagorbidra till en sannare bild av vad som i verkligheten skedde i dessa läger; konserter, orkestrar, barnteater, fotbollsmatcher, postkontor, bibliotek, osv.Något som vittnar om hur tyskarna tänkte och handlade, jämförelsevis med de judiska gulaglägren.

https://www.youtube.com/watch?v=aJYexBnOnc

Hela processen (Nürnbergprocesserna, rättsuppgörelsen, efterkrigspropagandan och den akademiska historiografin) vittnar om de allierades (inkl. judarnas) desperata försök att frånskriva sig allt ansvar och all skuld för det andra världskriget och dess krigsförbrytelser, som t.ex. judarnas krigshets emot Tyskland. Pricken över i:et är då självklart dessa gaskammare. Att ett skyddsrum skulle byggas om till en gaskammare under slutet av kriget, under ökad allierad aktivitet, är inget annat än absurt! Saknaden av tekniska faciliteter jämfört med de faktiska gaskamrarna (dvs. avlusningskamrarna), är slående. Detta, tillsammans med saknaden av spår av Zyklon B i de antagna gaskamrarna osv., är ett milt sagt problematiskt skepp att hålla flytande. Listan skulle bli alldeles för lång för att få plats i en artikel som denna. Frågan är ändå: Vad var det som de allierade så desperat försökte att skyla över, och vad nödvändiggjorde denna fantastiska judiska myt om ett heligt brännoffer? Frågorna är många, och de förtjänar att bli besvarade.

De flesta av dessa svar kan finnas genom att undersöka både Sovjetunionen och kommunismen som ett tvärs igenom judiskt projekt. Likvideringen av tsaren och hans familj (med kvinnor och barn!), nedbränningen av kyrkor (något som varken Hitler eller NSDAP förespråkade) de fruktansvärda gulaglägren och avrättandet av präster osv. är bara toppen av det förfärliga och hemska isberget i ett iskallt kommunistiskt hav. Meningen här är inte att försvara kristendomens grundläggande vision eller dess maktutövande i statliga angelägenheter (exempelvis politik, ekonomi och utbildning) utan endast att konstatera det faktum att tsar-riket stod i vägen för det judiska projektet, nämligen den ryska revolutionen med allt vad det innebär. En intressant notering här är att Hitler förblev inom den katolska kyrkan hela livet, eftersom han förstod att kampen mot kyrkan var en missriktad socialism som skulle splittra det tyska folket och resultera i kommunismens illusioner om klasskamp. Det bör dock understrykas att kristendomens grundläggande syn inte har någon plats inom nationalsocalismen.

Detta projekt var på god väg att etablera sig också i Europa och särskilt då i Tyskland. Också i Norge etablerade det sig ”röda celler” och Arbeiderpartiet anslöt sin till Den kommunistiska Internationalen och mottog ekonomiskt stöd och fick även besök av självaste Trotskij, eller rättare sagt juden Lev Davidovitsj Bronstein. Med judisk finans, Balfourdeklarationen, ”det judiska problemet” och drömmen om en judisk stat (som judarna måste offra något för ifall de skulle ha något hopp om förhandlingar efter kriget när land skulle fördelas), var alla element i den judiska propagandan som fick både England, Frankrike och till slut USA att kasta sig in i kriget mot Tyskland; det enda landet i Europa som kunde ha varit ett alternativ till det Europa (och USA) som vi idag bevittnar. De flesta konflikter idag (militära som finansiella) är antingen bundna till Israel eller det sionistiska USA, som i sin tur resulterar i ett Europa på randen till full katastrof. Det Norge som allierade sig med det enda landet som kränkte norsk neutralitet (!), bland annat genom att minera norska farvatten, skördar nu frukterna av detta vansinniga projekt.

Det finns alltså ett sammanhang mellan det som skedde i Sovjetunionen och Tyskland och det som nu sker i både EU och i USA. Och tittar man närmare på den kommunistiska ledningen, så var den 100% kosher! Karl Marx hette egentligen Mordechai Levy. Trotskij hette Bronstein. Andra framträdande personer (och kommissarier) var Lev Kamenev (Rozenfeld), Zinoviev(Apfelbaum), Alexander Pavrus (Israel Gelfand) och Jacob Sverdlov; förste president och ansvarig för likvideringen av Tsaren och hela hans familj. Vidare var ledningen i den hemliga polisen huvudsakligen judar (Under the Sign of the Scorpion, 2002). Det är heller ingen hemlighet att det var judisk finans som finansierade bolsjevikernas revolution. Den tyske juden Max Warburgsände miljontals dollar till Trotskij och Lenin för att finansiera deras försök att störta Tsaren, något som de lyckades mer än bra med. Även den amerikanske juden Jacob Schiff (New York Banking House) var med och finansierade detta folkmord som den judiska ledningen i Sovjetunionen låg bakom.

Efter Sovjetunionens fall verkar detta projekt fortsätta både i Europa och i USA, Det är inte längre kommunister, utan ”nykonservativa turbokapitalister” (så kallade ”neo-cons”), som om ormen bara ömsat skinn! Det jobbas hårt för att ändra både grundlagar och konstitutioner. I USA är religiösa symboler, som exempelvis kors förbjudna på offentliga egendomar, medan Menoran (som är en väldigt laddad judisk symbol) tänds utanför Vita Huset. Ja, det tycks inte plåga någon, och särskilt inte när den tänds av USA:s näst mäktigaste man, nämligen juden Rahm Emanuel (tidigare stabschef under Obama), med dubbelt medborgarskap (amerikanskt och israeliskt). Men nu säger man ju inte heller ”Merry Christmas” längre, utan: ”Happy Hanukkah”. Man ska heller inte lära sig något om sitt kristna kulturarv, och kristna paragrafer skall bort från skolan, lagar och konstitutioner. Detta är bara ett nytt och mer sofistikerat tillvägagångssätt att bränna kyrkor på. Att lära sig om judarnas heligaste brännoffer (”Holocaust”) är obligatoriskt. Även i Norge skickar vi våra ungdomar på en obligatorisk pilgrimsfärd till både Tyskland och såklart Auschwitz i Polen. Att manipulera folks samveten hör religionen till (och är ett viktigt vapen) och det är just det detta handlar om. På ett djupare plan lär man sig att man står i en eller annan form av samvetsskuld till judarna och Israel. Att dagens tyskar på något som helst sätt skulle vara ansvariga för sina fäders missgärningar är som hämtat från Leviticus (Tredje Mosebok)!

Den uppmärksamme läsaren lägger naturligtvis märke till att jag varken är kristen eller talar för kristendomen. Jag erkänner som ett historiskt faktum att exempelvis § 2 och liknande lagar i andra länder, samt kungahus och kyrkor hade mäktat att bygga upp en mur runt Europa, som i stor och viktig grad höll judarna , bland andra, utanför. Att detta nu har rasat, mycket tack vare Det judiska projektet är ett tveeggat svärd. Vi har inte fått tillbaka vårt förkristna och genuina kulturarv och har i allra största grad blivit ”talmudifierade”. Där vi tidigare hade fienden utanför Europas fästning har vi nu fienden mitt ibland oss och de är i färd med att slita oss i stycken inifrån! Detta var inte heller ett främmande ämne för NSDAP, något som resulterade i att kyrkan blev fråntagen sin politiska makt snarare än att erkänna kommunisternas klasskamp. Kampen mot kristendomen är en viktig del av Kampen, men alternativet är inte klasskamp, splittring, heliga brännoffer, judendom eller islam för den sakens skull. Detta måste vara glasklart.

Men det är inte bara på det politiska, religiösa, kulturella och andliga planet som USA liknar det tidigare Sovjetunionen. Vart får presidentkandidaterna sitt finansiella stöd ifrån? Vilka lobbygrupper är de mest inflytelserika i USA? Och är det en konspirationsteori att säga att judarna styr den amerikanska median (propagandamaskineriet)? Vem äger t.ex. NBC? Jo, Brian Roberts/Jeff Zucker; vem äger CBS? Murray Rothstein (alias Sumner Redstone); vem äger ABC? Robert Iger; och slutligen, CNN? Carl Icahn. Och den tryckta pressen? Time Magazine ägs av Richard Stengel/Gerald Levin; The New York Times ägs av Arthur Sulzberger (med familj); och Newsweek? Jane Harman och Hollywoods Barry Diller.

Hur ser det ut i Vita Huset? Vem är presidentens närmaste? Här måste jag överlämna läsaren till egna undersökningar. Från hans nuvarande och föregående stab, kan likväl nämnas: Rahm Emanuel, James B. Steinberg,Gary Gensler, Lawrence Summers, Dennis Ross, Jared Bernstein, Mary Schapiro, David Plouffe, med flera. Vid sidan av dessa medarbetare kommer då naturligtvis de inflytelserika organisationerna AIPAC, Jewish Defense Leauge, American Jewish Congress och tidigare nämnda Chabad Lubavitch, med flera med flera.

Det står inte bättre till i EU heller. Här i Norge (som på de flesta områden är juridiskt knutna till EU) bekämpar man inte kristendomen (eller vårt kulturarv) för att ersätta den med de fornnordiska idealen, eller det som är mer ursprungligt och äkta norskt. Nej, man ska invigas i tron på det heliga, judiska brännoffer, vårt samvetes väktare. Och ”talmudisterna” ger sig inte förrän de har satt varaktiga spår efter sig i skolor, finans, politiken, media, kulturen, underhållningen och i den något mer suspekta och dekadenta industrin.

Det som skedde i Sovjetunionen, försöksvis i Tyskland, sker nu både i USA och i Europa. Detta, alltså, vid sidan av de strävanden som görs för att förändra Europa till ett multikulturellt Europa. Och varför skulle en israel (Barbara Spectre) och hennes organisation (Paideia) vara så intresserade utav det? Kan inte hon bara sticka tillbaka till Israel och se till att israeler och palestinier kan integreras och leva ihop i ett mångkulturellt Mellanöstern? Men nej! Och detta är ju inte något som görs av kärlek till hedningarna! Vi vet mycket väl vad både Talmud och Chabad Lubavitch, bland många andra, tycker om hedningarna! Detta projekt tjänar endast ett folk, och det är den “Internationale Clique”!

Av detta kan vi också sluta oss till att det inte är muslimerna som styr media, den internationella ekonomin, eller som har de starkaste lobbygrupperna. Där judarna tidigare utpekade Tsaren, det kristna Ryssland, eller Tyskland (eller vilket land som helst som vågar att öppna käften) som fiender och syndabockar, är det idag – i och genom Israel – muslimerna som är den stora syndabocken och som enligt uppgift (enligt den judiska pressen) ska ligga bakom nästa ”Förintelse”. Detta är det på tiden att vi uppvaknar för. Mångkulturalismen och invandring är inget annat än ”biologisk krigföring” mot vårt folk, vår ras, vår kultur och vårt Europa!

Men Paideia är inte en islamistisk organisation, utan en judisk, ledd av israelen Barbara Spectre! Även i USA är de tyngsta judiska organisationerna både för och direkt medverkande till den vanvettiga invandringen som skett till landet. Många talar om den hotande ”islamiseringen” med den största självklarhet, medan det man i realiteten är vittne till, både före, under och efter andra världskriget (för att välja en tidpunkt i historien) är inget annat än internationell judefiering.

Detta är bara början på de många saker som måste erkännas och tillmötesgås ifall man på allvar önskar att göra något åt invandringen, mångkulturalismen och internationalismen. Invandringen till vårt land är som sådan ett symptom, och en liten (men väldigt allvarlig) del av en större och mer komplex bild. Norge skördar med andra ord konsekvenserna av de val våra politiker har tagit (och alltjämt tar) och vi har kanske alltid varit, när sanningen skall fram, i ett främmande folks hand och makt. Och sanna mina ord: Detta är bara början.

Av: Stig Roar Wangberg

”Förintelsen” är en bluff!

johannesskolan_malmo-460x299

Johannesskolan i Malmö. Det var här som jag för 20 år sedan fick lära mig om ”Förintelsen” för första gången.

Ursprungligen publicerad på Nordfront.se

Och om alla de andra lögner som partiet stadfäst blev godtagna – om alla berättelserna löd lika – skulle lögnen gå till historien och bli sanning.

George Orwell, 1984

Jag minns det fortfarande. Jag minns inte exakt vilka bilder som visades, men jag minns händelsen skarpt som sådan. Jag grät och var ungefär 10 år gammal och hade för första gången fått se hur nazister försökt utrota judar.

Mitt första intryck av ”Förintelsen” kom som en chock. Året var någon gång runt 1994.

holocaust-460x345

Även japaner satt i koncentrationsläger under andra världskriget,
fast då i USA. Koncentrationsläger uppfanns i slutet av 1800-talet då brittisk-judiska finansmän ville åt guld- och diamantfyndigheter i Sydafrika. I fallet med Europas judar så hade världsjudendomen förklarat Tyskland krig 1933.
Trots detta tilläts de emigrera till Palestina med sina tillgångar intakta. Ingen bestrider att judar åkte tåg eller satt i koncentrationsläger. Att det finns fotografier och filmer på judar som åkte tåg bevisar däremot inte att 6 000 000 ”utrotades”.

Därefter gick det ungefär 7 år och året var 2001 eller någonstans däromkring. Som gymnasieelev hade jag slagit bakut mot ”mångkulturen” i och med att jag hade referenser från sommarloven — det gick att se en klar och tydlig skillnad på homogena orter och staden som jag bodde i, Malmö. Det var tryggare och lyckligare där ”mångkulturen” ännu inte brett ut sig.

Efter att i 12-årsålden blivit jagad av ”ungdomsgäng”, sett kompisar bli sparkade medvetslösa av ”ungdomsgäng”, gått på en väldigt ”mångkulturell” skola och sett problematiken på nära håll, så kom jag i kontakt med nationalister för första gången. Vi var dock unga, i åldern kring 15 år. Genom en sådan bekant kunde jag då inhandla alternativ litteratur, i detta fall en skrift kallad Förintelsen skärskådad av Jürgen Graf.

Jag kunde knappast tro det som jag läste! Det var först efter att jag läst denna skrift som jag började förstå vilken i grund och botten förljugen tid vi lever i. Jag började tvivla på historieböckerna och det som visades på tv:en.

moviebalcony

Schindlers List bygger på en novell i kategorin fiction, författad av Thomas Keneally. Författaren själv har ingen erfarenhet av lägren. Detta faktum fick jag först reda på långt efter att filmen visats för mig i högstadiet.

Det var skriften Förintelsen skärskådad som fick mig till att
blicka åt ett specifikt håll — mot de som äger massmedia och styr Hollywood. Det uppstod för mig ett klart och tydligt mönster då jag satte mig in i frågan.

Jag började sakta men säkert inse att dessa bedrev oerhörd manipulation av vita människors medvetanden och att de förstnämnda även var skyldiga till att genom sin massmedia ha lurat på svenska folket ”mångkulturen”.

bluff-460x250

Inledningen på dokumentären The Treblinka Archaeology Hoax.

I ämnet ”Förintelsen” kom jag underfund med följande:

  • Det finns ingen teknisk bevisning för ”Förintelsen”, något som världens främsta ”Förintelse”-expert även medgav då hans påståenden prövades.
  • Det finns inga fotografier eller filmer på gasavrättningar.
  • Lägerkommendanten i Auschwitz, Rudolf Höss, erkännande frampressades genom brutal tortyr — erkännandet utgör ett av fundamenten för ”Förintelsen”.
  • Det finns inga fungerande gaskamrar, det finns inte ens cyanväteavlagringar i de påstådda ”gaskamrarna” i Auschwitz. Zyklon B användes för att avlusa kläder, och i dessa avlusningskamrar gick cyanvätehalten ”off the scale”, då tester gjordes. Det var alltså för att bevara hälsan på fångarna i koncentrationslägren som cyanväte, i form av Zyklon B-pellets, användes för att döda löss och motverka tyfus-epidemier. Varken ”Förintelse”-troende historiker eller ”förnekare” hävdar dock att människor gasades i gaskamrarna avsedda för klädesplagg.
  • Bilderna på döda lik är tyfusoffer från krigets slutskede då de allierade bombat sönder tysk infrastruktur. Ibland har bilder på döda tyskar felaktigt kallats för döda judar.
  • Vittnesmål om ”Förintelsen” var från början ett ormbo av lögner — det tog lång tid efter kriget att likrikta vittnesmålen.
  • Det råder stränga lagar i vissa länder gällande ”Förintelse”-förnekelse. Ett sentida exempel: Varför döms idag 73-åringar till 12-åriga fängelsestraff för åsiktsbrott?

 

Det var inte dessa filmsekvenser som läraren visade för oss den dagen.

Revanschen — historieläraren blev gråtfärdig
Året måste ha varit 2001. Ett inslag på historielektionerna på gymnasiet var att alla elever skulle hålla ett individuellt föredrag. I mitt fall valde jag ämnet Förintelsen. Då jag angav ämnet så var det alltså tal om ett föredrag utifrån ett ”troende perspektiv”. Fast så blev inte fallet.

Anne_Frank2_13023118-460x258

I samband med en rättsprocess 1980 undersökte den
tyska statens kriminaltekniska laboratorium Bundes
Kriminal Amt (BKA) originalet av Anne Franks ”dagboks”-manuskript.  Myndighetens analys fastställde att ”betydande” delar av arbetet var skrivna
med kulspetspenna, som inte fanns före 1951. BKA fastslog även att
ingen av ”dagbokens” handstil överensstämde med kända prov av Anne Franks handstil. Hon dog av sjukdomen tyfus i slutet av andra världskriget, i mars 1945, då Europa låg sönderbombad och över 60 miljoner människor dött.

anne_frank_diary_hoax

Översta texten är från originalmanuskriptet på ”dagboken” och är daterad till 12 juni 1942. Texten nedan är daterad till 10 oktober 1942 och är hennes inskription på baksidan av ett foto.

Jag minns fortfarande hur tyst det var i klassrummet då jag högläste följande stycke:

Såsom framgår av bevarade ritningar fanns det ingen annan väg från ”gaskammaren” till krematoriet än en hiss med en bottenyta av 2,1 m x 1,35 m; denna kunde transportera på sin höjd fyra lik plus hissoperatören. Största brådska var påbjuden vid transporten av de döda till krematoriet, ty nästa omgång dödskandidater stod redan och väntade framför ”duschen” (försommaren 1944 skall ju inemot 12 000, enligt andra ”historiker” upp till 24 000 människor ha gasats dagligen). Att duschen inte var någon sådan, märkte inte de enfaldiga stackarna. Man hade nämligen tryckt tvålar (enligt andra ”ögonvittnen” tvålattrapper) och frottéhanddukar (eller var det frottéhandduksattrapper?) i händerna på dem. Medan de tåligt väntade, pendlade hisspojken fem hundra gånger upp och ner mellan gaskammaren och krematoriet och hanterade utan avbrott zyklongenompyrda lik mitt i en zyklonmättad miljö utan att ta skada till liv och lem!

Min historielärare var en medelålders kvinna som antagligen var godheten själv. Hon var även naivitet personifierad och jag är övertygad om att hon såg sig själv som ”humanist” eller dylikt. Efteråt var denna kvinna i chocktillstånd. Hon var märktbart upprörd och jag minns hur hennes ögon vattnades. Även om hon inte grät så var det väldigt nära att tårarna börjat rinna.

Det var inte min avsikt att göra henne ledsen, men nu i efterhand hör jag Yuri Bezmenovs ord om att ”they are programmed to think and to react to certain stimuli in a certain pattern”, då jag tänker på hennes reaktion. Hon undrade varifrån jag fått mina uppgifter. Jag visade då skriften och sa att hon kunde få låna och läsa den själv. Hon lovade mig att hon skulle läsa den, varpå lektionen därefter avrundades. Efter lektionen fick jag faktiskt beröm av ett flertal i klassen.

Yuri Bezmenov förklarar psykologin bakom hjärntvätt.

Vid nästa historielektion fick jag tillbaka min skrift. Jag minns att hon inte hade läst den, trots att hon lovat detta. Anledningen till att hon vägrat läsa den var att ”han som skrivit den var en extremist”. Istället var hon nyfiken på ifall jag var medlem i något ”nazistiskt parti”.

Hon kunde alltså inte bemöta det som stod i den, utan hon vägrade rätt och slätt att läsa skriften!

Sylvia Stolz är en modig kvinna och advokat som fick sitta över 3 år i
fängelse eftersom hon i en rättegång efterkrävde bevis för ”Förintelsen”.  Efter denna konferens som klippet är ifrån skulle visst även konfrensiern åtalas  eftersom han ”lät konferensen stanna i Förintelse-förnekar-läge utan att avbryta det”.

 

Varför satt judar i koncentrationsläger?


Svaret på den frågan finner vi i händelser i USA, våren 1933. Direkt efter att nationalsocialisterna i Tyskland vunnit makten börjar judiska massmöten i USA.  Den 24 mars rapporterade den brittiska tidningen The Daily Express: ”Judea Declares War on Germany – Jews of All the World Unite in action”. Artikeln beskriver ett kommande heligt krig mot Tyskland i vilket alla världens judar förenar sig i finansiell krigföring mot landet.

judea-declares-war-on-germany-e1364343571732

”Judea förklarar krig mot Tyskland”

Från samma möten rapporterade den judiska tidningen Natscha Retsch:

The war against Germany will be waged by all Jewish communities, conferences, congresses… by every individual Jew. Thereby the war against Germany will ideologically enliven and promote our interests, which require that Germany be wholly destroyed. The danger for us Jews lies in the whole German people, in Germany as a whole as well as individually. It must be rendered harmless for all time… In this war we Jews have to participate, and this with all the strength and might we have at our disposal.

Vidare beskrivs hur världens 14 miljoner judar står enade i sabotagekampanjen mot det nationalsocialistiska Tyskland. Tyskarna lyckades dock förhandla till sig att de ekonomiska sanktionerna skulle lyftas, i utbyte mot att judar skulle få utvandra med sina tillgångar intakta, något som även skedde fram tills 1940/41.

The Transfer Agreement genomfördes fram tills 1940/41, då kriget

Det finns dokumenterat att tyskarna utdelade hårda straff, till och med dödsstraff, mot anställda som blev påkomna med att behandla fångar i koncentrationslägren illa.

”Förintelsens” mest otroliga vittnesmål


Sajten Balder.org har sammanställt massvis av dessa otroliga vittnesmål som koncentrationsläger-judar avgivit.

Här kommer några exempel: schäferhundar med gifttänder, lampskärmar av människohud, judar som gasades 6 gånger och överlevde, judar i Buchenwald som på daglig basis slängdes in i en bur och slets i stycken av en björn och en örn, och så vidare — ja det är sant!

mördarduo-460x218

Enligt ”överlevare” skapas en potent mördarduo då en björn och en örn båda sätts i samma bur. Djuren kan då på daglig basis slita människor i stycken. Detta fotografi på en brunbjörn som jagar en vithövdad havsörn är dock taget i Nordamerika och inte i koncentrationslägret Buchenwald.

I en intervju som otroligt nog är publicerad i New York Times, 1988, och har rubriken ”Time ‘Too Painful’
Remember” vittnar ”överlevaren” Morris Hubert om följande:

Later, Mr. Hubert was sent to Buchenwald. ”In the camp there was a cage with a bear and an eagle,” he said. ”Every day, they would throw a Jew in there. The bear would tear him apart and the eagle would pick at his bones.” ”But that’s unbelievable,” whispered a visitor. ”It is unbelievable,” said Mr. Hubert, ”but it happened.”

Här kommer hela listan på makalösa vittnesmål från lägren, läs med egna ögon:

En mycket sevärd intervju: Herman Rosenblat är en ”överlevare” som blev ertappad med lögnspridning. Rosenblat menade — märkligt nog — att i och med att han föreställt sig sina lögner som sanna, så talade han sanning då han ljög.

Det finns även ”överlevare” som inte ljuger om vad de varit med om.

 

 

Sionistisk rapportering om 6 000 000 judar långt innan ”Förintelsen”
Efter att tyskarna hjälpt judar att utvandra med sina tillgångar intakta så menar ”överlevare” att de förstnämnda slagit om på en femöring 1941. Istället ska tyskarna då ha börjat massmörda judar, primärt med hjälp av gaskammare och Zyklon B, gasen som tyskarna flitigt använde för att motverka utbrott av sjukdomsepidemier i koncentrantionslägren.

Vid 1941 påstås alltså ”Förintelsen” ha påbörjats och antalet judiska dödsoffer slutade märkligt nog på talet 6 000 000, en siffra som är kopplad till en religiös profetia som talar om då Israel ska upprättas (!), ett talande faktum som Nordfront skrivit en längre artikel om.

Här är ett hårresande tidningsurklipp från den 25 mars 1906 (arkiverad på The New York Times officiella webbplats) som talar om att ryska (inte tyska!) myndigheter planerar att ”systematiskt och mordlystet utrota” inte mindre än ”6 000 000 judar” som ”lösning på judefrågan”:

six-million-myth2-dr-nathan-veiw

Artikeln publicerades 1906, 35 år innan ”Förintelsen” sägs ha påbörjats.

Det är alltså ett etablerat faktum att redan långt innan ”Förintelsen” påstås ha ägt rum så rapporterade judisk massmedia om att 6 000 000 judar på olika vis utsattes för grymheter eller skulle ”systematiskt utrotas”.

Efter första världskriget rapporterades det om ännu fler ”Förintelse”-liknande historier:

six-million-myth4

Genom sådan rapportering kunde sionister alltså genom ett trick mobilisera världsjudendomen till skapandet av den judiska staten, Israel, genom att anspela på en profetia — något som lyckades i och med att Israel som bekant upprättades 1948, just med anledning av ”Förintelsen” av 6 000 000 judar.

Det finns en sammanställning några av dessa referenser till ”6 000 000 judar”, i detta fall 256 till antalet, som publicerats i tidningar långt innan Nürnbergrättegångarna.

En granskning av ytterligare rapporter från judiska tidningar som också talar om påstådda förföljelser av 6 000 000 judar — daterade till åren 1915 – 1938. Dessa händelser påstås ha ägt rum långt innan den versionen av ”Förintelsen” — som vi fått lära oss om i skolan — ens hade påbörjats.

Befolkningsstatistik från aktuell tidsperiod
Det fanns cirka 3 miljoner judar som levde i de områden som kommit att ockuperas av Tredje riket, då detta var som störst. Ändå rapporterade den Västtyska regeringen, den 30 juni 1965, att cirka 3 375 000 ”överlevare” hade ansökt om ”överlevarpensioner”.

Det finns även befolkningsstatistik tillgänglig från aktuell tidsperiod:

jewish_population_1933-460x466

Judisk befolkningsstatistik från 1933, från judiska källor: population 15 315 859

jewish_population_1938-460x307

Judisk befolkningsstatistik från 1938, från judiska källor: poplulation 15 748 091.

jewish_population_1948-460x195

Judisk befolkningsstatistik från 194.8, från judiska källor: population 15 753 638.

Två intressanta dokumentärer
Det finns en uppsjö med dokumentärer som raserar det korthus som är ”Förintelsen”. Bland annat The Truth Behind The Gates Of Auschwitz av David Cole, som handlar om då han åker till Auschwitz för att undersöka de påstådda gaskamrarna.

Cole är själv jude och tvingades sedermera gå under jorden efter att han skapat dokumentären. Det berodde på att han blev mordhotad av ”anti-rasistiska” organisationer.

 

Den andra dokumentären är The Leuchter Report, där den oberoende gaskammar- och avrättningsexperten Fred Leuchter berättar om fynd han gjort. Leucher åkte ner och undersökte de påstådda gaskamrarna, och kom fram till att det var ”galenskaper” att ens tro att rummen kunnat användas till att avrätta folk.

I en intervju från 2001 säger Leuchter följande:

Jag konstruerade och producerade avrättningsutrustning här i USA till fängelserna, som avrättar brottslingar. Som ett expertvittne vittnar jag i ett antal domstolar här i USA, och jag var, och är fortfarande, det enda expertvittnet som är tillåtet att vittna i federala domstolar då det kommer till avrättningsteknologi. Baserat på detta kallades jag till att vittna i domstolen i Toronto, i Ernst Zündels andra rättegång. I den kontexten gavs jag information gällande de påstådda gaskamrarna i Auschwitz, Birkenau och Majdanek.

Jag blev sänd till Polen för att undersöka anläggningarna. Jag undersökte de tre platserna. Jag utförde forensiska tester som genomgick prövningar i kemiska labb. Och slutresultatet blev att ingen av anläggningarna som jag undersökt hade någon form av avlagring från gaserna… och det skulle ha funnits stora mängder av sådana avlagringar, med tanke på de avlagringar som jag fann i avlusningskamrarna.

Gällande anläggningarna var ingen av dem enligt min åsikt kapabla till att tillgodose gasavrättningar. Situationen skulle varit som om någon använt sitt vardagsrum för att avrätta någon… det skulle slutat med att personen råkat döda sig själv, sin familj och halva gatan utanför.

Resultatet av Leutchters provtagningar bekräftades då den tyske kemisten Germar Rudolf utförde liknande prover av ”gaskamrarnas” väggar, och fick samma resultat.

Första delen av Leuchter-rapporten, här är del 2 och del 3.

Judar försökte utrota tyskarna — på riktigt
Morgenthauplanen, författades av av de bägge judarna Henry Morgenthau Jr. och Harry Dexter White under sommaren 1944 och föreskrev förintelsen av Tyskland och dess befolkning. Planen presenterades den 2 september 1944 och innebar den medvetna utrotningen av miljontals tyskar. Få människor har forskat i detta nedtystade och bortglömda utrotningsförsök.

En som däremot gjort detta är historikern James Bacque som skrivit två böcker i ämnet. Bacque kom fram till att minst 9,3 och möjligtvis så mycket som 13,7 miljoner” tyskar dog mellan åren 1945 och 1950.

Första delen av Leuchter-rapporten, här är del 2 och del 3.

Judar försökte utrota tyskarna — på riktigt
Morgenthauplanen, författades av av de bägge judarna Henry Morgenthau Jr. och Harry Dexter White under sommaren 1944 och föreskrev förintelsen av Tyskland och dess befolkning. Planen presenterades den 2 september 1944 och innebar den medvetna utrotningen av miljontals tyskar. Få människor har forskat i detta nedtystade och bortglömda utrotningsförsök.

En som däremot gjort detta är historikern James Bacque som skrivit två böcker i ämnet. Bacque kom fram till att minst 9,3 och möjligtvis så mycket som 13,7 miljoner” tyskar dog mellan åren 1945 och 1950.

morgenthau+white

Henry Morgenthau Jr. och Harry Dexter White.

Den amerikanska presidenten, Franklin D. Roosevelt, visade snabbt sitt stöd för planen. Vid ett samtal med Morgenthau har Roosevelt citerats, 1944:

Vi måste vara hårda med tyskarna, och jag menar inte bara nazisterna. Vi måste antingen kastrera hela det tyska folket eller behandla dem på ett sådant sätt att de inte kan fortsätta att reproducera människor som vill fortsätta på vägen de har gjort tidigare.

Planen mötte hårt motstånd i Roosevelts egna regering. Krigsministern Henry L Stimson kommenterade att han:

… ännu inte hade mötte en man som inte var förfärade över finansdepartementets kartagiska attityd. Det är semitism galen av hämndbegär och det lägger grund för ett nytt krig med den kommande generationen.

Den amerikanske statssekreteraren Cordell Hull, var så upprörd av planen att han begärde avsked. Hull förutspådde att det enda som skulle återstå av Tyskland var jordbruksland och enbart 60 procent av befolkningen kunde överleva på att bruka jorden, resterande 40 procent skulle dö.

kaufman-3

Även juden Theodore N. Kaufmann skrev en hel bok, som publicerades 1941, gällande förslag på hur tyskarna skulle kunna utrotas i praktiken, i den står bland annat: ”The population of Germany, excluding conquered and annexed territories, is about 70,000,000, almost equally divided between male and female. To achieve the purpose of German extinction it would be necessary to only sterilize some 48,000,000 — a figure which excludes, because of their limited power to procreate, males over 60 years of age, and females over 45. Concerning the males subject to sterilization the army groups, as organized units, would be the easiest and quickest to deal with. Taking 20,000 surgeons as an arbitrary number and on the assumption that each will perform a minimum of 25 operations daily, it would take no more than one month, at the maximum, to complete their sterilization”.

Kort efter undertecknandet av planen läcktes dokumentet till pressen. Den tyska statsledningen använde de läckta dokumenten för att stärka stridsviljan i trupperna. Joseph Goebbels kommenterade: ”Juden Morgenthau vill göra Tyskland till ett enda stort potatisland”. Den tyska tidningen Völkischer Beobachter skrev: ”Roosevelt och Churchill kommer överens om judisk mordplan!”. Den tyska stridsviljan på västfronten fick ett kraftigt uppsving. Roosevelts svåger, överstelöjtnant John Boettiger vittnade om att Morgenthauplanen var värd ”30 divisioner” vid fronten.

De bägge frimurarna Winston Churchill och Franklin D. Roosevelt fick på grund av planen utstå mycket hård kritik på respektive hemmaplan. Den amerikanska kritiken var så hård att Roosevelt förnekade att han godkänt något sådant. På grund av den hårda opinionen hemmavid kände man sig tvingad att officiellt skrota planen.

En alternativ plan togs istället fram. För att bättre kunna hålla planen hemlig lades planeringen på det amerikanska militära högkvarteret. Den nya planen kallades Joint Chiefs of Staff directive 1067 (JCS 1067). Direktivet var till största delen samma plan som författas av Morgenthau.

Justice For Germans har producerat en dokumentär om Eisenhowers dödsläger.

Vid möten med general Dwight Eisenhower hade Morgenthau bedrivit lobbyarbete för sin syn på hur Tyskland skulle behandlas. I Eisenhower hittade Morgenthau en jämlike i sitt tyskhat. Eisenhowers uttalande om Tyskland bekräftar detta:

Det tyska folket får inte undkomma en personlig skuld. Tysklands förmåga att föra krig måste totalt elimineras. Vissa grupper av människor måste straffas särskilt. Den tyska generalstaben bör fullständigt elimineras. All dokumentation bör förstöras och individerna skingras så att de inte kan fungera som en enhet.

Efter Tysklands kapitulation applicerades JCS 1067 i den amerikanska ockupationszonen. Under ledning av juden överste Bernard Bernstein, skickade Morgenthau ett stort antal ”rådgivare” till ockupationsmyndigheten. Dessa kallades i folkmun ”Morgenthaus pojkar”. Dessa rådgivare hade som uppgift att se till att JCS 1067 följdes så strikt som möjligt. Direktivet gällde fram till 1947. Vid införandet av det nya ockupationsdirektivet begärde Morgenthaus pojkar” avsked en masse. Som ett sista avsked till det land som de hatade så djupt såg man till att totalt förstöra det gamla tyska banksystemet.

Den krisartade situationen för civilbefolkningen efter kapitulationen förvärrades många gånger om på grund av de drakoniska reglerna man satt upp i direktivet. Ett totalt förbud av import gällde — bland annat fick stora delar av den holländska matproduktionen skickas till soptippen på grund av att man inte fick exportera överskottet till Tyskland. Stora mängder matpaket samlades in via Röda korset för att kunna distribueras till den behövande civilbefolkningen. Paketen släpptes dock inte igenom, utan returnerades till avsändaren och fick där stå och ruttna.

Dwight_Eisenhower

Dwight Eisenhower

En annan del av planen var omklassificeringen av de tyska krigsfångarna till Disarmed Enemy Forces. Med detta kunde Eisenhowers ockupationsmyndighet komma undan de regler som finns angående krigsfångar i Genevekonventionen. Den kanadensiska historikern James Bacque hävdar i sin bok Other Losses, att uppemot 1,7 miljoner tyska soldater på detta sätt avsiktligt svältes till döds i amerikanska läger.

Journalisten Peter Worthington på tidningen Ottawa Sun, undersökte författarens påståenden och skrev en artikel om saken:

…det är svårt att undkomma slutsatserna att Dwight Eisenhower var en krigsförbrytare av episka proportioner. Hans (DEF) policy tog livet av fler tyskar i fredstid än vad som stupade på den västeuropeiska krigsskådeplatsen. I många år har vi skyllt de 1,7 miljoner saknade tyska krigsfångarna på ryssarna. Inte förrän nu har någon grävt djupt nog.

crmimes

Vid Potsdamkonferensen, sommaren 1945, beslutade segrarmakterna slutligen hur Tyskland skulle avvecklas. Mycket av Morgenthaus ursprungliga plan kom här att förverkligas.

Segrarmakternas skoningslösa behandling av Tyskland beskrivs av James Bacque, i dennes andra bok Crimes and Mercies: The Fate of German Civilians Under Allied Occupation, 1944-1950:

Mer än nio miljoner tyskar dog som ett resultat av de allierades avsiktliga svält och fördrivningspolitik efter kriget – en fjärdedel av landet annekterades och omkring 15 miljoner människor fördrevs i den största etniska rensningen mänskligheten har upplevt. Över två miljoner av dessa, många kvinnor och barn, dog längs efter vägarna eller i koncentrationsläger i Polen och på andra platser. Västerländska regeringar förnekar fortfarande att dessa personer dog.

JJ

Fotografi från U.S. Army Archives.

Vad har Europa lärt sig av ”Förintelsen”?
Jo — att om vår filmindustri, tidningar och radio är i händerna på andra än oss själva så har dessa makt att förvränga historien och förvandla makaber lögn till sanning, i folks medvetanden.

Därför är det viktigt att vi bygger vår egen massmedia och konfronterar lögn då vi upptäcker den.

TeutonicWarriorChick vet vad hon talar om. Notera gärna det som hon säger om Sydafrika — det är nämligen vad som väntar dig, dina barn och deras barn, om du inte börjar kämpa.

Propagandan gällande ”Förintelsen” har spridits på ett hänsynslöst vis och i ett utstuderat ondskefullt syfte. Även om lärare enbart acceterat och repeterat denna lögn så gör även de sig skyldiga till åsiktsförtryck då de inte accepterar att elever har olika syn på ”Förintelsen”.

I praktiken är ”Förintelsen” en modern statsreligion vars präster främst utgörs av judisk massmedia, prostituerade politiker, skattefinansierade myndigheter och lärare på skolor, som helt saknar godtagbara bevis för sina predikelser. Det är därför som människor som ”förnekar” denna religion straffas, på samma vis som ”kättare” straffades förr.

I exempelvis Tyskland riskerar ”förnekare” upp mot 5 års fängelse för varje förteelse! ”Förnekar” en tysk medborgare ”Förintelsen” fyra gånger riskerar han eller hon alltså 20 år bakom galler. Och så sker även — Horst Mahler dömdes nyligen, som 73-åring, till ett fängelsestraff på 12 år!

Douglas Christie var advokaten som fick "Förintelse"-professorn Raul hillberg till att erkänna att det inte finns någon teknisk bevisning för "Förintelsen".

Det existerar ingen obduktionsrapport som styrker att en (1) enda människa gasades i tyska koncentrationsläger -- "Förintelsen" saknar helt tekniska bevis. Artikel publicerad i The Montreal Gazette, den 18 januari 1985.

Aldrig mer ska vi låta det hända igen
De verkliga förövarna är de som medvetet ljugit ihop och konstruerat lögnen för att tjäna ett ondskefullt syfte. Det mest osmakliga är att den systematiskt används som ett ideologiskt vapen som främst riktas mot, och drabbar, unga människor, i syfte att mentalt fjättra och kollektivt skuldbelägga deras unga medvetanden.

Varför vill de som äger massmedia få oss till att känna oss onda och känna skuld?

Propagandan har även fått tyska folket till att känna skam för sina förfäder — för brott som dessa inte ens har begått. Andra världskriget är en historia för sig, men för de som vill ha en hink med iskallt vatten i ansiktet så finns den makalöst bra dokumentären The greatest story never told, på total 6 timmar. Än idag betalar Tyskland ”överlevarpensioner” till ”överlevare”, även staten Israel vilar på ”Förintelsens” historiska korrekthet.

Anti-vit propaganda ger även motsatt effekt ifall de som sprider den inte riktigt känner gränser för måttlighet. Folk kan då slå bakut.

Numer känner jag avsky inför att denna makabra ”Förintelse”-lögn pressades ner i min och mina klasskamraters halsar. Dessutom är det högst osmakligt och olämpligt att professionella lögnare systematiskt åker runt och ljuger på skolor inför svenska skolbarn. Det mest uppseendeväckande är att dessa lögnare dessutom har mage att ta ockerpriser för att skamlöst stå på scen och ljuga inför unga människor.

År 1600 dömdes Giordani Bruno till döden för kätteri då han gett sitt stöd till Copernicus teser. Bruno hade tagit det hela ett steg längre, han menade att universum är oändligt och andra världar sannolikt också befolkades av intelligenta varelser. Detta var ett allvarligt brott mot den rådande ”sanningen” och Bruno brändes på bål bland annat för att hans åsikter ”stred mot den katolska läran” och ”hävdar existensen av en mångfald av andra världar och deras evighet”.

Förföljelserna av ”Förintelse”-förnekare påminner skarp om den strid som den romesk-katolska kyrkan förde mot vetenskapsmän, gällande att solen kretsade kring jorden, och inte vice versa. Nordfront har tidigare skrivit flera läsvärda Dagens datum-artiklar om detta — läs om hur Giordani Bruno brändes på bål för ”kätteri”, om då Galileo Galilei befanns ”starkt misstänkt till kätteri” och om hur Nicholaus Copernicus skrift Om himlakropparnas kretslopp blev förbjuden.

Numera vet de flesta människor att solen inte kretsar kring jorden. Det beror bland annat på modiga människor likt Giordani Bruno, Galileo Galilei och Nicholaus Copernicus.

På samma vis kommer framtidens människor att minnas ”Förintelsen” som den största bluffen i världshistorien. Och det kommer i sin tur att bero på modiga människor likt Sylvia Stolz, Austin App, David Irving, Douglas Christie, Germar Rudolf, David Cole, Ernst Zündel, Robert Faurisson och Horst Mahler — varav den sistnämnde antagligen kommer att dö bakom galler.

Det är dags att Europas söner och döttrar på bred front sprider sanningen om denna monstruösa ”Förintelse”-bluff som diktats ihop av människor som önskar förinta oss på riktigt. Berätta för din familj, dina skolkamrater och arbetskollegor — berätta rent av för alla. Vi kan inte låta lögnen triumfera längre.

 

Om detta må vi berätta!

LÄNK till artikeln på Nordfront: https://www.nordfront.se/forintelsen-ar-en-bluff.smr