Etikettarkiv: Kamp

Basaktivism i Töreboda- och Skövde kommun

Den åttonde februari delades 600 flygblad ut i brevlådor och ett stort antal klistermärken sattes upp i hela Moholm och halva Tidan.

Sett till statistik så finns det mycket potentiella sympatisörer i Tidan-området, och de läsare som nu känner sig träffade: Ta klivet in i ljuset och rädda ditt folks frihet och rätt till fortsatt existens!

56

 

Aktivistdagarna, vintern 2015

MOTSTÅNDSRÖRELSEN. Helgen som var anordnades årets andra upplaga av Aktivistdagarna. Medlemmar och aktivister från Sverige och utländska delegationer samlades under parollen ”Ny politik för en ny tid”.

front

Den 12 och 13 december anordnade Nordiska motståndsrörelsen i Sverige 2015 års andra upplaga av Aktivistdagarna. Denna gång samlades svenska medlemmar och aktivister samt utländska delegationer från Norge och Finland i Dalarna för att ta del av föredrag, tal och annan intern information under parollen ”Ny politik för en ny tid”.

sebastian elofsson

Efter att det bjudits på frukost på lördagsmorgonen hälsade konferenciernSebastian Elofsson alla välkomna innan han kallade upp Fredrik Vejdelandpå scenen. Vejdeland, som är chefredaktör för Nordfront och sitter i Motståndsrörelsens riksledning i egenskap av politisk strateg, inledde tillställningen genom att tala om det som var Aktivistdagarnas huvudfokus: Lanseringen av Motståndsrörelsens partiprogram.

Fredrik Vejdeland.

Vejdeland förklarade varför Motståndsrörelsen har ett parti och hur det är ett nytt sätt att föra ut vår politik och organisera folket utan att helt binda upp oss vid den parlamentariska vägen. Vejdeland betonade vidare att partiprogrammet, även om det skrivits av riksledningen, har skapats av hela Motståndsrörelsen då det bygger på organisationens samlade kunskap och alla politiska diskussioner som förts inom rörelsen genom åren. Avslutningsvis sa Vejdeland att partiprogrammet både innehåller Motståndsrörelsens realpolitik men också åskådliggör vår världsåskådning samt att partiprogrammet är revolutionärt och progressivt men inte lovar för mycket utan presenterar fullt fungerande politiska lösningar på de stora politiska frågorna.

Partiprogram, medlemskort och medlemsnålar delades ut av ledningen till till deltagarna.

När Vejdeland talat klart var det dags för Nordiska motståndsrörelsens ledare,Simon Lindberg, att presentera en del interna förändringar. Lindberg gick igenom hur Nordenrådet arbetar och kommer att arbeta, förklarade medlemsreformen och gick igenom organisationens nya fystest som aktivister ska sträva efter att klara samt vilka fördelar aktivister i organisationen kommer att ha jämfört med partimedlemmar. Efter en kort paus fortsatte Lindberg med att berätta om ett internt projekt som ska höja organisationens professionalitet. Lindberg stannade vid varje punkt i sin presentation upp och lät de närvarande komma med frågor ifall något var oklart eller de ville veta mer om det han talade om.

Christian Hamilton.

Nästa punkt på dagordningen var ett tal av Christian Hamilton som talade om folkvett, social kompetens, självsäkerhet och relaterade saker som bör utmärka Motståndsrörelsens aktivister då det är egenskaper som är naturliga för vårt folk men undermineras av våra fiender.

Simon Lindberg och Pär Öberg med nästescheferna i mitten.

Efter Hamiltons föredrag avrapporterade de svenska nästescheferna. Först ut var Markus Nordh från Näste 1. Nordh talade bland annat om Saltsjöbaden,Nästesdagarna, en pågående rekryteringsboom och hur Näste 1 satt i system att arrangera kamrataftnar för frigivna aktivister. Från Näste 2 rapporteradeJimmy Andersson att nästet växer bra och strävar efter att utbilda alla nya medlemmar och aktivister. Andersson sa vidare att målsättningen är att trappa upp aktivitetsnivån med fler större offentliga aktioner och mindre demonstrationer. Näste 3:s nästeschef, Mathias Hagman, rapporterade att basaktivismen flyter på bra och att nästet med hög regelbundenhet arrangerar föredrag. Även Näste 3 har mycket ansökningar, speciellt efter den pannordiska aktionen mot asylinvasionen, och Hagman hoppas att organisationen ska kunna genomföra aktiviteter i skånska städer där vi tidigare inte bedrivit offentlig aktivism. Ingemar Westerbring rapporterade att hans näste, Näste 4, växer bra och regelbundet arrangerar självförsvarsträning och offentliga flygbladsutdelningar samt att avsikten är att arrangera fler vildmarksaktiviteter.Pär Sjögren berättade att Näste 5 börjat expandera i Värmland som tidigare varit ett lite svagare område för rörelsen samt att det intensiva kamparbetet i Dalarna leder till ett allt starkare stöd från lokalbefolkningen, framför allt i Ludvika där organisationen har ett fast kommunalt mandat. Jeff Hede, gruppchef i Luleå, rapporterade å Robert Eklunds vägnar att kampen i Näste 6 går framåt. Näste 6 tar ett stort ansvar i Nordfronts redaktionella arbete men bedriver också kontinuerlig aktivism och träningar på ett antal orter i övre Norrland.

juhanni

Med avrapporteringen från Sverige klar var det dags för de utländska delegationerna från Norge och Finland att rapportera om Motståndsrörelsens utveckling i deras länder. Juhani Keränen, aktivist från Finland, talade om hur rörelsen växer i Finland då även Finland drabbats svårt av massinvandringen, bland annat genom att främlingar begår alltfler våldtäkter mot finska kvinnor. Keränen talade även om de gatupatruller som rörelsen arrangerat i Finland samt uttryckte glädje över att Motståndsrörelsen i Norge växt kraftigt de senaste åren. Norge företräddes av Tommy Olsen, operativ chef för Motståndsrörelsen i Norge och medlem i Nordenrådet, som berättade om hur organisationen i Norge blir allt bättre organiserad och hur lanseringen av den nya hemsidanFrihetskamp blev en succé.

Tommy Olsen.

Nästa föredrag hölls av Pär Öberg som talade om praktiskt partiarbete och hur mandatet i Ludvika samt partiregistreringen har öppnat dörrar för organisationen. Öberg pratade om hur arbetet lokalt i Ludvika går och uppmanade sedan intresserade personer att bilda arbetsgrupper ifall de vill ställa upp i nästa kommunval. Öberg betonade vikten av att skapa lokal förankring och menade att vi måste rekrytera personer med god kännedom om den lokalpolitiska situationen och de andra partiernas kandidater på orten, vilket organisationen har gjort i Ludvika. Avslutningsvis fick publiken ställa frågor till Öberg om den parlamentariska grenen och det lokalpolitiska arbetet.

Pär Öberg.

Härnäst talade Oscar Bergström å mediagruppens vägnar och berättade hur gruppen nu var strukturerad och ska arbeta efter Aktivistdagarna. Bergström visade också en välgjord och effektfull film som en stödmedlem arbetat fram och mediagruppen ska färdigställa.

Oscar Bergström, filmansvarig i mediagruppen.

Lördagen avslutades av Simon Lindberg som levererade ett kraftfullt tal som manade till kamp och möttes av rungande applåder och stående ovationer. I talet berättade Lindberg bland annat om hur det är bra att Motståndsrörelsen numera rekryterar fler kvinnor och äldre medlemmar och att detta breddar organisationen på ett nödvändigt sätt utan att organisationen upphör att vara en radikal spjutspets. Lindberg gick i talet också ut med information om en kommande demonstration.

Simon Lindberg.

Efter frukost på söndagen hölls en diskussionsstund där riksledningen svarade på frågor från de närvarande om partiprogrammet som lästs flitigt av deltagarna i pauserna mellan de olika talen och föredragen. Frågor om vissa begrepp och formuleringar besvarades såväl som frågor om annat kopplat till partiprogrammet.

Riksledningen förbereder sig inför frågestunden.

Motståndsrörelsens ledare utsåg sedan aktivister och efter det fick alla aktivister, som sista punkt på Aktivistdagarna, gemensamt sitta ner med riksledningen och fritt ställa frågor och diskutera vad helst man önskade ta upp. Detta är ett av aktivisternas nya privilegium och syftet är att öka transparensen inom organisationen och förebygga interna konflikter.

aktivister

 

Film från Motståndsrörelsens demonstration i Lund

AKTIVISM. Här kommer filmen från den pan-nordiska aktionen där Nordiska motståndsrörelsen protesterade mot massinvandringen. Filmen fokuserar på aktionen i Lund där Motståndsrörelsens Sebastian Elofsson höll ett tal som kretsade kring massinvandringen och folkutbytet samt terrordådet i Paris.

 

Motståndsrörelsen lanserar symbolen för den parlamentariska grenen

MOTSTÅNDSRÖRELSEN. I denna artikel visas och förklaras för första gången någonsin offentligt symbolen för Nordiska motståndsrörelsens parlamentariska gren:

parti-logo-korr

Uppdaterad 24/10 16:00: Färgerna på symbolen är nu något korrigerade. Det var egentligen så här symbolen var menad att se ut redan från början när vi offentliggjorde den och det är så här den sett ut på våra tidigare interna visningar. Av tekniska orsaker och mänskligt felande fick den förra bildfilen dessvärre något felaktiga färger.

Nedan följer en kort förklaring av symbolens betydelse.

Likt moderorganisationen behåller även den parlamentariska grenen Tyrrunan. Denna runa symboliserar för oss kampen och arvet. Tyr var enligt våra förfäders tro de stridandes gud, han förfäktade djärvhet, ära och inte minst offervilja. Offerviljan gav Tyr uttryck för när han offrade sin egen hand i gapet på Fenrisulven, för gudarnas och mänsklighetens väl. Tyrrunan får oss att blicka bakåt till våra förfäder, men får oss även och kanske främst, att blicka framåt mot de strider vi står inför. Runan innebär rasens vilja till liv, och beredskapen att säkra själva livet vad det än må kräva av oss som följer dess väg. Runan består som svart. För oss innebär den svarta färgen struktur, ordning och disciplin – alla viktiga egenskaper för en organisation som står inför en så viktig uppgift som vår.

Runan är omgärdat av ett grönt fält. Vi har alltid förknippats med färgen grönt och fortsätter gärna göra det även i framtiden. Det gröna står för vår koppling till naturen och dess eviga lagar. Då detta är kärnan i vår ideologi förefaller det för oss fullt naturligt att använda denna färg.

Det gröna fältet omsluts av ett rött kugghjul. Den röda färgen står för den nationella socialismen, rätten till arbete och kampen mot det sionistiska kapitalet. Kugghjulet symboliserar folkgemenskap och tanken om att alla nordbor ska födas och växa upp med samma rättigheter och skyldigheter. Hjulet symboliserar även frigörandet från den internationella finansdiktaturen och förutsättningen för sann suveränitet.

 

Därför anslöt jag mig till Motståndsrörelsens parlamentariska gren

INSÄNDARE. En nybliven partimedlem skriver här om varför hon anser det vara viktigt att stödja Nordiska motståndsrörelsens parlamentariska gren.

artikel heraldik

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren tillredaktionen@nordfront.se

Orsakerna till varför jag är medlem i Nordiska motståndsrörelsens parlamentariska gren är flera men framför allt känner jag mig motiverad över det faktum att partiet som punkt ett driver frågan om repatriering. Jag röstade i många år på Sverigedemokraterna i tron att de stod för samma sak i denna fråga. Att de som invandrat sedermera skulle komma att utvandra såg jag som en självklarhet mot bakgrund av vår rätt till vårt land. Sverige är svenskarnas land, resonerade jag som den självklarhet det är. Att jag hade denna inställning, istället för den typiskt socialistiska som säger att Sverige tillhör alla, beror nog till stor del på att jag levde isolerad som ”nunna” i en österländsk rörelse 1988-98. Vi tog inte del av media så jag förblev fri från den vanliga politiska indoktrineringen och kunde därför tänka självständigt. Det kulturmarxistiska spöket kom dock att hemsöka även mig efter mitt utträde då jag konfronterades med samhällets absurda mix av kapitalism och andlig urholkning. Instinktivt drogs jag dock till nationalismen.

Mina erfarenheter talade för att många invandrare själva ville flytta tillbaks om möjligt. ”Att återvända till fäderneslandet”, som repatriering översätts till från latin, var något jag hörde flera invandrare i min omgivning tala om med beslutsamhet. Min beslöjade granne, Dega, från Somalia talade t.ex. lyriskt om att hon ville skilja sig från sin make och bygga hus ”där hemma”. Hon hade sparat ihop tillräckligt och var redo vilken dag som helst. Det var aldrig tal om att de kände sig som svenskar eller såg Sverige som sitt hemland. Saken var för mig glasklar och jag ville gärna engagera mig så jag beslöt mig för att gå med i SD och driva frågan aktivt. Men det skulle visa sig att jag hade helt fel. Till skillnad från vad jag tog för givet fanns i SD inga ambitioner att repatriera någon. Man talade istället om assimilering, d.v.s. att invandraren ska anpassa sig så pass mycket till Sverige att dennes tidigare identitet i praktiken upphör. Något jag av egen erfarenhet direkt kunde förkasta. Det säger ju sig självt. Ens ursprung, etniskt eller biologiskt, är inget man kan eller bör förneka.

Efter kort tid i SD blev jag hotad med uteslutning om jag inte slutade insistera på att driva frågan om repatriering. Jag valde att hoppa av innan ett sånt beslut kunde verkställas för att istället bli medlem i Svenskarnas parti. Väl där lärde jag mig oerhört mycket om det sionistiska inflytandet och stärktes därför ytterligare i min nationella övertygelse. Motståndsrörelsen hade då ännu inte bildat en parlamentarisk gren men jag var ibland inne och läste på Nordfront och kollade på klipp från aktivisternas verksamhet. När jag fick reda på att ett parti bildats och i synnerhet när jag läst igenom partiprogrammet beslöt jag mig tämligen omgående att bli medlem.

Den repatriering som Motståndsrörelsen förespråkar fyller två goda syften. Dels befrias Norden från folk som inte ser sig själva som en naturlig del av regionen, dels hittar dessa tillbaka hem till sina rötter. Det är alltså en god gärning att verka för och inte en ond handling på något sätt. Det som framstår som ont i mina ögon är dels att tvinga oss nordbor att bo i en mångkultur som inte fungerar, dels att tvinga invandrare att ge upp sin identitet. Det finns inga vinnare vare sig bland oss eller dem som läget ser ut nu utan repatriering av merparten av alla utom nordbor är precis vad som krävs för att återställa ordningen.

I årtionden har den nationella rörelsen förutsett vad som nu sker och varnat för småskaligt inbördeskrig. Nu talar även etablissemanget om systemkollaps. Varje nordbo med insyn i ämnet vet att läget är akut och gör vad som krävs för att förbereda sig. Vi läser böcker, besöker Nordfront, håller oss sunda och alerta. Vissa beväpnar sig och lägger upp matförråd. Men vart leder alla individuella ansträngningar om vi inte samtidigt går samman och kräver repatriering? Det räcker inte att vara ensam med sin åsikt. Vi behöver vara en enad kraft.

Situationen idag är akut. 10 000 ”flyktingar” i veckan, gruppvåldtäkter och skenande statsskuld. Ett direkt resultat av folkförrädare i vår riksdag och regering. Alltså inget synligt ljus i tunneln just nu. Imorgon kan situationen ha förvärrats ytterligare även om det är svårt att ta in och begripa. Läget är ju redan så becksvart. Den enda tillgången vi har är därför oss själva. Vårt sunda förnuft, överlevnadsinstinkt, omtanke om kommande generationer och kampvilja. Nu är således inte tiden att blunda och låtsas som det regnar. Repatriering är den enda lösningen. Hur ogärna man än talar om saken. Det är den enda logiska utvägen.

Nordiska motståndsrörelsen är det enda partiet med en helt klar vision om framtiden. Läs därför Klas Lunds utmärkta artiklar och därtill rörelsens nio programpunkter! Det handlar inte om vilken typ av nationalist du är utan om du vill att Nordens folk ska få förbli nordiskt. Som läsare på Nordfront är du redan väl insatt i begrepp som ”folkutbyte” men det kan inte nog upprepas. Vi står inför ett stup som ras och folk. Endast tillsammans, genom att väcka upp Vikinga- och Karolinerandan, kan vi segra till slut.

Då kommer vi vara ett starkare folk, visa av erfarenheten. Då kommer vi kunna se våra barn i ögonen utan ursäkter och då kommer vi en gång för alla vara befriade från det ok av sionistiskt vansinne som nu ligger i vår väg.

Har du inte redan anslutit dig så gör slag i saken redan idag!

/Sara Larsson

 

Viljan att strida

KRÖNIKA. Henrik Pihlström efterlyser en inställning som värderar friheten högre än det bekväma svenssonlivet.

Nyligen undrade en person jag mötte hur det kommer sig att svenskar visar en svag patriotism, just med tanke på den rekordstora migrationsvåg vi utsätts för i skrivande stund. Jag kommenterade saken så, att det råder en bakvänd pedagogik som gör folk förvirrade.

I alla historiska tider har ledarskapet för länder dragit fördel av och uppmuntrat stolthet och nationalkänsla bland befolkningen. Uppmuntran har så att säga kommit uppifrån och ner. I vår tid är det precis tvärtom. Makthavarna gör vad de kan för att döda den nationella självbevarelsedriften. Det är på gräsrotsnivå som patriotismen lever kvar, bland de få personer som trotsar makthavarna och som står emot det sociala trycket som riktas mot oliktänkare.

Henrik Pihlström vill skilja nutidens klagande från sann stridsvilja och patriotism.

Det har även tidigare hänt att ledarskapet för länder bekämpat befolkningen genom att undertrycka deras nationella känslor. Då har det inte sällan rört sig om främmande makt som ockuperat länderna militärt.

Ockupationsmakten har tillsatt lydregeringar och tagit kontroll över informationsflödet och samhällsinstitutioner. Med dessa verktyg uppfostras den ockuperade befolkningen till att bli historielös, identitetslös och trogen ockupationsregimen.

Sverige är under ockupation precis som våra baltiska grannländer var under Sovjetunionen. Tidigare har jag och flera med mig haft denna syn om att ockupanter styr vårt land. Det har tyvärr varit svårt att förklara saken på ett begripligt sätt.

Det jag har fått höra tillbaka är att vi trots allt har fria val och möjlighet att uttrycka våra åsikter, så om vi vore under ockupation, ”av vilka då”? Det har inte gått att peka på någon främmande militärmakt eller någon ljusskygg intressegrupp som agerar i dimridåerna utan att framstå som en galen konspirationsteoretiker.

Om vi för stunden lämnar frågan om vilka det är som egentligen har makten så går det att observera det som utspelar sig i samhället med egna ögon. Åk till centrala Stockholm eller någon annan plats där papperslösa, arroganta kravpersonligheter under beteckningen ”flyktingar” passerar. Vad berättar deras ögon och uppsyn?

Jag sätter hela mitt namn och anseende på att det som pågår är en renodlad invasion med syfte att permanent förstöra vårt land och samhälle. Våra makthavare och deras blinda följeslagare ser till att välkomna migranterna med kramar och blommor samt resurser som våra egna hemlösa bara kunnat drömma om.

Att tala om assimilering och integration i detta sammanhang, med en invasion av dessa proportioner, är vansinne. Det här är en biologisk krigföring som pågår, där lydregeringen med världssamfundet i ryggen försöker utplåna den homogena svenska befolkningen. De som driver på detta biologiska krig är extremt fixerade av rastillhörighet och i synnerhet av att den vita nordiska rasen blandas ut med hjälp av dessa ”flyktingar”.

Det har förekommit en indoktrinering över flera generationer som till idag försatt många i ett låst mentalt tillstånd. Begrepp som ras förnekas existera och har tagits bort från våra ordförråd. Vi ska inte kunna uttrycka det vi ser utan att drabbas av skuldpanik.

Jag måste säga att ras är det mest aktuella ordet som behövs för att kunna definiera vår värld och det akuta läge som utspelar sig i Sverige och andra vita västerländska länder. Utan rastermer blir situationen obegriplig. Det förbjudna området måste beträdas igen för att återvinna den nationalkänsla som våra ockupanter berövat oss.

Vi ser en stor förändring i samhället i och med att Sverigedemokraterna går framåt i opinionsundersökningar. Den allmänna jargongen och stämningen har förändrats och fler uttrycker kritik mot massinvandring och känner oro inför framtiden.

Tyvärr är att denna reaktion en mild effekt som våra fiender skrattar åt och tar med en klackspark. Patriotismen som personen jag inledningsvis skrev om efterfrågade, lyser i det stora hela med sin frånvaro. Vi har en armé av försiktiga kritiker i landet samtidigt som det tågar in ”flyktingar” av flera arméers storlek.

Det finns ingen klagosång som kommer att stoppa det pågående vansinnet och ge oss tillbaka Sverige. Finns det inte en vilja att offra vad som krävs så är slaget förlorat. Handlingen måste sträcka sig längre än att rösta på ett invandringskritiskt parti, posta nidbilder på Stefan Löfven på nätet och svära över minskat rotavdrag.

Ska vi återvinna Sverige och vår frihet så måste vi strida med livet som insats om det så behövs. Munkar i Tibet kan dränka sig i bensin och bränna sig till döds av samma anledning. Det är inget jag vill uppmuntra. Däremot efterlyser jag en motsvarande mental inställning, bortom det bekväma svenssonlivets vardagliga välfärdsproblem. Denna mentala inställning och viljan att strida istället för att klaga är det enda fungerande receptet för att lyckas.

 

Midsommarfirande med Motståndsrörelsen i Skara

 

MOTSTÅNDSRÖRELSEN. Efter långa förberedelser var det äntligen dags för Näste 2 att arrangera ett gemensamt, traditionsenligt midsommarfirande på en gård i närheten av Skara. Kamrater från hela Sverige, Norge och även Island deltog i firandet.
Redan under Aktivistdagarna adresserade nästeschef Jimmy Andersson en inbjudan till samtliga medlemmar och aktivister i alla nästen till ett gemensamt midsommarfirande i trakterna runt Skara. Även våra kamrater i Norska Motståndsbevegelsen var inbjudna till firandet.
Midsommarafton år 2015 var en efterlängtad dag som efter en lång väntan med både planering och förberedelser, som inneburit en hel del fysiskt arbete och praktisk problemlösning för medlemmar och aktivister i Näste 2.

DSCF0916

Majstången.

 
Mer eller mindre hela Näste 2 har varit involverat på olika sätt i förberedelserna för denna dag, dels hjälpte medlemmar och aktivister under Bondens dag åt att röja upp mark som skulle nyttjas vid midsommarfirandet och även visst arbete med lokalen där midsommarmåltiden hölls utfördes. Dessutom hade aktivister från Näste 2 tagit sig till gården redan ett par dagar innan midsommarafton för att hjälpa till med allt som skulle göras. Flera stora militärtält hade rests och hemmasnickrade temporära toalettanordningar, s.k. ”bajamajor”, hade påbörjats. Aktivisterna hade även bl. a. konstruerat och lövat en midsommarstång i form av en Algizruna (som i den äldre klassiska 24-staviga futharken står för bokstaven Z), som också brukar också benämnas som den s.k. ”livsrunan”.

DSCF1036

En av deltävlingarna – Ägg på sked

På fredagen hjälptes alla åt med att få klart de sista detaljerna, även barnen var med och hjälpte till att plocka blommor som utsmyckning av lokal och dekoration av midsommarstången. En mycket fin gemenskap där okända och bekanta umgicks och arbetade tillsammans i sann nationell anda.
Fredagsmorgonen den 19 juni bjöd på ostadigt väder med växlande solglimtar. Dock var humöret på topp hos såväl gäster som arrangörer och alla hoppades innerligt att dagen skulle bjuda på solsken, iallafall uppehållsväder. Under morgon- och förmiddag anlände resten av gästekipagen med täta mellanrum.

DSCF0997

Även Motståndsrörelsens ledare Klas Lund hade valt att ta sig från Dalarna för att delta på aktiviteten. Den stora gårdsplanen och runt om i trädgården och på andra delar av marken fylldes snabbt upp. Bilar och husvagnar ställde upp. Inne i bostadshuset var aktiviteten i full gång med de sista förberedelserna inför lunchen som också utgjorde startskottet för det officiella midsommarevenemanget. Många hade valt att ta med familjen på firandet så det var blandade åldrar och många barn som sprang runt och busade och lekte.

DSCF0908

Nästeschef Jimmy Andersson hälsar välkommen.

 
När samtliga gäster hade anlänt hälsade Jimmy Andersson alla välkomna med ett kortare anförande där en del praktiska detaljer togs upp. Därefter högg gästerna in på den underbart goda midsommarbuffèn som bestod av sill, kötbullar, potatis m.m. Underbart somriga och goda gräddtårtor serverades till efterätt. När gästerna var mätta och belåtna och hade hunnit socialisera sig lite med varandra var det dags för dagens aktiviteter.

DSCF1047

Helstekt gris. En av läckerheterna som serverades vid midsommarfirandet.

 
Första aktiviteten var en femkamp. Först delades de tävlande in i lag. Ett lag bestod av nästescheferna, två lag utgjordes av medlemmar i Näste 2 dvs från Västra Götaland, sedan bestod ett lag av personer från Stockholm och Näste 1 och det sista laget var personer från Norge och Norska Motståndsbevegelsen.
Den första tävlingen var traditionell dragkamp och den andra var lagbrottning. I denna brottning började man ståendes på knä tre mot tre och när en person legat raklång med båda skuldrorna i backen i tre sekunder var det dags för näste man att ta vid. Deltagarna visade prov på stor uthållighet och kämparanda i bägge de första grenarna– speciellt laget med nästescheferna som kammade hem segern i de bägge.

DSCF0934

De olika lagen fick kämpa hårt i dragkampen.

 
Nästa moment var yxkastning, en precisionsgren som många hade svårigheter att utmärka sig i, men samtliga deltagare kämpade tappert och vårt norska brodersfolk tog hem segern i denna gren.
Sedan blev det en lättsam gren där de tävlande fick gå en utstakad sträcka så snabbt som möjligt samtidigt som man balanserade ett ägg som lagts på en skred som man hade i munnen. Detta moment avlöstes därefter med en välbehövlig paus för både tävlande och åskådare.

DSCF1015

Yxkastning – en inte helt lätt gren.

 
I pausen bjöds samtliga till bords för att äta midsommarmiddag. På menyn stod helgrillad gris med hemmagjord potatissallad. Matinslaget var väldigt uppskattat av samtliga och där de vuxna fick chans till lite skön avkoppling och socialt umgänge och barnen fick möjlighet att leka och gå på upptäcktsfärd bland djuren och även uppleva den vackra naturen och allt spännande som finns för ett barn att undersöka på en bondgård. Man tog ganska god tid på sig innan man genomförde de avslutande momenten i femkampen. När man började känna att maten sjunkit undan och tävlingsglöden på nytt började komma fram tog sig åskådare och tävlingsdeltagare ner till platsen för den fjärde grenen som var säckhoppning med tacklingar tillåtna. Samtliga lag gjorde bra ifrån sig och kämpade stenhårt för det egna laget.

DSCF1071

Säckhoppning.

 
När säckhoppningen var avslutad så räknade man ihop vilket lag som dittills gjort bäst ifrån sig då den femte grenen skulle genomföras som en individuell tävling inom det lag som vunnit de andra fyra grenarna.

DSCF0975

Lagbrottning.

Vinnarlaget visade sig bli laget som bestod av nästescheferna. Dessa skulle därefter till sist individuellt skulle kämpa mot varandra i den femte och avgörande grenen där första pris var 200 kr att handla för i Kampboden/Nordfront förlag.
Den lyckliga vinnaren blev till slut Pär Sjögren, chef för Näste 5. Efter vinnaren hade tillkännagivits höll Kampboden till många deltagares glädje öppet i ca 45 minuter så all som var sugna kunde passa på att botanisera i butikens sortiment. Under denna korta tid sålde man varor för nästan 2000kr.

DSCF1097

Kampboden höll öppet en kortare stund.

 
När detta var färdigt höll baren öppen. I och med att detta var ett midsommarfirande som anordnades av hängivna nationalsocialister och att en majoritet av deltagarna var nationalsocialister med starka ideal om sundhet och måttfullhet samt att detta var en familjesammankomst låg fokus på umgänge snarare än alkohol och det förekom naturligtvis i ingen fylla.
Många deltagare valde dock att stanna uppe ganska sent på den ljusa sommarnatten och avnjuta trevligt sällskap, intressanta diskussioner och den underbara lantmiljön medan vissa andra gick till sängs tidigare, speciellt de som valt att ta med sig småbarn eller som hade en lång resväg hem. Det rymliga boningshuset var reserverat för barnfamiljerna medan de andra hade att välja på antingen att sova i något av de stora militärtälten eller i bil eller husvagn.

DSCF1101

Militärtält, en boendeform under vistelsen.

 
Dagen efter var inga aktiviteter för de vuxna inplanerade men för barnen så fanns möjlighet till fiske och traktorkörning. Många skulle dock resa långt så folk avreste från tidig morgon till sen eftermiddag/kväll. Medlemmar och aktivister i Näste 2 stannade kvar och hjälpte till med att städa och plocka ihop och några stannade även kvar tills på söndagen då det en hel del efterarbete som skulle göras.

Motståndsrörelsens gemensamma midsommarfirande år 2015 blev mycket lyckat enligt både deltagare och arrangörer. De som inte hade möjlighet närvara missade verkligen något. Det var en riktigt kul dag-, kväll och natt och jag ser verkligen fram emot att nästa år på nytt få återuppleva denna härliga gemenskap, glädje och värme i sann nordisk anda och helt utan svenskfientliga inslag!

Vi som var där vill dessutom passa på att tacka vår värd Jimmy Andersson för hans gästfrihet och även rikta ett tack till alla som hjälpte till med det praktiska både före, under tiden och efter tillställningen. Ett stort tack även till alla som valt att komma och vara med och bidra med trevligt sällskap, gott humör och midsommarstämning!