Etikettarkiv: Kampen

Återuppståndelsen

Chefredaktör

MÅNADEN SOM GÅTT. Likt en Fågel Fenix ur askan.

fågel-fenix

Månaden som gått:

I Månaden som gått reflekterar chefredaktören Fredrik Vejdeland över den gångna månaden och visar hur arbetet utvecklats och kommer att fortskrida. Statistik varvas med analyser och visioner i olika ämnen som rör Nordfronts arbete.

Efter en längre tids bortfall kommer ”Månaden som gått” nu att återuppstå. För nya läsare innebär detta att chefredaktören för denna sida, det vill säga i nuläget jag själv, rapporterar månadsvis om Nordfronts utveckling.

Det är inte bristande vilja som är anledningen till att ”Månaden som gått” uteblivit utan helt enkelt tidsbrist – särskilt under det senaste halvåret – vilket tyvärr också gjort att jag endast sporadiskt kunnat skriva andra artiklar under eget namn. Jag har under tiden arbetat med att försöka organisera Nordfront men kanske inte synts till så mycket utåt som jag velat.

Organisationen har den senaste tiden genomgått stora strukturella förändringar och ett partiprogram har skrivits vilket inneburit hundratals manstimmar och extramöten för dem som sitter i organisationens ledning, inklusive jag själv. Nu är dock dessa strukturförändringar avklarade vilket kommer innebära möjligheter till stora framsteg för både Nordfront och Nordiska motståndsrörelsen i sig.

gubbe_med_logga-fram

Bättre än Fria Tider och Avpixlat
Samtidigt har Nordfront fortsatt förbättra den journalistiska verksamheten. Bland annat levererar vi fler notiser och artiklar än aldrig tidigare. Under november månad har 537 artiklar (inräknat kamprapporter) skrivits, vilket i snitt blir 17,9 per dag. Tar vi bort kamprapporterna och fokuserar på den rena journalistiken blir det ändå 372 artiklar per månad och 12,4 per nyhetsdygn. Som en jämförelse innebär detta antal att vi under november månad skrev fler notiser och artiklar än Fria Tider och Avpixlat!

Vi kan också se en stor ökning om vi jämför med hur det såg ut för ett år sedan. Vi har nu mer än dubbelt så mycket material uppe jämfört med november månad förra året. Om denna trend skulle hålla i sig borde vi om ett år ha lite mer än 24 nyhetstexter per dag vilket skulle göra denna sida minst sagt slagkraftig.

Ökat antal läsare
Också besöksstatistiken har gått kraftigt upp där vi de senaste månaderna fått tiotusentals nya läsare. Vi ligger månadsvis på sexsiffriga antal unika besökare även om vi har en bit kvar till de 500 000 som är ett mål vi satt upp. I takt med allt som händer i samhället räknar vi med att besöksantalet kommer att fortsätta öka.

Illasinnade belackare till Nordfront – ibland ”nationella” sådana – förmedlar ibland bilden av att Nordfront är en sida för de närmast sörjande och knappast når ut till andra än Motståndsrörelsens sympatisörer. Om Nordiska motståndsrörelsen har hundratusentals sympatisörer ser det dock rätt bra ut inför framtiden.

Utveckling pågår
Vad har då hänt med Nordfront, förutom högre antal nyhetstexter och besökare, under specifikt den senaste månaden? En sak är att Radio Nordfront och Robin Palmblad börjat med extrasändningar vilket visar att radion är tänkt att utvecklas och expandera. Vi har utvecklat samarbetet med Finland och Norge för att få in mer nordiska nyheter på sidan. Vi har rekryterat nya skribenter men också nya redaktionsmedlemmar, däribland Johanna Hagberg och Mikael Karlsson, som ska vidareutveckla arbetet.

Johanna Hagberg - nyhetsskribent.

Naturligtvis sker detta inte ostraffat. Nyligen beslutade Swedbank att stänga ner Nordfronts konto eftersom man gjort den korrekta iakttagelsen att stödprenumerationerna ökar Nordfronts slagkraftighet (vi har löst problemetHÄR). Att banker, med det samhällsansvar de numera har, tillåts trakassera politiskt oliktänkande är verkligen förkastligt och borde få varje representant för den svenska ”demokratin” att reagera (vilket naturligtvis inte skett).

Istället har regeringen tillsatt (oktober månad) en trollarmé som ska trolla sönder kommentarsfält på alternativa medier där Nordfront pekats ut av Bonnier-media. Så håll utkik, flera av kommentarerna på Nordfront kan ha skrivits av regeringsanställda Hasbara-troll.

Framöver
Under december månad fortsätter vi det fina arbete som grundlagts under denna och föregående månad när vi verkligen började öka i besöksantal och uppdateringsfrekvens.

En sak som jag dock vill trycka på är att nyhetsredaktionen i stort sett är underbemannad för att klara av att öka takten i den hastighet vi vill. Nyhetsredaktionen behöver fler kvinnor och män som kan skriva nyhetsrelaterade notiser och artiklar. Den behöver även fler grävande journalister. Antingen löses detta med att personer med kunskap och intresse för researcharbete hör av sig eller att nya notisskribenter ansluter sig och kan möjliggöra för mer erfarna nyhetsskribenter att ägna sig mer åt grävande artiklar.

20150104_nf_granskar_forradarna2

Tveka inte att höra av dig. 1-2 extra personer inom nyhetsredaktionen kan göra STOR skillnad för Nordfronts fortsatta utveckling. Om du är novis inom området men ändå vill dra ditt strå till stacken och tror att du kan lära dig, så hör av dig till nyhetsredaktionen – de hjälper dig att bli skribent!

Hjälp Nordfront avancera
Nordfront gör alltså just nu stora framsteg. Orsaken stavas hårt arbete men är också ett direkt resultat av att folk betalar in stödprenumerationer, eftersom pengarna har använts till att bland annat öka kontinuiteten på sidan. Förutom rena driftkostnader har pengar används till hårdvara till server, redaktionsdatorer till skribenter, lokalkostnader, ljudutrustning, ersättning för tips och dokument, inträdesavgifter, resor, lotteriet, inköp av produkter med mera, med mera. Ytterst lite av det vi lagt pengar på skulle vara möjligt utan stödprenumerationerna!

hjälp-nordfront1

Vill du se Nordfront avancera ytterligare? Vill du se extra satsningar med exempelvis radio och annan media? Vill du ha fler grävande artiklar som avslöjar makthavarna? Vill du drunkna i nyheter och vill du att den största alternativa median är radikal? Stödprenumerera på Nordfront – varje krona öronmärks till att dra Bonnier i näbben.

 

Revolutionen börjar med DIG!

Av Haakon Forwald, haakon.forwald@nordfront.net

IDEOLOGI. Haakon Forwald skriver i denna artikel om vikten av att vi som rörelse och som individer inte gräver ned oss i negativitet. Ska vi som folk åter igen resa oss, så måste vi ta kontrollen över våra liv och återta våra själar, anser Forwald.

1

Som jag tidigare har varit inne på, och senast i artikeln ”Kjemp for Norden!”, så har nationalister i allmänhet en ganska stor ovana av att lägga onödigt mycket tid och energi på att fokusera på vad som inte är bra med samhället.

Missförstå mig inte, det är viktigt att påpeka, dokumentera och belysa vad som faktiskt sker med våra nationer och med vårt folk – men samtidigt måste det balanseras upp med ett positivt budskap. Ett budskap som kanske kan påminna oss om vad det är vi kämpar för, och inte bara vad det är vi kämpar emot.

2

Massinvandring – bara ett av flera symtom

Att massinvandringen utgör ett ytterst allvarligt hot mot Europa och Norden är det inget tvivel om. Massinvandringen kommer, om den inte stoppas och vänds, på ett effektivt sätt rasera Europa. Punkt.

Ras, etnisk egenart, kultur, identitet, vetenskap, tro, traditioner och så vidare – allt kommer raderas. Kort sagt: Världens vita befolkning kommer att försvinna om den inte gör motstånd. Det är den bittra sanningen.

Vad jag ska skriva nu är det dock viktigt att ta till sig. Massinvandringen är enbart ett symtom. Detta kan varken understrykas eller repeteras ofta nog. Massinvandringen är enbart ett symtom. Ett symtom på en sjuk nation och ett sjukt folk. Ett symtom på ett folk som har varit under konstant angrepp under väldigt lång tid.

Jag menar inte på något sätt att motståndet mot massinvandringen är fel. Man ska kämpa mot den med näbbar och klor. Men man måste komma ihåg att massinvandringen är ett av flera verktyg, eller kanske snarare vapen, som används för att sänka den vita civilisationen.

3

En krigföring som har pågått i generationer

Massinvandringen är en direkt konsekvens av en krigföring som har riktats mot världens vita civilisationer i generationer. Att europeiska män och kvinnor på alla plan accepterar en regelrätt INVASION av sina egna nationer säger lite om hur effektiv denna krigföring har varit.

Vi har blivit angripna på bred front under lång tid. Svurna fiender av världens vita nationer har bedrivit en kulturell, andlig och intellektuell krigföring av bibliska proportioner. Allt för att rasera vårt moraliska, andliga och mentala immunförsvar – och tillslut vårt folk och vår civilisation.

4

För att se resultatet av denna krigföring är det bara att besöka valfri europeisk huvudstad. Hur ser det ut där? Demografin? Kan man färdas tryggt där om kvällen, eller dagen för den delen? Kriminalstatistiken? Prostitution? Droger? Föroreningar?

Eller låt oss ta ett annat exempel. Vad är det som upptar våra yngre generationer? Är det sunda fritidssysslor de har? Besitter de goda värderingar? Har de god moral? Ser de på konstruktiva filmer och TV-program? Lyssnar de på harmonisk musik med ett positivt budskap?

Vad är det som sänds på TV i dag? Vilka filmer är det som går på bio? Vilka är de mest populära TV-programmen? Vilka tidningar är populära? Vad för slags musik är populär? Finns det positiva vita förebilder för vita pojkar och flickor, män och kvinnor i det ovan nämnda? Är det positiva värderingar och god moral som förespråkas? Vad för slags ”intellektuell” föda matas folket med? Vad tror du resultatet blir av detta?

Revolutionen startar med DIG!

Vad är det då vi ska göra? Hur ska vi få bukt med dessa problem? Vi ska riva upp dem med roten! Kom ihåg, förutom massinvandringen, så är detta i stor grad självvalt och frivilligt. Så igen – riv upp fanskapet med rötterna!

Starta med dig själv. Ta kontroll över ditt eget liv. Kasta ut TV:n och välj själv vad du vill fylla ditt sinne med. Läs böcker om historia, ideologi, filosofi, konst och så vidare. Hör på vacker och upplyftande musik. Musik med innehåll, mening och kanske till och med ett positivt budskap. Om du ska titta på film, välj själv vilken film och då gärna en bra film man kan lära sig något av. Kom i form. Träna, ät hälsosam mat och ta bort osunda vanor. Lär dig självförsvar. Bilda familj. Ta vara på dina barn. Uppfostra dem till att själva bli en motpol till de förebilder dagens barn och ungdomar har.

5

Listan kan göras oändlig. Men kärnan av detta handlar om att du måste ta kontroll över ditt eget liv. Våra liv måste återerövras. Både fysiskt och psykiskt. Inte minst måste vi som rörelse, som en enhet, bli bättre på att lyfta fram det som är positivt. Vi får inte uteslutande fokusera på vad vi ska bekämpa utan också på vad det är vi kämpar för – och varför.

Varje individ är som en byggkloss i det som utgör folket. Endast genom att börja med oss själva, och leva som vi lär, kan vi skapa de förändringar som är nödvändiga för att genomföra det som krävs för att återta vårt folk och våra nationer.

Som avslutning vill jag länka till en film som handlar mycket om det som är temat i denna artikeln. Otroligt nog upptäckte jag den av en slump efter att jag skrivit denna artikel och tyckte den fungerar som ett bra komplement. Upphovsmannen vet jag inte mycket mer om än att han är en amerikansk nationalist som heter Angelo John Gage.

Titta och njut!

Ursprunligen publicerad på Frihetskamp.net

 

”Fler radikaliseras och inser att motstånd är det enda riktiga”

KRÖNIKA. Efter terrordåden i Paris påpekar den nationelle aktivisten Christopher Pedersen att vi bara kan bryta utvecklingen genom organisering och motstånd.

pedersen

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren tillredaktionen@nordfront.se

Tänkte en tanke på alla de som missat nattens rapportering och kommer vakna upp på morgonen med den chockartade nyheten om att ett av de värsta terrordåden någonsin skett under natten — med över 150 bekräftat döda, en siffra som kanske kommer att stiga. Tänk så många av dessa som dessutom är mångkulturalister och tar varje tillfälle i akt att försvara en allt ökande massinvandring till Europa trots att detta oundvikligen leder till dylika dåd. För att inte tala om all annan brottslighet som de för med sig.

Tror ni att de kommer att få ett stygn av dåligt samvete för att de försvarar utvecklingen som sker eller kommer de slå undan sådana tankar som ”rasism” och ”främlingsfientlighet” eller ”islamofobi”? Hur många terrordåd, hur många förlorade liv och hur mycket spillt blod tror ni att de kommer att acceptera innan de tänker om?

Olyckligtvis tror jag att de flesta av dem är så hjärntvättade och så starkt i behov av att deras sjuka ”humanism” inte rubbas att de kommer, av ren och skär självcentrering, kämpa emot med näbbar och klor mot alla former av åsikter och tankar som kan riskera att sätta dem på rätt spår. De första apologeterna kommer vi till exempel att få höra om under dagen: ”Experter” som talar om hur ofarlig islam är som religion eller hur alla dessa extrema islamister inte egentligen är muslimer (trots att de följer dess läror mer hårdfast än de ”moderata” muslimerna).

Därefter kommer twittersvansen med rödvinsvänster att gå till angrepp mot den ökade ”rasismen” som kommer följa i denna händelses spår, precis så som de gjort så många gånger förr. Politiker kommer hålla tårdrypande tal om vikten av ”att hålla ihop” eller ”kämpa för humanismen i dessa mörka tider” istället för vikten av att värna vårt eget folk och vår trygghet och framtid. Journalister kommer att försöka vända fokus och vad passar bättre då än snyfthistorier om stackars muslimer som känner sig trakasserade eller varför inte ett reportage om hur den enda familjen med riktiga barn de kunde hitta bland ett par tusen ”asylsökande” är tacksamma för att de skall få komma och bo hos oss i trygghet, samtidigt som de undviker att visa alla bilder på muslimer som signalerar i bakgrunden hur de skall skära halsen av ”otrogna” så som så många filmklipp från Europa visat.

Efter krokodiltårarna som kommer användas för att försöka pracka på oss mer muslimer och mer massinvandring kommer de dock, precis som tidigare, att fortsätta i sin invanda bana alla dessa apologeter. Journalisterna kommer att fortsätta ljuga. Politikerna kommer att fortsätta styra oss mot avgrunden och alla politiskt korrekta, ja de kommer känna sig ack så goda och fina i kanten. De står trots allt upp för ”humanism” vilket vi inser är att slå sönder vår nation och riskera vårt folk. I en evighet kommer det att pågå: Tills nästa terrordåd sker eller nästa brutala gruppvåldtäkt eller nästa mord eller nästa…

Ända tills slutet eller tills att alla vi andra, vi som säger att nog är nog, faktiskt reser oss upp som en och slår tillbaka. För att kunna göra det måste vi sluta oss samman och organisera oss.

Det vi ser efter attacker likt denna är att antalet människor som sliter sig ur det politiskt korrekta vansinnet faktiskt ökar. Fler radikaliseras och inser att motstånd är det enda riktiga. I takt med att angreppen blir fler blir även motståndet hårdare. Likt en kropp som är utsatt för en infektion byggs antalet vita blodceller upp och de går till motangrepp. Vi kan alla bli en del av detta. Vi måste alla bli en del av detta. För skriken i Paris kanske dör bort likt ekon i natten men ljudet av dem ringer ännu i våra öron. Vi kan inte göra lidandet som skedde igår ogjort. Men vi kan gemensamt arbeta för att det inte sker igen.

Här har Motståndsrörelsen ett stort ansvar och måste visa människor runt omkring i landet, som nu förfasas och förargas över dessa terrordåd och så många andra händelser som visat mångkulturens baksidor, att organisering är enda vägen framåt.

/Christopher Pedersen

 

Varför vi ska kämpa även om det är kört

KAMPEN. Robert Andersson resonerar i den här viktiga artikeln kring varför det är viktigt att kämpa idag även om det kan tyckas att allt är kört och inget spelar någon roll.

NMR_Logo_Ver.1

Sverige av idag kan som bäst liknas vid en långt gången alkoholist. En alkoholist som trots tidiga och ständiga varningar från familj och vänner fortsatt det hejdlösa supandet mot bättre vetande. Doktorn påpekar nu att de skador som alkoholisten åsamkat sig själv riskerar att leda till döden och att han står vid ett vägskäl: Spola kröken eller gå under. Alkoholisten hör vad doktorn säger, flinar snett och drar fram en flaska brännvin som han börjar svepa ur. Han spyr halvvägs men fortsätter därefter att dricka det sista ur flaskan. Därefter ställer han sig upp och vinglar iväg mot okänt mål.

Många av er som läser detta kan nog känna igen er i form av vännerna och familjen i exemplet ovan när ni försökt informera diverse PK-människor av varierande grad om sakernas tillstånd, utan att få gehör för era varningar och uppmaningar. Istället har ni säkert, liksom jag, stött på hårdnackat motstånd från de svenskar ni försökt bota från den mångkulturella psykosen. Vissa alkoholister inser inte att det de gör är skadligt utan låter istället bli att rannsaka sig själva då de innerst inne vet att om det visar sig att de har fel, så kommer någon form av existentiell kris att utlösas för dem. Detsamma kan sägas om många svenskar när det gäller den mångkulturella härdsmältan. Andra alkoholister vet att det de gör är skadligt men gör det likväl, mot bättre vetande. Detsamma kan sägas om våra journalister i gammelmedia samt alla andra som vet vad som händer men håller tyst på grund av feghet, girighet, en ambition att söndra och härska sitt värdfolk eller någon annan orsak.

Det finns även en tredje kategori: före detta alkoholister som nu har rehabiliterats. Antingen helt på egen hand eller med hjälp av andra. Detta är de svenskar som i någon mån vaknat upp och förstått vad som faktiskt sker i samhället. Även om de ofta knyter näven i fickan offentligt har de ofta en iver att hjälpa till att bota andra genom att opinionsbilda på internet och bland vänner och bekanta. Läkekonsten har de lärt sig via alternativa medier som Nordfront, Fria Tider, Avpixlat med flera. Så även om kvalitén på de medel folk botas med, och hur botade de blir, varierar så är det sammantaget ständigt fler som tröttnat på det mångkulturella helvete vi lever i.

Detta kan låta som att vi svenskar bara behöver lite mer tid på oss innan saker och ting vänder, men sanningen är en helt annan: Tiden håller på att rinna oss ur händerna. Folk vaknar alldeles för sakta och många vaknar till alldeles för lite och stannar där i tron om att de nu är ”upplysta” och vet allt. Sverigedemokrater, som är i linje med partiets ideologi och program, är ett bra exempel. Som alla vet så är SD:s föreslagna lösningar otillräckliga, och i flera fall rent dåliga. Det behövs betydligt mer radikala åtgärder för att rädda vår ras än några futtiga reformer inom systemet.

Med detta sagt så är det ingen hemlighet att radikalt nationella inte poppar upp som svampar ur jorden. Tillväxtkurvan för vår sort pekar definitivt mer upp än ner men takten detta sker i kan inte för någon radikal nationell vara tillfredsställande. Den massiva mur av lögner som en person måste bryta sig igenom för att förstå det radikala synsättet blir högre och bredare för var dag som går. Att saker och ting ser ut som de gör är därför inte speciellt förvånande.

Tyvärr finns det härvidlag en utbredd modstulenhet bland radikalt nationella, främst hos sådana som inte är aktivt engagerade i kampen i någon egentlig mån. Ni som känner igen er i denna beskrivning kan inte ha missat alla försök som gjorts för att få er mer engagerade. De av er som besökt Nordfront kan inte ha missat länken som säger ”Kampen behöver dig! Ansök redan idag!” till höger på hemsidan. Nu kanske ni tror att jag kommer skuldbelägga er för att ni trots er övertygelse inte väljer att engagera er, att jag kommer hålla ett brandtal om vikten av uppoffring för en större sak eller något liknande. Det kommer jag inte göra, för ni har redan hört allt det där. Därför kommer jag att sätta den nuvarande situationen i ett annat perspektiv. Låt mig börja med att ta upp några personliga erfarenheter kring detta.

Som radikalt nationell är det inte osannolikt att man umgås med andra radikalt nationella, organiserade som icke-organiserade. Den absolut vanligaste anledningen jag hör från icke-organiserade, på frågan om varför de inte är organiserade eller aktiva, är att det inte spelar någon roll. Den rådande uppfattningen här är att allt måste bli mycket värre innan det kan bli bättre. När tillståndet är illa nog kommer folket vakna och revolutionen inledas vilken kommer bringa oss segern. Att kämpa kan vi börja göra den dagen det börjar hetta till på allvar. Först då blir det meningsfullt på riktigt.

Det finns flera problem med ovanstående tankesätt. Att någon form av samhällskollaps kommer att komma är bara en tidsfråga, och således ett korrekt antagande. Dock kommer denna inte att te sig på det romantiserade sätt många föreställt sig. Det kommer inte komma en Dagen D, där allt plötsligt brakar loss och där vi med vapen i hand går man ur huse och gör upp med fienden en gång för alla. Där gjallarhornet blåser till attack i ett modernt Ragnarök. Dessa revolutionsromantiska feberfantasier måste vi genast lägga åt sidan. Snarare är det så att försämringarna kommer gradvis på ett sådant sätt att gemene svensk kommer att reagera med kraft långt efter det är för sent att rösta sig ur situationen och med stor sannolikhet efter att vi blivit en minoritet i vårt eget land. Här skulle många säga att allt är kört och att det är för sent, men även om detta värsta tänkbara scenario skulle inträffa eller om det sker innan så är ingenting för sent. Det är här frukterna av de radikalt nationella kämparnas kamp skördas. För att lättare kunna förstå varför vi måste kämpa även om saker och ting går åt helvete behöver vi lära oss en läxa från svunna tider.

Tyskarna vände nederlaget till en fördel
Efter nederlaget i Första världskriget tvingades Tyskland, som fick hela skulden för kriget, att skriva på det förnedrande Versailles-fördraget den 28 juni 1919 vilket bland annat tvingade landet att betala ett ofantligt stort krigsskadestånd. Det innebar också att armén, Reichswer, tvingades bantas ner till 100 000 man till den 20 mars 1920. Detta för att se till att Tyskland inte kunde bygga upp någon offensiv armé och utgöra ett hot.

Inom siffran 100 000 man fanns mer specifika restriktioner, bland annat det att antalet officerare inte fick överstiga 4000 man. Tyskarna skulle dock visa sig vara finurliga. Efter att den gamla tyska generalstaben tvingades lägga ner bildade generalöversten Hans von Seeckt i slutet av år 1919 en ny motsvarande organisation vid namn Truppenamt som fyllde en snarlik funktion. von Seeckt, som nu hade kontrollen över den tyska armén, började genast med att utarbeta en ny militär doktrin och reformera armén i syfte att göra den kompatibel med Versailles-fördraget.

Två veckor efter att den gamla generalstaben tvingades lägga ner startade von Seeckt ett program för att samla in och analysera erfarenheterna från Första världskriget och skapa en ny militär doktrin för Reichswer. Programmet bestod av 57 olika kommittéer som tillsammans skulle studera taktik, regleringar, utrustning och doktrin. Programmet behandlade alla möjliga frågor, till exempel truppmoral, militär rättvisa och hur man bäst korsade floder. Man vred och vände på varje sten och analyserade flitigt för att komma fram till de bästa tänkbara lösningarna. Resultatet av detta arbete stod klart 1923, främst i form av en mängd manualer.

Hans von Seeckt med tyska officerare 1925.

Efter att manualerna tagits i bruk var det dags att omsätta dem i praktiken. Armén omformades nu för att möta Versailles-fördragets krav och den nya militärdoktrin som tagits fram. Många intressanta detaljer kan härvid nämnas, men den huvudsakliga utkomsten av denna nya doktrin var att man ställde om till ”rörelsekrigsföring”, det vill säga att stort fokus lades på dynamik, anpassningsbarhet och rörelse. Den välkända Blitzkrieg-taktiken är exempelvis ett direkt resultat av detta.

Mest intressant är dock vad man gjorde med truppsammansättningen. Som tidigare nämnt fanns det ett tak på 100 000 soldater totalt varav endast 4000 av dessa fick bestå av officerare. Men, det fanns inget tak på hur många underofficerare som var tillåtna! Med anledning av detta utbildades ett stort antal sådana och redan 1922 bestod hälften (!) av den då 72 000 man starka armén av välutbildade underofficerare. Med tanke på det begränsade antalet soldater som tilläts var följaktligen de soldater som fanns av hög kvalitet. Versailles-fördragets restriktioner vändes på dessa sätt till fördelar.

Detta fick två effekter. Efter NSDAP:s maktövertagande skrotades som bekant Versailles-fördraget och armén kunde expandera fritt igen. Nu kunde frukterna från tidigare arbete skördas. När massorna av soldater strömmade till fanns redan välutbildat befäl som kunde leda dem, och gällande alla underofficerare kunde dessa enkelt befordras. Dessutom hade den nya militärdoktrinen lett till en ny tradition av bättre ledarskap, ansvarskänsla och förmåga bland personal under officersranken. Detta var nödvändigt för den nya rörelsekrigsföringen som fördelade ansvar ner i hierarkin. Istället för att vänta på order från högkvarteret fungerade nu befälen vid fronten självständigt och kunde fatta snabba, flexibla och innovativa beslut på egen hand. Detta motverkade statiskhet och ledde till ett mycket mer dynamiskt sätt att strida på.

Vi är vår tids Truppenamt
Sakernas tillstånd är idag värre än någonsin och det blir bokstavligt talat värre för varje dag. Om detta ska jag inte orda om, för jag antar att alla redan är hyfsat insatta i vilket läge vi befinner oss i. Många defaitistiska röster ekar bland våra folkkamrater som ser sig omkring och högljutt proklamerar att allt är kört nu. Om hur de skrapar ihop pengar för att fly till ett, än så länge, lite vitare land i den naiva tron att den bistra verkligheten inte kommer att hinna ikapp dem. Men det kommer den, för vi kan inte fly någonstans längre. Där vi står idag är den plats vi ska utkämpa vår strid. Så varför spelar det då någon roll vad vi gör idag när allt ser ut som det gör? Läs vidare så får du svaret!

Den situation vi befinner oss i idag kan i stora drag liknas vid den som Tyskland befann sig i efter Första världskriget. Främmande makter och intressen har vårt folk och vårt land i ett järngrepp. För det första så har vi en naturlig begränsning med tanke på hur få svenskar det är som har förstått situationens allvar, och hur få det är som aktivt väljer att kämpa i någon mån. För det andra har vi likt Tyskland vissa formella begränsningar på oss som begränsar vårt handlingsutrymme, där lagen om hets mot folkgrupp och lagen om förbud mot paramilitär verksamhet får stå som två framstående exempel. Med tanke på detta spelar det vi gör idag, vi som verkligen vaknat, en avgörande roll för vår förmåga att i framtiden hantera kraschen när den väl kommer.

föredrag kamp 1

Det är nämligen idag, här och nu, som vår strid står om vi ska vara kapabla att hantera massorna av vårt folk som kommer att behöva organiseras och ledas den dagen det inte går att blunda längre. Den dagen där svensken av ren självbevarelsedrift tvingas resa sig upp och ta ställning. Den dagen måste vi stå redo med den kunskap och erfarenhet som krävs för att leda och hantera massorna rätt. Det är då vi radikalt nationella kommer att skörda frukterna av det slit vi lägger ner här idag.

Precis som i mellankrigstidens Tyskland så kräver motståndet organisering på något plan. Organisering som samlar individer och formar dem till en radikal spjutspets, samtidigt som de skolas och utbildas på alla tänkbara plan. För mig är Motståndsrörelsen den radikala spjutspets som fyller denna funktion. Sedan jag gick med i organisationen har jag funnit min roll och specialiserat mig inom mitt område och jag själv ser det som att jag utvecklats från menig till underofficerare. Detta hade inte varit möjligt utan gott ledarskap som sätter pris på utveckling och strategisk framförsyn. Man kan säga att för mig så är Motståndsrörelsens ledning motsvarigheten till Tysklands generalstab som organiserar motståndet i denna svåra tid där vi måste förädla de aktiva kämpar som finns, så mycket det bara går. Med tanke på vårt relativt ringa antal är detta av yttersta vikt. Detta är varför jag valt att vara en del av det organiserade motståndet.

För er som av olika anledningar inte vill organisera er alls, eller som inte vill göra det ännu, gäller naturligtvis samma principer. Även ni måste utbilda er, specialisera er inom något område, bedriva propaganda bland vänner och bekanta eller via internet, aktivera soffliggare, skaffa makt, bygga upp nätverk, tillskansa er kapital och egendom och företag, för att bara nämna några exempel. Eftersom ni har det radikala synsättet är det av största vikt att ni utvecklar er själva till att bli så kapabla individer som möjligt. Kan vi radikalt nationellt sinnade, organiserade som icke-organiserade, stå rustade redan innan det börjar hetta till kommer vi också vara kapabla att ta oss an utmaningarna. Vi kommer även att ha lättare att väcka och aktivera folk på vägen.

Slutligen borde det nu stå klart för alla som läser detta att vi verkligen är vår tids Truppenamt. Det är nu vi rustar upp inom de ramar vi har kring oss idag och förbereder oss för den urladdning som komma skall. Passivitetens tid är härmed förbi. Nu är det bara en sak som gäller: Oförtruten kamp eller undergång. Jag hoppas att du väljer det förstnämnda.