Etikettarkiv: Nordfront

Näste 2 kämpar mot snusk och svenskfientlighet i Göteborg

MOTSTÅNDSRÖRELSEN. Här kommer en 19 minuter lång aktivismfilm från Näste 2. Filmen bjuder på motbjudande Pride-scener, sinnessjuka mötesstörare samt patetiska antifascister som kittlar tittarnas skrattnerver.

Filmen visar tydligt vad det svenska folket har att välja mellan: På ena sidan har vi de rakryggade nationalsocialisterna som kämpar för ett sunt samhälle, på den andra sidan står de svaga och degenererade typerna som inte kan göra något annat än att hata och förstöra. Det är dags att välja sida!

Se även:
11/6 Offentlig flygbladsutdelning i Göteborg

11/6 Offentlig flygbladsutdelning i Göteborg

NÄSTE 2. Lördagen den 11 juni samlades aktivister ur Nordiska motståndsrörelsen i Göteborg för att genomföra en offentlig flygbladsutdelning.

DSCF1285 första stycket

Dagens första anhalt var Avenyn. Vad som omöjligt kan ha gått någon i Göteborg förbi är att hela staden fullkomligt fyllts med regnbågsfärgade flaggor i samband med att evenemangsdagarna kallade ”West Pride” anordnas, en festival för sexuellt avvikande individer. Hursomhelst var koncentrationen av regnbågsflaggor förhållandevis hög i stadens centrala delar och man konstaterade att Göteborgs stad garanterat investerat mer i flaggor för sexuellt avvikande individer än i exempelvis landets egen fana.

DSCF1346 andra stycket

DSCF1333 andra stycket

Flygbladsutdelningen gick iallafall bra: Många ville ställa frågor och de flesta göteborgare tog gladlynt emot de nationalsocialistiska flygbladen. Polisen stannade till i oklart syfte, men åkte snart igen. Efter en tid uppstod dock tumult då en kvinna uppenbarligen inte förstått att samtliga flygblad bär samma text och alltså girigt försökte slita alla flygbladen hur händerna på en av Motståndsrörelsens aktivister. Detta ledde till att den rabiata kvinnan hölls kvar på platsen, varpå en lika rabiat herre försökte sig på att angripa motståndsmännen, vilket slutade med att angriparna fick lov att inse sina begränsningar genom att tillrättavisas.

DSCF1372 tredje stycket

I samband med denna första störning skedde en annan störning längre upp längs gatan där två afrikaner helt sonika gick rakt in i en av motståndsmännen för att sedan göra ett halvhjärtat försök att tillsammans brotta ner motståndsmannen. Afrikanerna och andra anslutande galningar upphörde dock snart att bråka då motståndsmännen visade att man inte tolererar några angrepp.

kollage

Det dröjde nu inte länge innan polis åter befann sig på platsen, dock enbart för att, en aning förvånande, tillkännage för de mötesfrihetshatare som inte självmant lämnat platsen med svansen mellan benen, att man inte kan ge sig på folk som bildar opinion på allmän plats. Vissa hade dock svårt att smälta den informationen och hjälptes tålmodigt iväg vidare av konstaplarna. Därefter svalnade situationen av och återgick till det normala. Folk fortsatte att ställa alla tänkbara frågor till aktivisterna, som besvarade dem och rätade ut de frågetecken som fanns. Endast ett fåtal utmärkte sig som ovanligt tragikomiska, exempelvis en kvinna som steg för steg blev så arg över sin egen oförmåga att argumentera, att hon till slut enbart kunde stamma fram ”usch!”; eller en man som vänt på steken och menade att nationalsocialister var de som fått vårt land att bli den sörja vi ser idag.

Aktivisterna begav sig sedan av mot Domkyrkan, krysset mellan Kungsgatan och Korsgatan för att vara mer specifik. Här fortlöpte flygbladsutdelningen med hög intensitet och många var nyfikna på nationalsocialismen och hur Norden ska enas. På vägen från Avenyn till den nya positioneringen förföljdes man av de hjärtliga konstaplarna, som dock föredrog bilåkande. Redan tidigt på den nya platsen telefonerade några trasiga töser både frekvent och upprört i närheten av Motståndsrörelsen. Efter drygt trekvart noterade Nordfronts journalister några svartklädda typer en bit bort, i full färd att maskera sig efter bästa förmåga. När man förhörde sig om hur maskeringen gick delgavs man att det gick bra. Göteborgs antinazister skulle slå näven i bordet. Sakta men säkert anslöt sig fler och fler småtjejer och 45 kg tunga gossar till våldsvänsterns svar på Glada Hudik-teatern, som tagit skydd i den svalkande skuggan av den närvarande polisbilen. Till sist hade man lyckats samla tillräckligt många för att sjunga ramsor och skrika halsen av sig.

DSCF1464 sjätte

DSCF1487 sjätte

DSCF1489 sjätte

Den lilla skaran självutnämnda antifascister började gå mot fanbärarna i själva korsningen, något som poliserna milt och närmast moderligt satte stopp för. Istället placerade polisen dem på tio meters avstånd till Motståndsrörelsens fanbärare. Att denna pöbel främst agerar utifrån ett behov av uppmärksamhet blir tydligt då ingen av dem noterade att motståndsmännen med deras skrikande närvaro fick än lättare att dela ut sina flygblad. Många av de förbipasserande passade på att förfasas över galenskapen: Vissa klargjorde att det var självklart vem som var den seriösa parten; andra tog flygblad bara för att läsa vad som kunde vara så otroligt hemskt.

DSCF1506 sjunde

DSCF1600 sjunde

Flygbladsutdelningen fortskred sedan med samma goda hastighet och flygbladen började ta slut. Efter ett tag tyckte polisen att det var en god idé att helt och hållet flytta sig från sin linje mot pöbeln, som då provade sig på några stapplande steg framåt. En person ur den könlösa massan gick då rakt in i en av Motståndsrörelsens aktivister och knuffades då till marken. Då vaknade plötsligt varenda polis som inte sett några problem med att maskerade gaphalsar försökt att störa en grundlagsskyddad verksamhet. Man försökte gripa aktivisten som fredat sig medan poliserna hade kafferast, något som inte accepterades av aktivistens kamrater. Tumult uppstod och polisen slog med batong mot knän och andra leder. Efter att situationen lugnat sig en aning flyttade sig motståndsmännen från korsningen till platsen där aktivisten som fredat sig förhördes och ID-kontrollerades. Fler poliser anlände för att stå och glo på mötesstörarna, däribland insatsstyrkan som bland annat uppmanade Nordfronts journalister att inte fotografera. Efter att ha dividerat med aktivisten som fredat sig lät polisen motståndsmännen lämna platsen för idag, även om man förföljde med flertalet bilar en lång sträcka.

DSCF1645 åttonde

Efter avslutad aktivitet åt man gemensam middag och utvärderade då samtidigt dagen. Man var överens om att aktiviteten var mycket lyckad: Många tog del av flygbladen och man visade att ingen ska sätta sig upp mot Motståndsrörelsen. Ökad offentlig aktivitet i området är att vänta!

Bryr du dig om ditt folks framtid? Är du intresserad av att organisera dig i kampen? Ansök om medlemskap redan idag!

 

Ockupationsmöte i Kungsbacka

MASSINVANDRINGEN. Tisdagen den första mars närvarade Nordfront vid ett ”Informationsmöte för integration” i Kungsbacka.

kungsbacka

Mötet började med att kommunalråd Ulrika Landergren (L), kommundirektörAnn-Charlotte Järnström och integrationschef Fredrik Geijer berättade lite om hur det ligger till med nyanlända och hur man tänkt behandla och bekosta dessa.

Redan under presentationen ropade kritiska röster frågor och mothugg, vilket man från scen bemötte genom att upprepa att polis och väktare var närvarande. Man visade även en karta över de olika boenden som dels redan finns i kommunen, dels är planerade. Nedan följer den information som gavs om de boenden som ännu inte öppnats:

Ölmanäsringväg, Åsa: 12 platser
Vallda 9:28: 12 platser
Bukärrsgården, Särö: 10 platser
Kullavik, ej specificerat: 50 platser
Kyviks äng, Kullavik: 10 platser
Klarinetten, Kungsbacka: 13 platser

Efter att man ansåg att man lämnat ut all den information som ansågs nödvändig för kommunens invånare att känna till övergick man till att låta några väl utvalda representanter från civilsamhället berätta lite om deras insats i folkutbytet. Representanterna bestod av en gymnasierektor, en grundskolerektor, en socialkvinna samt en volontär som kan ha hetat Kålle. Det hela gav intryck av en amatörteater och allt var bara bra, och var det inte bra så var det i alla fall roligt att ha något att arbeta på.

Därefter startade frågestunden, då alla som ville ställa frågor kunde ställa sig i kö längs väggarna för att beredas möjlighet att tala i en mikrofon som en kommunaltjänsteman höll hårt i. Frågestunden var förhållandevis ensidig. Trots att diverse folkfientliga utspel under presentationen nätt och jämnt blivit applåderade var det i princip enbart just folkfientliga element som kom till tals under frågestunden. Det var uppenbart att ”antirasister”, kulturvänster och liknande hade kraftsamlat dagen till ära. Den lokala byfåneförsamlingen ”Tillsammans för Kungsbacka” tycktes ha gått man ur huse för att omforma tillställningen till ett väckelsemöte. Även det kommunala bostadsbolaget Ekstas ordförande, moderaten och gyllenknorren Franklin Eck, kom till tals och var den enda som tilläts att själv hålla i mikrofonen för en längre utläggning om allt mellan himmel och jord.

En kritisk röst tilläts komma till tals och denne frågade om det överhuvudtaget finns något tak för vad mångkulturen tillåts kosta, med tanke på att våra barn, äldre och så vidare har strikta budgetar. Några småtjejer buade vildsint och Tillsammans-tanterna var nära att drabbas av slaganfall. Till saken hör att Ulrika Landergren i tidigare utspel sagt att det vore önskvärt med ett kostnadstak, även om hon hellre såg att andra EU-anslutna länder också borde smittas av mångkultur och folkförstörelse, för det är ju en kostnadsfråga. Inget ärligt svar kom, enbart att ett människoliv inte går att mäta i pengar.

Flera gutmenschen stövlade därefter upp för att ställa frågor riktade mot den kritiska mötesdeltagaren som hade mage att vara fräck och kättersk. Snart ansåg man att alla frågor borde vara besvarade och man knäppte av mikrofonerna för mingel. Någon av godhetsknarkarna kommenderade två polismän att visitera den kritiske frågeställaren som bar arbetsbyxor och därför måste vara beväpnad. Nordfronts utsända avvek slutligen från platsen med blotta förskräckelsen över att ha undgått diabetes typ 2 trots allt sockervaddsinlindat prat och folkförakt.

Närvarade du på mötet eller drabbas du av de nya boendena? Anser du också att det sedan länge gått för långt och att det är tid att ändra på saker och ting? Kontakta Motståndsrörelsen och organisera dig i kampen för folkets överlevnad!

Synpunkter till politiker och andra inblandade kan framföras brevledes:

Ulrika Carlefall Landergren (L)
Örsviksvägen 88
42750 Billdal
Sitter med i HallWan AB, ”bolaget ska såsom gemensam part för kommunerna inom Halland inlämna ansökan om regionalt frekvenstillstånd för fast radio i Halland”.

Ann-Charlotte Lilja Järnström (kommundirektör)
Onsala Vassväg 3
439 37 Onsala
Har tidigare varit ekonomichef och kommundirektör i Vallentuna. Driver Conduco HB tillsammans med sin man, som sysslar med ”konsulttjänster inom ekonomi, verksamhetsstyrning och management”.

Fredrik Geijer (integrationschef)
Gråbergsvägen 15
305 72 Steninge
Har tidigare varit kommundirektör i Skara och kommunchef i Halmstad. Driver Geijer Ductus Consulting filial, som ”bedriva konsultverksamhet inom företagande och ledarskap samt därmed förenlig verksamhet”.

Franklin Eck (M)
Brandshultsvägen 101
429 44 Särö
Är engagerad i åtta olika bolag, där kommunala Eksta har störst omsättning.

 

Återuppståndelsen

Chefredaktör

MÅNADEN SOM GÅTT. Likt en Fågel Fenix ur askan.

fågel-fenix

Månaden som gått:

I Månaden som gått reflekterar chefredaktören Fredrik Vejdeland över den gångna månaden och visar hur arbetet utvecklats och kommer att fortskrida. Statistik varvas med analyser och visioner i olika ämnen som rör Nordfronts arbete.

Efter en längre tids bortfall kommer ”Månaden som gått” nu att återuppstå. För nya läsare innebär detta att chefredaktören för denna sida, det vill säga i nuläget jag själv, rapporterar månadsvis om Nordfronts utveckling.

Det är inte bristande vilja som är anledningen till att ”Månaden som gått” uteblivit utan helt enkelt tidsbrist – särskilt under det senaste halvåret – vilket tyvärr också gjort att jag endast sporadiskt kunnat skriva andra artiklar under eget namn. Jag har under tiden arbetat med att försöka organisera Nordfront men kanske inte synts till så mycket utåt som jag velat.

Organisationen har den senaste tiden genomgått stora strukturella förändringar och ett partiprogram har skrivits vilket inneburit hundratals manstimmar och extramöten för dem som sitter i organisationens ledning, inklusive jag själv. Nu är dock dessa strukturförändringar avklarade vilket kommer innebära möjligheter till stora framsteg för både Nordfront och Nordiska motståndsrörelsen i sig.

gubbe_med_logga-fram

Bättre än Fria Tider och Avpixlat
Samtidigt har Nordfront fortsatt förbättra den journalistiska verksamheten. Bland annat levererar vi fler notiser och artiklar än aldrig tidigare. Under november månad har 537 artiklar (inräknat kamprapporter) skrivits, vilket i snitt blir 17,9 per dag. Tar vi bort kamprapporterna och fokuserar på den rena journalistiken blir det ändå 372 artiklar per månad och 12,4 per nyhetsdygn. Som en jämförelse innebär detta antal att vi under november månad skrev fler notiser och artiklar än Fria Tider och Avpixlat!

Vi kan också se en stor ökning om vi jämför med hur det såg ut för ett år sedan. Vi har nu mer än dubbelt så mycket material uppe jämfört med november månad förra året. Om denna trend skulle hålla i sig borde vi om ett år ha lite mer än 24 nyhetstexter per dag vilket skulle göra denna sida minst sagt slagkraftig.

Ökat antal läsare
Också besöksstatistiken har gått kraftigt upp där vi de senaste månaderna fått tiotusentals nya läsare. Vi ligger månadsvis på sexsiffriga antal unika besökare även om vi har en bit kvar till de 500 000 som är ett mål vi satt upp. I takt med allt som händer i samhället räknar vi med att besöksantalet kommer att fortsätta öka.

Illasinnade belackare till Nordfront – ibland ”nationella” sådana – förmedlar ibland bilden av att Nordfront är en sida för de närmast sörjande och knappast når ut till andra än Motståndsrörelsens sympatisörer. Om Nordiska motståndsrörelsen har hundratusentals sympatisörer ser det dock rätt bra ut inför framtiden.

Utveckling pågår
Vad har då hänt med Nordfront, förutom högre antal nyhetstexter och besökare, under specifikt den senaste månaden? En sak är att Radio Nordfront och Robin Palmblad börjat med extrasändningar vilket visar att radion är tänkt att utvecklas och expandera. Vi har utvecklat samarbetet med Finland och Norge för att få in mer nordiska nyheter på sidan. Vi har rekryterat nya skribenter men också nya redaktionsmedlemmar, däribland Johanna Hagberg och Mikael Karlsson, som ska vidareutveckla arbetet.

Johanna Hagberg - nyhetsskribent.

Naturligtvis sker detta inte ostraffat. Nyligen beslutade Swedbank att stänga ner Nordfronts konto eftersom man gjort den korrekta iakttagelsen att stödprenumerationerna ökar Nordfronts slagkraftighet (vi har löst problemetHÄR). Att banker, med det samhällsansvar de numera har, tillåts trakassera politiskt oliktänkande är verkligen förkastligt och borde få varje representant för den svenska ”demokratin” att reagera (vilket naturligtvis inte skett).

Istället har regeringen tillsatt (oktober månad) en trollarmé som ska trolla sönder kommentarsfält på alternativa medier där Nordfront pekats ut av Bonnier-media. Så håll utkik, flera av kommentarerna på Nordfront kan ha skrivits av regeringsanställda Hasbara-troll.

Framöver
Under december månad fortsätter vi det fina arbete som grundlagts under denna och föregående månad när vi verkligen började öka i besöksantal och uppdateringsfrekvens.

En sak som jag dock vill trycka på är att nyhetsredaktionen i stort sett är underbemannad för att klara av att öka takten i den hastighet vi vill. Nyhetsredaktionen behöver fler kvinnor och män som kan skriva nyhetsrelaterade notiser och artiklar. Den behöver även fler grävande journalister. Antingen löses detta med att personer med kunskap och intresse för researcharbete hör av sig eller att nya notisskribenter ansluter sig och kan möjliggöra för mer erfarna nyhetsskribenter att ägna sig mer åt grävande artiklar.

20150104_nf_granskar_forradarna2

Tveka inte att höra av dig. 1-2 extra personer inom nyhetsredaktionen kan göra STOR skillnad för Nordfronts fortsatta utveckling. Om du är novis inom området men ändå vill dra ditt strå till stacken och tror att du kan lära dig, så hör av dig till nyhetsredaktionen – de hjälper dig att bli skribent!

Hjälp Nordfront avancera
Nordfront gör alltså just nu stora framsteg. Orsaken stavas hårt arbete men är också ett direkt resultat av att folk betalar in stödprenumerationer, eftersom pengarna har använts till att bland annat öka kontinuiteten på sidan. Förutom rena driftkostnader har pengar används till hårdvara till server, redaktionsdatorer till skribenter, lokalkostnader, ljudutrustning, ersättning för tips och dokument, inträdesavgifter, resor, lotteriet, inköp av produkter med mera, med mera. Ytterst lite av det vi lagt pengar på skulle vara möjligt utan stödprenumerationerna!

hjälp-nordfront1

Vill du se Nordfront avancera ytterligare? Vill du se extra satsningar med exempelvis radio och annan media? Vill du ha fler grävande artiklar som avslöjar makthavarna? Vill du drunkna i nyheter och vill du att den största alternativa median är radikal? Stödprenumerera på Nordfront – varje krona öronmärks till att dra Bonnier i näbben.

 

Revolutionen börjar med DIG!

Av Haakon Forwald, haakon.forwald@nordfront.net

IDEOLOGI. Haakon Forwald skriver i denna artikel om vikten av att vi som rörelse och som individer inte gräver ned oss i negativitet. Ska vi som folk åter igen resa oss, så måste vi ta kontrollen över våra liv och återta våra själar, anser Forwald.

1

Som jag tidigare har varit inne på, och senast i artikeln ”Kjemp for Norden!”, så har nationalister i allmänhet en ganska stor ovana av att lägga onödigt mycket tid och energi på att fokusera på vad som inte är bra med samhället.

Missförstå mig inte, det är viktigt att påpeka, dokumentera och belysa vad som faktiskt sker med våra nationer och med vårt folk – men samtidigt måste det balanseras upp med ett positivt budskap. Ett budskap som kanske kan påminna oss om vad det är vi kämpar för, och inte bara vad det är vi kämpar emot.

2

Massinvandring – bara ett av flera symtom

Att massinvandringen utgör ett ytterst allvarligt hot mot Europa och Norden är det inget tvivel om. Massinvandringen kommer, om den inte stoppas och vänds, på ett effektivt sätt rasera Europa. Punkt.

Ras, etnisk egenart, kultur, identitet, vetenskap, tro, traditioner och så vidare – allt kommer raderas. Kort sagt: Världens vita befolkning kommer att försvinna om den inte gör motstånd. Det är den bittra sanningen.

Vad jag ska skriva nu är det dock viktigt att ta till sig. Massinvandringen är enbart ett symtom. Detta kan varken understrykas eller repeteras ofta nog. Massinvandringen är enbart ett symtom. Ett symtom på en sjuk nation och ett sjukt folk. Ett symtom på ett folk som har varit under konstant angrepp under väldigt lång tid.

Jag menar inte på något sätt att motståndet mot massinvandringen är fel. Man ska kämpa mot den med näbbar och klor. Men man måste komma ihåg att massinvandringen är ett av flera verktyg, eller kanske snarare vapen, som används för att sänka den vita civilisationen.

3

En krigföring som har pågått i generationer

Massinvandringen är en direkt konsekvens av en krigföring som har riktats mot världens vita civilisationer i generationer. Att europeiska män och kvinnor på alla plan accepterar en regelrätt INVASION av sina egna nationer säger lite om hur effektiv denna krigföring har varit.

Vi har blivit angripna på bred front under lång tid. Svurna fiender av världens vita nationer har bedrivit en kulturell, andlig och intellektuell krigföring av bibliska proportioner. Allt för att rasera vårt moraliska, andliga och mentala immunförsvar – och tillslut vårt folk och vår civilisation.

4

För att se resultatet av denna krigföring är det bara att besöka valfri europeisk huvudstad. Hur ser det ut där? Demografin? Kan man färdas tryggt där om kvällen, eller dagen för den delen? Kriminalstatistiken? Prostitution? Droger? Föroreningar?

Eller låt oss ta ett annat exempel. Vad är det som upptar våra yngre generationer? Är det sunda fritidssysslor de har? Besitter de goda värderingar? Har de god moral? Ser de på konstruktiva filmer och TV-program? Lyssnar de på harmonisk musik med ett positivt budskap?

Vad är det som sänds på TV i dag? Vilka filmer är det som går på bio? Vilka är de mest populära TV-programmen? Vilka tidningar är populära? Vad för slags musik är populär? Finns det positiva vita förebilder för vita pojkar och flickor, män och kvinnor i det ovan nämnda? Är det positiva värderingar och god moral som förespråkas? Vad för slags ”intellektuell” föda matas folket med? Vad tror du resultatet blir av detta?

Revolutionen startar med DIG!

Vad är det då vi ska göra? Hur ska vi få bukt med dessa problem? Vi ska riva upp dem med roten! Kom ihåg, förutom massinvandringen, så är detta i stor grad självvalt och frivilligt. Så igen – riv upp fanskapet med rötterna!

Starta med dig själv. Ta kontroll över ditt eget liv. Kasta ut TV:n och välj själv vad du vill fylla ditt sinne med. Läs böcker om historia, ideologi, filosofi, konst och så vidare. Hör på vacker och upplyftande musik. Musik med innehåll, mening och kanske till och med ett positivt budskap. Om du ska titta på film, välj själv vilken film och då gärna en bra film man kan lära sig något av. Kom i form. Träna, ät hälsosam mat och ta bort osunda vanor. Lär dig självförsvar. Bilda familj. Ta vara på dina barn. Uppfostra dem till att själva bli en motpol till de förebilder dagens barn och ungdomar har.

5

Listan kan göras oändlig. Men kärnan av detta handlar om att du måste ta kontroll över ditt eget liv. Våra liv måste återerövras. Både fysiskt och psykiskt. Inte minst måste vi som rörelse, som en enhet, bli bättre på att lyfta fram det som är positivt. Vi får inte uteslutande fokusera på vad vi ska bekämpa utan också på vad det är vi kämpar för – och varför.

Varje individ är som en byggkloss i det som utgör folket. Endast genom att börja med oss själva, och leva som vi lär, kan vi skapa de förändringar som är nödvändiga för att genomföra det som krävs för att återta vårt folk och våra nationer.

Som avslutning vill jag länka till en film som handlar mycket om det som är temat i denna artikeln. Otroligt nog upptäckte jag den av en slump efter att jag skrivit denna artikel och tyckte den fungerar som ett bra komplement. Upphovsmannen vet jag inte mycket mer om än att han är en amerikansk nationalist som heter Angelo John Gage.

Titta och njut!

Ursprunligen publicerad på Frihetskamp.net

 

Nordiska motståndsrörelsen i Norge lanserar en ny officiell hemsida

MOTSTÅNDSRÖRELSEN. Idag lanserar den norska avdelningen av Nordiska motståndsrörelsen deras nya hemsida som heter Frihetskamp. Här följer en kort presentation.

FK-banner-introarticle

Idag, fredag den 20 november, lanserar den norska delen av Nordiska motståndsrörelsen sin nya officiella hemsida med namnet Frihetskamp. Hemsidan ersätter därmed den gamla sidan – Nordfront.net – och fungerar som Nordiska motståndsrörelsens officiella hemsida i Norge.

Beslutet att skapa den nya hemsidan för den norska avdelningen togs av det norska rådet redan under vintern 2014. Ledarskapet ville ha en ny och mer användarvänlig hemsida, med uppgraderad design och nya funktioner. Den nya designen är bland annat bättre anpassad för mobiler och surfplattor.

Själva arbetet med att skapa den nya hemsidan inleddes sommaren 2015 och blev klart nu i november.

Vad gäller namnbytet – från Nordfront till Frihetskamp – så handlar det om att stärka Motståndsrörelsen i Norge. Namnet Nordfront har blivit synonymt med den svenska sidan – Nordfront.se – och det var det norska ledarskapets uppfattning att man behövde ett unikt namn till den norska hemsidan för att stärka den norska sidans ställning i Norge och de andra nordiska länderna. Detta för att möjliggöra fortsatt utveckling och tillväxt.

Den nya hemsidan gavs namnet Frihetskamp, ett namn som på ett bra sätt summerar organisationens mål och syfte.

Klicka HÄR för att besöka den nya hemsidan.

 

Nordenrådet

MOTSTÅNDSRÖRELSEN. En hel del positiva förändringar har skett inom Nordiska motståndsrörelsen den senaste tiden. En av dessa är att det bildats ett nordiskt råd, inom vilket ledande medlemmar i de olika nordiska länderna arbetar tätt tillsammans.

front1

En av Nordiska motståndsrörelsens verkliga styrkor är att organisationen finns representerad och har medlemmar i flera olika länder. I Sverige, Finland och Norge är organisationen mycket välfungerande med kontinuerlig aktivism och hemsidor som uppdateras flera gånger varje dag.

För att stärka samtliga länders verksamhet och samverkan med varandra har det bildats ett nordiskt råd, Nordenrådet, där ledande medlemmar från Sverige, Finland och Norge regelbundet håller möten för att diskutera saker och ta gemensamma beslut som är organisationen till gagn i samtliga länder. Det kan röra sig om all-nordiska arbetsgrupper, all-nordisk propaganda och kampanjer, samt gemensamma aktioner – antingen över statsgränserna eller att samma typ av aktivitet genomförs i flera olika länder vid samma tid. En annan arbetsuppgift rådet har är också att likrikta organisationens verksamhet i de olika länderna och att gemensamt arbeta fram strukturella förändringar.

Nordenrådets mål är att tydligare visa upp att Nordiska motståndsrörelsen inte är flera olika organisationer som existerar i flera olika länder och samarbetar med varandra, utan Nordiska motståndsrörelsen är en och samma nordiska organisation med verksamhet i hela Norden.

I Nordenrådet ingår Simon Lindberg, Emil Hagberg, Antti Niemi, Otto Rutanen, Haakon Forwald och Tommy Olsen. Samtliga innehar ledande positioner i respektive land och har mångårig erfarenhet inom Nordiska motståndsrörelsen.

I slutet av oktober hölls det första mötet och rådet sammanträder sedan dess regelbundet. Flera bra saker har redan arbetats fram och ännu fler saker ligger planerade för framtiden.

RedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionen

 

Skriften som chockade världen

JUDISK MAKT. Få skrifter har förundrat mänskligheten så mycket som Sions vises protokoll.

Det enda uttalandet som jag bryr mig om att göra angående Protokollen är att de stämmer med vad som pågår. De är 16 år gamla, och de har stämt in på situationen upp till dags dato.

Henry Ford, grundare av Ford Motor Company, 1921

Det står om Avpixlat i Sions vises protokoll:

Våra tidningar kommer att representera alla möjliga inriktningar – aristokratiska, republikanska, revolutionära, t o m anarkistiska – så länge som konstitutionen existerar. De skall, som den indiska guden Vischnu, ha hundra händer, av vilka var och en kommer att känna vilken som helst allmän mening på pulsen. Då pulsen blir alltför febril, för dessa händer den allmänna meningen mot vårt mål, eftersom en upprörd individ förlorar sitt sunda omdöme och lätt underkastar sig en främmande ingivelse. Dumhuvuden som tror att de upprepar sina meningsfränders tankar, kommer att upprepa våra tankar eller sådant som gagnar våra syften. De inbillar sig att de följer sitt partis organ, medan de i verkligheten följer den flagga som vi hissar för dem.

Kommentar på Nordfront, 2014

Engelsk utgåva av protokollen.

Första ryska utgåvan av protokollen.

Amerikansk utgåva.

Arabisk utgåva av protokollen.

Engelsk utgåva av protokollen.

Rysk utgåva av protokollen.

Engelsk utgåva av protokollen.

sions_vises_protokoll_italienska

Tysk utgåva av protokollen.

Ständigt aktuellt ämne

Veckans film/skrift

Klockan 12:00 varje söndag uppmärksammar Nordfront en film, skrift eller dokumentär av något slag. Har du förslag? Kontakta då Robin Palmbladrobin.palmblad@nordfront.se

Sion vises protokoll sägs basera sig på en avskrift av ett anförande som Theodor Herzl höll vid den sionistiska kongressen i Basel år 1897, och kan beskrivas som ett internt protokoll, skrivet av toppen inom judisk makt-rörelsen.

Judisk makt-anhängare har i sin tur, allt sedan protokollen läckte, febrilt hävdat att skriften är ”en förfalskning” av den tsar-ryska underrättelsetjänsten. Påståenden om att skriften skulle vara en förfalskning bemöts här.

Professor Johan Galtung är en av världens mest kända freds- och konfliktforskare. Han har verkat som medlare i över 40 konflikter, bland annat i Sri Lanka, Afghanistan och Ecuador.

Sions vises protokoll har översatts till nästan varje språk som finns på jorden och är ständigt aktuella allt eftersom nya utgåvor av protokollen publiceras. Innan skriften studeras bör Nordfronts artikel gällande frimurerietläsas, för att förstå vad frimureriet handlar om, eftersom frimureriet nämns i protokollen.

Dr. David Duke kommer snart att släppa en version av skriften med judisk makt-motståndaren Henry Fords noteringar gällande protokollen, men även Dukes egna uppdateringar om hur världshändelser stämt in i protokollen. Dukes utgåva av protokollen har fått en egen webbplats, där ytterligare information finns att tillgå.

Dr. David Duke berättar här om protokollen.

På politiskt korrekta Wikipedia, grundat av den sionistiska juden James Yerucham Wales, beskrivs Sions vises protokoll på följande vis:

Sions vises protokoll (ryska: ”Протоколы сионских мудрецов” eller ”Сионские протоколы”) är ett förment sionistiskt dokument som beskriver en planerad judisk sammansvärjning med målet att uppnå världsherravälde. I skriften anges frimurare, liberaler, kommunister och kapitalister vara judarnas redskap för att behärska världen. Protokollet, som vid upprepade tillfällen bevisats vara en förfalskning, utger sig för att vara en avskrift av ett anförande, som Theodor Herzl höll vid den sionistiska kongressen i Basel år 1897.

Nordfront vill uppmärksamma att den svenska PDF-utgåvan av skriften numera är grafiskt uppsnyggad tack vare gediget arbete av ”JMK”.

Klicka för att ladda ner som PDF-bok.

 

”Jag anklagar!”

YTTRANDEFRIHET. Jag anklagar! är en intressant skrift av Elof Eriksson. Den tyska översättningen av denna skrift beordrades att brännas efter andra världskriget.

Tre makthavare.

Veckans film

Klockan 12:00 varje söndag uppmärksammar Nordfront en film eller dokumentär av något slag. Har du förslag på en Veckans film? Kontakta då Robin Palmbladrobin.palmblad@nordfront.se

Jag blev intresserad av titeln efter att ha lästDagens datum-artikeln om de allierades bokbåloch fann den på listan över förbjuden litteratur— en lista som omfattade minst 35 743 titlar,som förstördes i världshistoriens största bokbål, 1946.

Jag anklagar! är en mycket intressantgranskning av ljusskygg makt som påstås ha ett oerhört inflytande över Sverige. Skriften bör nog anses som en av de mest avslöjande gällande judisk makt-rörelsens verksamhet i Sverige.

I den förklaras hur det Rothschildska finansimperiet, genom bland annat Wallenbergska bulvaner i Sverige, skulle inneha den verkliga makten i Sverige vid tidpunkten, 1937. Det förklaras även hur maktverktyg kända som frimureriet och tidningspressen ska nyttjas som vakthundar av dessa internationella makthavare för att de sistnämnda ska bibehålla sin makt.

Jag anklagar! beskriver lite av den kampanj som fördes mot Ivar Kreuger, en ingenjör som utmanade finanseliten, något som Nordfront skrivit en Dagens datum om. Skriften menar även på att ”alla världens frimurerier är blott en loge” som i lönndom styrs av B’nai B’rith, en judisk frimurarorganisation som Nordfront också skrivit en Dagens datum om.

Under svepskälet ”humanism” är frimureriet i själva verket ett av många verktyg som används av Rothschildska finansimperiet för att uppnå världsherravälde, något som många ”frimurarbröder” är helt ovetandes om, menar Elof Eriksson.

En övergiven frimurarloge som ingick i en tysk utställning. Fotografiet togs i München, Tyskland, November 10, 1937.

Den 32 sidor långa skriften är författad av Elof Eriksson (1883 – 1965) som var redaktör för tidningen Nationen, en publikation som sedermera blev förbjuden att säljas i Sverige. Den tyska översättningen av denna skrift gavs ut 1941 och kom att brännas 1946.

Efter att ha efterforskat äganderätten för skriften, som bygger på ett föredrag hållet i Stockholm 1937, antas det att skriften befinner sig i public domain. Nordfront publicerar skriften främst av historiskt intresse för yttrandefrihet. Mäktiga krafter fick alltså boken bränd och dessutom förbjöds alltså Elof Erikssons publikation Nationen till att få säljas. Ur ett detta perspektiv blir alltså skriften intressant.

Vad var det egentligen som Elof skrev som vållade en sådan motreaktion som förbjöd tidningen Nationen från att säljas? Och varför skulle denna skrift brännas?

Skriften finns som pdf-version här.

Ursprungligen publicerad 2014-05-18.

framsida

Sveriges hemliga styresmän

Bankdirektör Marcus Wallenberg, Överrabbin Marcus Ehrenpreis, Bok förläggare Karl Otto Bonnier.

Titeln å mitt föredrag ”Judeväldet i Sverige” förefaller sannolikt mången såsom en overklighet. Men den är ej så. Judeväldet i det nutida Sverige är en realitet och en fruktansvärd sådan, och det gäller för vårt folk att snarast komma till klarhet härom. Jag skall i det följande söka ge en koncentrerad bild därav under andragande av några konkreta exempel till illustrerande av dess funktion i verkligheten.

Flertalet svenskar vägra alltjämt att tro på förhandenvaron av ett judiskt välde i Sverige, åberopande vår ”demokratiska” författning, den officiellt rådande ”Friheten” och ”Rätten”, vår ”Folkliga Självstyrelse”, grundad i ”den allmänna val- och rösträtten”. Ja, så heter det och kan så även synas. Men i realiteten ligga sakerna annorlunda till. Den nuvarande ordningen i vårt land är till ursprung och väsen icke svensk och åsyftar icke svenska folkets väl.

Den är en judisk internationell skapelse, uteslutande tjänande målet: Judafolkets världshärskarvälde. Vår förment ”lagliga” ordning är tillkommen och upprätthålles genom det största förräderiet i svensk historia, är tillkommen i lögn, är den judiska lögnens enligt grundsatsen ”Söndra och härska!” uppbyggda destruktiva system till svenska folkets ofärd.

»Demokratien» – beslöjad internationell judediktatur

”Demokratien” representerar blott till skenet Sveriges folk, i verkligheten är den en beslöjad internationell judediktatur med syfte att tjäna det efter herraväldet över alla jordens rikedomar och folk strävande världsimperialistiska judafolket. Judaiseringen av Sverige och svenskarna är numera även driven intill fullbordan, där det rör sig om landets omvandling från en salomonisk frimurareprovins till en öppen judeprovins i kommunismens namn.

Krisen är internationell och berör hela den västerländska, ja hela den ariska kulturkretsen, den vita rasens ställning och därmed mänskligheten i dess helhet. Under inflytande av den destruktiva judiska materialismen hotas ej blott vårt folk utan hela den icke-judiska folkvärlden av undergång i krig och revolutioner.

Å de raserade nationalstaternas grund skulle så judarnas sedan årtusenden eftersträvade messianska världssjälvhärskarrike upprättas. Hos oss liksom i de flesta andra länder stod juden i detta sekels början invid målet för sina strävanden.

Sedan länge lever Sveriges folk under ett hemligt judiskt välde. Varje folkrepresentant vet detta och finner sig tillrätta däri, och svenska statsmakten låter sig villigt brukas såsom redskap i den främmande maktusurpatorns tjänst. Sveriges folk ledes i dag i hemlighet och med ohygglig konsekvens inrikes som utrikes efter judiska linjer mot judiska mål.

Vår samhörighet med blod och arv, med historia, fäderneärvd nordisk kultur och tradition har lossats och den svenska anden hämtar ej längre sin näring ur de friska källsprång, som skänkte föregående generationer hälsa och dådkraft.

Man har avklippt våra förbindelser med vårt förflutna, underordnat oss en väsensskild främmande ande, judeanden, vilkens osunda dunster vi dagligen och stundligen inandas genom de förjudade kulturinstrumenten, pressen, litteraturen, radion etc. Vi avnationaliseras, förvandlas till ”konstgjorda judar”, till ”själlösa” arbetare i den judiska tempelgården.

Sverige – en judisk frimurarprovins

Sverige styres i dag såsom en judisk frimurarprovins, i vilken konungen regerar i egenskap av Salomos Vikarie, lydande den internationella judiska överhetens lagar. Nedom tronen stöder sig Juda i maktutövningen främst på den judiska Finansinternationalens under världsfinanshuset Rothschilds överkontroll å svensk grund inrättade central Stockholms Enskilda Bank, vilken leder folkutplundringen och tributindrivningen till de judiska skattkamrarna.

Genom denna sin bankcentral, under vilken landets hela bankväsen monopoliserats, utövar judendomen kontroll ej blott över svenska statens riksbank utan över hela det svenska bank- och kreditväsendet, ja över hela vårt ekonomiska, politiska och kulturella liv. Från ”hemliga kansliet” vid Kungsträdgården löpa osynliga solida trådar till hov- och regeringskanslier, till partiernas ledare och ekonomichefer, till statens högre ämbetsverk och myndighetspersoner.

Politiskt utövas den judiska makten huvudsakligen genom den judiska Internationalens olika fraktioners härvarande sektioner, främst Frimurarorden och de marxistiska arbetareinternationalerna, i intimaste samverkan med den alljudiska världsregeringens i Mosaiska församlingens namn här etablerade speciella ståthållarskap.

Andligt och ideologiskt behärskar Juda svenska folket främst genom det av judendomen och frimureriet dirigerade offentliga ordet i det judiska huset Schaje-Hirschel-Bonniers hand samt genom den judaiserade kyrkan.

Från judiska såväl som officiella svenska håll bestrides väl existensen av ett hemligt judiskt inflytande, av en hemlig judisk stat inom den svenska staten. Men detta ändrar intet i sakförhållandet. Enligt flera forskares å området åsikt är den centraliserade ledningen av världsjudenhetens angelägenheter förlagd till Polen, landet som i århundraden utgjort den stora blods- och kraftkällan för judendomen.

I Nya Dagligt Allehanda lästes sommaren 1936 en artikel efter den polska tidningen ”Glos Narodi”, där författaren B. Rudski bl. a. yttrade:

”Krakow är judendomens verkliga världshuvudstad. Ty just i Krakow är det som de hemliga judiska myndigheterna residera. Från Krakow, Polens forna huvudstad, där Polens kungar och hjältar njuta den eviga vilan, utgå nu över hela världen ‘de okända ledarnas’ hemliga befallningar, som alla judar åtlyda, även de mäktigaste finanskretsarna i New Yorks Wallstreet och Londons City.”

Åtskilligt tyder på, att huvudmannen för den Rothschildska världsfinansdynastien, den styrande i Franska Banken och förste mannen bakom Franska Stororienten av Frimurarorden, baron Edouard-Alphonse James Rothschild, EDOUARD V, är den vilken för närvarande innehar platsen såsom konung Salomos efterträdare å den judiska tronen, representerande den högsta suveräna myndigheten inom världsjudenheten.

Karaktäristiskt nog existerar han ej i de judiska konversationslexika, såsom t.ex. i det stora verket ”Jüdisches Lexikon”. Hans fader, Meyer Alphonse, står där – såsom man kan övertyga sig om i Kungliga Biblioteket i Stockholm – upptagen såsom död barnlös 1905. I italienaren Cortis å Holger Schildts förlag i Stockholm i svensk översättning utgivna verk ”Huset Rothschild” presenteras han emellertid sålunda:

”Meyer Alphonse, född 1/1 1827, gift 4/3 2857 med Leonore Rothschild, Lionels dotter, död 1905. Son: Edouard, född 24/12 1868, gift 27/2 1905 med Germaine Halphen.”

Såsom aspiranter å den salomoniska konungavärdigheten ha i vår tid eljest särskilt nämnts dels förre kejsaren Haile Selassie av Abessinien, dels Englands politiskt ledande jude, sir Philipp Sasson, vilka båda räkna härstamning från elen judiske konungen Salomo.

Judarnas dubbla medborgarskap

Programmet för den judisk-messianska världserövringen känna vi redan från Bibelns ”gamla” testamente. Vi läsa där:

”Och konungar skola vara dina skaffare och deras furstinnor dina ammor. De skola inför dig nedfalla på sitt anlete och slicka dina fötter” (Esaias 49:23).

Och vidare:

”De främmande skola bygga dina murar, och deras konungar skola tjäna dig … Och dina portar skola städse stå öppna dag och natt, på det att folkens ägodelar skola införas till dig” (Esaias 60: 10-12).

Samt slutligen:

”Du skall förgöra alla folk som din Jave skall giva dig. Du skall icke skona dem och erkänna deras gudar, ty det kunde bliva dig till en snara.” – Här ha vi alltså det judiska politiska programmet i koncentrerad form.

Ingen i sakerna insatt lär kunna förneka, att dessa i ”profetians” form i judarnas ”gamla” testamente fixerade politiska programpunkter i vår tid i hög grad förverkligats.

Det judiska genombrottet i Europa har ägt rum under de senaste, 50 åren. Signalen gavs av den i ”Frihetens, Jämlikhetens och Broderskapets” namn genomförda frimurarrevolutionen i Frankrike 1789. Denna var i verkligheten judendomens stora revolutionära attentat mot den kristna världsordningen; från centralen i Paris spriddes den ut över hela Europa.

Dess närmaste mål var att bryta alla skrankor, som dittills rest sig för den judiska maktutvecklingen, att tillförsäkra judarna full laglig likställdhet med övriga medborgare inom nationerna. Härmed voro slussarna öppnade för den judiska erövringen av Europas stater.

Ty genom tillerkännande av fulla medborgerliga rättigheter åt judarna i staterna bereddes dessa företrädesställningen framför övriga medborgare såsom innehavare av dubbla medborgarrättigheter, en förmånsställning som endast kunde leda till ett resultat, nämligen: den bestämmande maktens i samhällena övergående i judiska händer.

När folken tillerkände judarna full likställdhet med övriga medborgare, visste de icke vad de gjorde. De kände icke den judiska religionslagen och dess bud. De visste ej, att det gavs judiska moralläror, som ej blott strida mot den kristna livsuppfattningen utan överhuvud mot allt vad som gäller såsom mänsklig moral.

Dessa läror utgå ifrån, att judarna äro ett ”utvalt” folk, varigenom de förmena sig höjda över alla andra människor och undvika all innerlig gemenskap med dem. Talmudläran, rättesnöret för judarnas liv och verksamhet, hävdar, att judarna icke kunna tillerkänna de icke-judiska folken fullt människovärde och därför icke heller äro bundna av några förpliktelser till dem.

Den judiska tron lovar judarna – såsom vi redan sett av citaten ur ”gamla” testamentet – icke blott herraväldet över alla folk och äganderätten till all världens rikedomar; den förkunnar samtidigt satsen om alla ickejudiska folks undergång och tillintetgörelse genom judendomen. Det fanns och finnes således intet gemensamt mellan judarna och de andra folken, varför tron att de skulle kunna anpassa sig efter värdfolkens lagar och seder samt bliva goda statsmedborgare hos dessa är i högsta grad bedräglig.

Judendomen är uppbyggd på hatet mot andra folk och människor. Skickligt beslöjande sin verkliga natur och inställning, försäkra judarna dock städse sin patriotism, sin trohet och hängivenhet för det fosterland, vars medborgerliga rättigheter de åtnjuta. Men i verkligheten utgöra de en särskild nation, en ”stat i staten”, varigenom de tillförsäkras oerhörda fördelar. Ty medan de åtnjuta samma medborgarrätt som andra medborgare äga de skydd av den judiska staten och ha möjligheter att verka för sin internationella stat under utnyttjande av de förmåner denna ställning såsom dubbla medborgare erbjuder dem.

De äro samtidigt medborgare i tvenne stater och kunna sälja och förråda den icke-judiska till den judiska. Och denna slags affär bedriva de i rikligaste mått: på de andra staternas bekostnad ha de över så gott som hela linjen placerat judestaten i sadeln.

Vasaättens störtande

Sitt genombrott i Sverige kunde judendomen ej uppnå med mindre än Vasa-ättens störtande. Gustav III såväl som efter honom sonen Gustaf IV Adolf icke blott vägrade att kapitulera och förråda sitt folk åt judendomen utan intogo en aktiv ståndpunkt emot dennas bedrivna frimureriskt-kommunistiska omstörtningsplaner. På denna grund avlägsnades de bägge från tronen genom frimurarsammansvärjningar.

Gustav III mördades den 16 mars 1792 av höggradsfrimuraren Anckarström i enlighet med beslut, fattat vid frimurarkongressen i Wilhelmsbad vid Frankfurt a. M. 1784. Enligt general Ludendorff är mördaren Anckarströms byst uppställd i Franska Stororientens logetempel i Paris vid sidan av Brutus’, Caesars mördares byst. Efterföljaren å Sveriges tron, Gustav IV Adolf följde i faderns fotspår och vägrade underkasta sig, varför också han genom en frimurarsammansvärjning störtades och såsom ”odugling” landsförvisades.

Så var man kvitt Vasa-ätten, den farligaste motståndaren i Norden. I stället lät frimurarledningen i Paris sända jakobinen och höggradsfrimuraren Bernadotte att för Judas och frimureriets räkning taga den svenska tronen i besittning. Härmed var i realiteten gärdet uppgivet och landet utlämnat åt den judiska makten.

Betecknande för frimureriets maktställning i Sverige redan kring 1800-talets början, var det faktum, att Bernadottes val till tronföljare kunde genomdrivas i strid mot konung Carl XIII:s vilja. I det bekanta Örebrobrevet av 1810 till överståthållaren Skjöldebrand i Stockholm skrev han, enligt ”Genealogia Gothica”, häfte 1, 1930 bl. a. följande:

”För tusan djävlar! On veut mettre à ma coté (man vill sätta vid min sida) … le nommé Bernadotte, juif de naissance etjacobin à bonnet rouge (den där som kallar sig Bernadotte, jude av födelsen och jakobin i röd mössa) … Au diable tous les jacobins! (åt helvete med alla jakobinerna).”

Sentida ”genealogiska” forskare ha visserligen gjort sig stor möda att söka avliva alla föreställningar om Bernadottes judiska börd, men skall man döma trädet av dess frukter, måste i detta fall Carl XIII ha haft rätt. Det låter för övrigt osannolikt, att världsfrimureriet skulle iscensatt Vasa-ättens störtande utan att samtidigt sörja för att en telning av Judas stam placerades å den ledigblivna tronen.

I sina i landsflykten utgivna skrifter betecknar Gustav IV Adolf förräderiet såsom orsaken till Sveriges förluster och förutsäger profetiskt kommande olyckor av frimureriets politiska arbete sålunda:

”Förräderiet skall bli liktydigt med folkens sak, mened med tidsandan, och den sociala ordningens byggnad skall störta samman på en olycksdiger dag, då man utan att blygas skall kunna säga: det finns ingen uselhet, så snart den är allmän.”

Stockholms Enskilda Bank – Sveriges verkliga regeringskansli

Centrum för den judiska maktutövningen i Sverige utgör i vår tid Stockholms Enskilda Bank under huset Wallenberg, Rothschildsfinansens härvarande filial, vars huvudman bankdirektören och frimurarbrodern Marcus Wallenberg under snart en mansålder spelat rollen av hemlig maktexekutor. Tills för kort tid sedan illustrerades sakförhållandet öppet genom bankens egen organisation. Den i frimurarkalendern 1928 -1929 såsom innehavare av en särskild sekreterarebefattning i IX.

Frimurarprovinsens Högsta Ämbetsmannaråd vid sidan av amiral Lindman upptagne chefen för Konungens hov, riksmarskalken Otto Printzsköld beklädde samtidigt posten såsom president i direktionen för Stockholms Enskilda Bank. Tydligare kunde ej den absoluta solidariteten och samhörigheten mellan Konungahuset, Frimurarorden och den Wallenberg-Rothschildska finansinternationalen markeras.

I dag finna vi såsom medlemmar av bankens direktion förutom herrarna Wallenberg och några andra förmenta ”arier” även judarna generalkonsul Josef Sachs och bokförläggaren Tor Bonnier såsom förmedlare av de direkta förbindelserna med Mosaiska församlingen i Stockholm, den alljudiska världsregeringens svenska sektion, såväl som med de båda riktningarna inom judenheten, den mera ”borgerliga” västjudenheten (Sachs) och den ”proletära” östjudenheten (Bonnier).

Inom politiska kretsar gäller Stockholms Enskilda Bank såsom den verkliga styresmakten i Sverige. Försök att vinna en riksdagsman eller ett politiskt parti att på allvar engagera sig i en fråga, som går emot huset Wallenbergs intressen! Utsikterna att lyckas äro icke stora. I verkligheten förhåller det sig så, att sedan lång tid tillbaka alla regeringar, av vad färg de varit, nominerats av herrarna i Enskilda Bankens direktionsrum.

Jag är här beredd på förebråelser för fantasier och överdrifter från dem, som icke närmare känna spelet i våra dagars politik. Men för att visa, att jag rör mig på verklighetens mark, vill jag relatera ett konkret fall, låta ett enda belysande sådant passera revy. Fallet med de svenska statsmonopolen Sprit- och Tobaksmonopolen.

Svenska Tobaksmonopolet bildades på Enskilda Bankens kontor

Nu heter det visserligen i Sveriges grundlag, Regeringsformens paragraf 60: ”Ej heller må Konungen statens inkomster förpakta eller till vinning för sig och kronan eller enskilda personer och korporationer några monopolier fastställa.” De hedervärda svenska män, som en gång formulerade denna bestämmelse, hade alltså bemödat sig att garantera svenska folket mot eventuell utplundring så tydligt, att ett barn bort kunna förstå meningen.

Men den judiska lagen påbjuder annat. Så kunna vi t.ex. läsa i ”Zions Vises Protokoll”, nr 6:

”Vi skola organisera enorma monopol-reservoarer för kolossala rikedomar, av vilka t.o.m. de största gojim-(icke-judiska) förmögenheterna skola vara så beroende, att de tillsammans med staternas kredit drunkna däri dagen efter den politiska katastrofen.”

Med världskrigets iscensättande 1914 inträdde en gyllene skördetid för judarna. Tiden var då inne att i Sverige igångsätta med bildandet av dylika monopol å diverse kuranta varor. För att bekvämare kunna ordna saken sig själv till behag, placerade sig huset Wallenberg i det officiella kanslihuset med bankdirektören K. A. Wallenberg såsom utrikesexcellens. Att Sveriges rikes lag uttryckligen förbjöd monopolbildningar till vinning för enskilda och kronan, bekymrade icke ett ögonblick herrarna i Enskilda Banken.

Man högg raskt och resolut in på uppgiften. Ingen skall nu tro, att svenska statens tobaksmonopol grundades å den statliga domänen. Nej! Gå vi till Kungl. Patent- och Registreringsverket, kunna vi se papper på, att Svenska Tobaksmonopolet bildades å Stockholms Enskilda Banks kontor, Stora Nygatan 40-42 den 23 december, d. v. s. dagen före julaftonen 1914 av ett antal svenska storbanker med Stockholms Enskilda, Bank i spetsen, utan någon närvarande representant för svenska staten.

Det gällde kantänka att först ordna undan en del bagateller, sådana som fastställande av bolagsordning och allmänna grundsatser, bestämmande av honorar åt styrelseledamöter och framför allt arvode åt statsmonopolets designerade verkställande direktör, kaptenen Oscar Wallenberg, 20,000 kronor i fast och 1/20 procent å hela nettovinsten. När detta undanstökats, var – för att använda ordförandens vid extra bolagsstämman å Enskilda bankens kontor 26 januari 1915, justitierådet Hellners uttryckssätt – ”tiden inne” att anmoda svenska staten att deltaga i bolagsverksamheten.

Vid konstituerande sammanträdet å Enskilda Bankens lokal 23 dec. 1914 anmäldes tecknare av sammanlagt 170,000 aktier å l00 kronor stycket eller för 17 miljoner kronor. Tecknarna voro: Stockholms Enskilda Bank genom häradshövding M. Wallenberg 36,549 aktier, Skandinaviska Kreditaktiebolaget genom bankdirektören Jonas C:son Kjellberg 36,550 aktier, Aktiebolaget Stockholms Handelsbank genom bankdirektör Carl Frisk 36,550 aktier, Sveriges Privata Centralbank genom bankdirektören Oscar Rydbeck 26,550 aktier, justitierådet Johannes Hellner i aktie, Aktiebolaget Göteborgs Bank genom bankdirektören F. Grönwall 13,600 aktier och Sundsvalls Enskilda Bank genom bankdirektören Hj. Pihl 10,200 aktier. Enligt den vid sammanträdet antagna bolagsordningen skulle bolaget ha till ändamål: ”att utöva svenska statens monopol å tobakstillverkning inom riket ävensom idka handel med tobaksvaror” och skulle aktiekapitalet utgöra lägst 17 och högst 51 miljoner kronor. Minimikapitalet, 17 miljoner, förelåg alltså tecknat vid konstituerande stämman av de nämnda sex bankerna jämte den Wallenbergska förtroendemannen justitierådet Hellner.

Samma dag huset Wallenberg et Consortes sålunda konstituerade svenska statens tobaksmonopol å Enskilda Bankens lokal Stora Nygatan eller den 23 december 1914 utgavs från Stockholms slott en kungörelse om akten med nominerande av styrelseledamöter och suppleanter, vilket förlänade det hela den erforderliga officiella karaktären. I kungörelsen hette det bl. a.: ”Gustaf, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung.

Vår ynnest och nådiga bevågenhet med Gud Allsmäktig! På därom gjord framställning hava Videnna dag till ledamöter och suppleanter i styrelsen . . .”. ”På därom gjord framställning!” ”Påbefallning av Stockholms Enskilda Bank” – hade kantänka ej låtit lika bra i känsliga ”demokratiska” öron. Likväl kunde det tyckas, att i ett fall som detta, där det rörde sig om ett kungligt sanktionerande av en handling i strid mot Sveriges grundlag av en hemlig maktusurpator, åberopandet av ”Guds nåd” och ”Gud Allsmäktig” bort kunna undvikas.

Ja, så förhöll det sig med tillkomsten av svenska statens tobaksmonopol! Under samma finanshus Wallenbergs hägn instiftades likaså i strid mot grundlagen Aktiebolaget Svenska Spritmonopolet, vilket förutom ändamålet att tillföra den Wallenbergska storfinansen enorma profiter även skulle tjäna syftet att fullständiga det parlamentariska livets korrumpering.

Genom att bereda ett betydande antal inflytelserika representanter för olika politiska partier stora arbetsfria inkomster såsom innehavare av mer eller mindre lyxartade poster inom spritbyråkratien trodde man sig efter behag kunna manipulera med monopolens inkomster, utan att behöva riskera någon närgången observation från folkrepresentationen. Samtidigt infördes i ”nykterhetsintressets” namn det s.k. motbokssystemet, varigenom det hälsoskadliga alkoholbruket gjordes till en medborgerlig rättighet och suplusten stimulerades till tryggande av en konstant stor omsättning å spritvaror samt befordrande av svenska folkets fortgående alkoholisering och demoralisering. Man gick emellertid i sitt manipulerande med monopolvinsterna så suveränt till väga, att opposition en dag började göra sig hörd.

Svindlerierna i Spritmonopolet

Denna opposition inleddes och bedrevs främst av tidningen Nationen, som speciellt ägnade sin kritiska uppmärksamhet åt Spritmonopolet. Den inleddes redan omedelbart efter tidningens startande hösten 1925. Jag varnades visserligen av personliga bekanta i riksdagen från att engagera mig i saken på grund av att det här gällde stora finansintressen, ”mot vilka det ej lönade sig att strida”. Men dessa argument imponerade ej på mig.

Allt fler och fler missförhållanden och förskingringar av statsmedel i Spritmonopolet kommo i dagen och påtalades i Nationen samt föranledde inlagor till Konungen samt till de lag- och rättsvårdande högsta myndigheterna J. K. och J. O. Alla dessa inlagor hamnade dock antingen direkt i vederbörandes papperskorgar eller resulterade i ett tillkännagivande, att de ”föranledde ingen åtgärd”.

När en enskild riksdagsman först djärvdes bringa saken på tal i riksdagen, hade partiernas medlemmar instruerats lämna sessionssalen, så att talaren praktiskt taget måste tala för tomma väggar – en taktik som den regerande storfinansiella kretsen lär tillämpa, när opassande saker föras på tal i kamrarna.

Det gick dock ej så lätt som vederbörande hoppats att tysta ned de besvärande fakta, som bragts i dagen. Redan i Nationens nummer för den 27 november 1925 hade jag offentliggjort sådana märkliga upplysningar som att Spritmonopolets chef dr Ivan Bratt med svenska statens spritinkomster finansierade politiska partier.

Bl. a. hade dåvarande frisinnade partiet, vars ledare var statsminister C. G. Ekman, 1920 till partiet såsom ”gåva” emottagit 50,000 kronor, och liknande skulle förhållandet varit med övriga politiska partier. I samma nummer påvisades, hur förutvarande finansminister Richard Sandler av någon oförklarlig anledning företagit sig att till ett Wallenbergskt finanskonsortium å tio personer försälja Spritmonopolets till flera tiotal miljoner kronors värde uppskattade stamaktier för ett pris av 400,000 kr.

I fortsättningen av artikeln omnämndes vidare bl. a., att dr Bratt redan på Spritmonopolets tidigare stadium frikostigt strött omkring sig ”gåvor” av statens spritinkomster, såsom 50,000 kr. till ”Socialpolitiska Institutet”, 124,000 kr. till Antismugglingsföreningen, 5,000 kr. till Mendelska Sällskapet, 5,000 kr. till ”välgörande ändamål” etc.

300 milj. kronor statsmedel »försvunno» ur Spritmonopolet

I en uppseendeväckande inlaga, författad av numera avlidne styresmannen i tidningen Sverige Fritt, herr Einar Nilsson i Systemaktiebolaget i Göteborg, och framlagd inför 1927 års riksdag av direktören Edward Lithander, visades, att under den gångna tioårsperioden genom mer eller mindre öppna avskrivningar och fonderingar använts ej mindre än bortåt 100 miljoner kronor, varav cirka 80 miljoner kronor i Spritcentralen och cirka 15 miljoner kronor i övriga sprithandelsbolag.

Under trycket av den allt starkare opinionen bland allmänheten, som krävde en utredning av statsmonopolens affärer, beslöt slutligen Ekmanska regeringen 1927 tillsättandet av en utredningskommission, den s.k. Monopolkontrollutredningen, vilken emellertid utrustades med starkt begränsade fullmakter och särskilt icke skulle äga befogenhet att granska Vin och Spritcentralens dotterbolags förvaltning – där uppenbart de största kapen ägt rum.

Monopolkontrollutredningens redogörelse, som på grund av sin fixerade snäva begränsning alltså icke kunde bli uttömmande, bragte i dagen, att, förutom de av riksdagsman Lithander inför riksdagen påvisade mer eller mindre öppna avskrivningarna å cirka 100 miljoner kronor, hemliga sådana, gjorda före boksluten, åren 1917-1926 företagits till ett sammanlagt belopp av 46,588,345 kronor.

Vid 1928 års remissdebatt i riksdagen fastslogs också av en talare, att hundratals miljoner joner kronor, som rätteligen bort komma statsverket till godo, bortslösats och att man säkert skulle komma upp till ett belopp av 300 miljoner kronor, om man ginge ut i landet, d. v. s. läte granskningen omfatta jämväl de Spritcentralen underlydande dotterbolagens förvaltning. Skandalen var ofrånkomlig, av rena Panamamått.

Nu skulle det bli en ordentlig upprensning, – trodde Sveriges folk. Ack nej, det blev ingen sådan. En ministerväxling hade hastigt arrangerats. C. G. Ekman, som så allvarligt försyndat sig genom utredningskravets stödjande, var avlägsnad ur kanslibyggnaden, där nu i stället Svenska Landslogens särskilde sekreterare, amiral Lindman intog posten som statsminister med ”bondeförbundaren” professor Nils Wohlin vid sin sida såsom finansminister.

En av finansminister Wohlins första åtgärder i tjänsten blev också att låta Monopolkontrollutredningens betänkande hamna i papperskorgen såsom ovederhäftigt. Någon tid därefter underrättades offentligheten om hr Wohlins befordran till generaldirektör och chef för Kungl. Tullverket. Och Riksdagen teg och lät sig nöja. Ingen visade där längre något intresse för saken, sedan nyfikenheten väl stillats. Ingen visade någon ömhet för det svenska statsverkets ekonomi eller någon åstundan att se de ”försvunna” hundratals miljonerna i Spritmonopolet återbördade till rätter ägare, d. v. s. svenska folket.

Ingen visade något allvarligt intresse för att se de män, som orättmätigt tillägnat sig svenska statsmedel till jättebelopp, återbetala desamma och juridiskt stå till svars för sina gärningar. Ack nej! En kompromiss hade ingåtts mellan de intresserade parterna, enligt vilken hela saken skulle begravas i evig glömska mot att de båda monopolcheferna kapten O. Wallenberg och dr Ivan Bratt lämnade sina respektive chefsbefattningar och den sistnämnde för alltid försvann ur landet. Som vi veta, begav sig dr Bratt hastigt och lustigt till Paris.

Före avresan förklarade han för Social-Demokraten i en intervju, att han var totalt uttröttad av tidningen Nationens kampanj mot honom. Dock, hade vi icke haft rätt i våra beskyllningar, hade han aldrig behövt finna sig i dem. Den faktiska händelseutvecklingen visade för övrigt tydligt, att vi hade rätt.

Frimurarorden judemaktens politiskt ledande instans

Politiskt utövas den judiska makten, såsom jag redan i det föregående antytt, huvudsakligen genom den judiska Internationalens härvarande sektioner med Frimurarorden såsom ledande instans, vilken Internationals exekutiva verksamhet koncentrerats i Enskilda Bankens direktorium. Gustaf V fungerar såsom konung Salomos av Juda stam, d. v. s.dennes nutida efterföljares i förskingringen Vikarie under den frimureriska beteckningen ”Visaste Salomos Vikarie”.

Gå vi till Grundförfattningen för Stora Landslogen i Sverige, kunna vi där läsa:

”I spetsen för det svenska frimureriet står en blott för Salomos Vikarie (svenske konungen i hans egenskap av provinsens regent) känd överhetsperson, vars namn i övrigt skall förbliva en hemlighet, tills han personligen övertager regeringen; till dess befaller han genom sina vikarier. Den vise konung Salomo nämnes såsom ordens förste stormästare; i den av honom upprättade Fundamental-Constitutionen är förordnat, att stormästarens värdighet skall förbliva inom hans släkt.”

Att icke ens Salomos Vikarie är helt underrättad om de hemliga övre styresmän, från vilka han erhåller sina befallningar angående regerandet av sin frimurarprovins, framgår tydligt av ett yttrande av dåvarande Salomos Vikarie hertig Carl, senare Carl XIII år 1780, yttrandet återgivet i den av P. B Eklund 1810 utgivna officiella frimurarhandboken ”Vägledning för frimurare”, sid. 346 och lydande: ”Vi erkänna i övrigt ingen förutom stormästaren och de sanna superiörerna, vilka äro Oss obekanta, för vår Ordens förmän.”

Medan judarna i Sverige, som officiellt visserligen blott uppskattas till cirka 1 procent av hela befolkningen eller 6,000 men i verkligheten äro mångdubbelt flera, numera utgöra det egentliga ledareskiktet inom den svenska nationen, spela de till hundratusental uppgående judebastarderna jämte de 23 å 24 tusen frimurarbröderna rollen av det nutida judeväldets fogdar och beskyddare inom stat och offentlighet, på alla samhällslivets områden.

I frimureriet inlockades och bundos genom dyra blodseder framför allt sådana element inom folket, vilka kunde befaras bjuda ett farligt motstånd mot de judiska härskarplanerna – och fostrades systematiskt i judendomens anda, omdanades till fanatiska stridsmän för dess idéer. För den profana yttervärlden presenterade sig Orden såsom en ”opolitisk”, ”ideell” och ”humanitär” stiftelse, uteslutande sysslande med ”välgörenhet”.

I Sverige liksom i alla andra länder, där Frimurarorden lever och verkar, förneka frimurarna varje samband eller samröre med judendomen. Detta sker dock mot bättre vetande. Ty frimureriet är till hela sitt väsen en judisk inrättning. Varje ord, symbol, tecken och ceremoni hänvisar på Ordens judiska mission: Salomostemplets uppbyggande, d. v. s. det judiska världssjälvhärskardömets införande.

För att denna återuppbyggnad av templet skall kunna ske, måste allt som står i vägen undanrödjas. Härav Ordens revolutionära karaktär och det myckna talet inom höggraderna om en kommande ”aera, fri från troner och altaren”.

Det frimureriska logearbetet

Det egentliga logearbetet är huvudsakligen inriktat dels på andlig bearbetning genom spridande av frimurerisk upplysning, dels på direkt politisk verksamhet i yttervärlden. Upplysningsarbetet inom logerna åsyftar främst att utplåna national och rasmedvetandet ur brödernas hjärtan samt att inficiera dem med s.k. ”humanitär” judisk filosofi, förvandla dem till ”konstgjorda judar” eller tjänande arbetare i det judiska ”tempelbygget” för världsmaktens erövring. Innehavet av en högre grad utgör icke tecken på att brodern är invigd i Ordens yttersta mål och vägar.

Den stora massan i fullkomligaste enfald troende frimurarebröder, som intet få veta och intet förstå av det reella frimureriska spelet men som tro sig begripa allt, se i frimureriet sin religion och betrakta det som sin heligaste plikt att i yttervärlden ”skydda” logen genom att t.ex. indignerat protestera, avlägsna sig från ett sällskap etc., där någon är nog hädisk att öppet våga kritisera eller misstänkliggöra det heliga samfundet. De verkligt invigda frimurarna äro inströdda i logerna och ha, utan att behöva framträda, att inom och utom Orden lösa vissa bestämda, klart betecknade uppgifter, som av deras överordnade fragmentariskt anvisas.

Förutom dessa ”invigda” frimurare och massan av frimurare urskiljas s.k.”sanna” och ”arbetande” murare. Till de ”sanna” frimurarna höra Ordens beskyddare, som äro bröderna till stor nytta vid befordran till statsanställningar och som utgöra en mäktig hävstång för frimureriets makt samtidigt som de borga för brödernas säkerhet. Betrodda frimurare placeras å de inflytelserika posterna i staten och det offentliga livet, där de bevaka Ordens intressen.

De monarker, som beredvilligt ställde sig till förfogande såsom beskyddare och medhjälpare, fingo tillsvidare behålla sina kronor, ja blevo stundom t.o.m. högt ärade, medan de som vägrade detta avsattes eller bragtes om livet genom underlydande terroristiska sammanslutningar eller komplotter. Formellt ideologiskt anpassar sig frimureriet skickligt efter tidens och utvecklingens krav.

På 1700-talet formulerades dess ideologi i orden: ”Humanitet, Tolerans, Upplysning”; vid tiden för den stora franska frimurarrevolutionen 1789 ändrades lydelsen till: ”Frihet, Jämlikhet, Broderskap”; efter världskriget präglades det nya slagordet: ”Folkförsoning, Folkfred, Folkförbrödring”. Frimureriets allestädes föregivna ”välgörenhetsutövning” är enligt general Ludendorffs och alla övriga icke-frimureriska forskares å området mening endast camouflage till döljande av Ordens egentliga arbete:

”Välgörenheten är helt inskränkt till bröderna och avser endast att utgöra ett camouflage till beslöjande av frimureriets verkliga strävan, som går ut på att tillintetgöra de nationella staterna och deras kulturer samt i stället upprätta ett salomoniskt judiskt världsrike.”

Ludendorff tillbakavisar såsom osanning allt tal om förhandenvaron av ett ”nationellt” frimureri och fastslår med stöd av frimureriets mest auktoritativa skrifter och representanter, att det blott finnes ett frimureri, oavsett att det frimureriska arbetet bedrives å olika system:

”Hela jordens frimureri bildar i själva verket en enda loge. Alla loger lyda under den oberoende Bne-Briss-Orden (Söner av förbundet) [Red. anm.B’nai B’rith är den judiska frimurarorganisationen som Nordfront tidigare skrivit en Dagens datum-artikel om], som är den ledande hemliga judeorden i hela världen. Den grundades på 1840-talet, är spridd över hela jordklotet och övar inflytande å alla judiska organisationer. Den räknar som sina medlemmar de bekanta ‘300’, utgör därjämte den judiska ‘generalstaben’, är en hänsynslös företrädare för det judiska folket och för den judisk-kapitalistiska världshärskartanken samt övervakar staternas och de inflytelserika partiernas politik.”

Frimureriets internationella karaktär

För att rätt förstå frimureriets verkliga karaktär såsom internationell organisation, vilken i sin strävan icke låter sig inpassa i elen nationella staten, vill jag citera några av bestämmelserna i den nyssnämnda Grundförfattningen för Svenska Stora Landslogen:

”3 kapitel. I art. § I. .. så inskränkes icke denna Orden och detta Broderskap av särskilt bestämda gränser, utan äro Bröderna och Medlemmarna spridda över hela jordklotet, där de för att bedriva vetenskapen på tillbörligt sätt församlas i olika Gillen och Sällskap, som kallas Loger; som emellertid alla, enligt Fundamental-Lagarna på behörigt sätt äro rätlinjigt konstruerade, byggda och satta i arbete, på det här nedan befallda sättet.
D:o §3.
… Den Visaste av alla Krönta Furstar, Konung Salomo, från släkt till släkt, från son till son, ensam och allena leder och regerar Orden efter innehållet av dessa Oföränderliga Statuter, Lagar och Fundamental-Constitution, som stiftaren har anordnat, fastställt och anbefallt till evig efterföljd.”
D:o §4.
Och då denna Makts utsträckning enligt vetenskapens natur sträcker sig över hela jordklotet, skall den indelas i vissa Landsmärken och Landsdelar, såsom Matriklarna och Indelningen, vilkabevaras i de mest invigda och verkande Logerna, som skola övervaka deras efterlevnad, det fastställa; så befalles det, att ett sådant Landsmärke eller Landskap skall betecknas med namn av Provins av Orden, och därför får envar sitt särskilda nummer, sina Insignier och sitt Valspråk, allt såsom befallt är i ovannämnda Ordens-Matrikel; och en sådan Provins skall Stormästaren alltid betro en särskild Ordens-Föreståndare, som regerar över denna, och som av Orden skall benämnas ‘Den Visaste Salomos Vikarie’.”

Frimurarordens författning oförenlig med Sveriges rikes

De citerade lagbestämmelserna i Grundförfattningen för Stora Landslogen uppenbara med full tydlighet, att författningen för det svenska frimureriet ej låter sig förena med Sveriges rikes författning utan i stället är att anse såsom direkt stridande mot denna senare. De officiella påståendena om Frimurarorden såsom utgörande ett ”nationellt” ”välgörenhetssällskap” vederläggas här totalt.

I stället få vi veta, att Frimurarorden är ett hela världen omfattande hemligt brödraskap, uteslutande regerat av den judiske konungen Salomos efterföljare å tronen och att denne allsmäktigt befaller rörande varje Provins’ ”särskilda nummer, Insignier och Valspråk” samt genom sin Vikarie i Provinsen regerar över denna. Det är ofattbart, att Sveriges konung kunnat anse sin ställning som svenskt statsöverhuvud förenlig med ställningen såsom judekonungen Salomos efterföljares Vikarie i riket.

Den svenska författningen känner ingen annan författning vid sidan av eller över sig själv, den känner ingen åtskillnad mellan medborgare efter anhörighet eller icke-anhörighet till Salomos världsbrödraförbund, den känner inga förpliktelser för den regerande monarken utanför Sveriges lag. På ledande frimurarhåll har man ofta velat göra gällande, att det svenska frimureriet ej underhåller förbindelser med utlandet, vilket påstående dock som sagt tydligt vederlägges redan av den citerade Grundförfattningen. Dessa påståenden äro så mycket egendomligare som de officiella frimurarkalendrarna och skrifterna icke göra någon hemlighet därav.

Slå vi t.ex. upp senaste upplagan av stora Frimurarkalendern, utgiven 1928-1929, läsa vi där å sidorna 635-640 detaljerade uppgifter angående alla de utländska stororienter och storloger i världen, med vilka Svenska Landslogen upprätthåller direkta förbindelser, till antalet 39. Flera av de upptagna, såsom t.ex. de tidigare till Svenska systemet hörande tyska storlogerna, äro visserligen numera såsom ”stats- och folkfientliga inrättningar” upplösta och förbjudna, men i huvudsak kvarstå de i Frimurarkalendern angivna direkta förbindelserna med utländska stororienter och storloger, genom vilka i sin tur förbindelser upprätthållas med de utländska stororienter och storloger, som Svenska Landslogen officiellt icke samarbetar med.

Betecknande för frimureriets maktfullkomlighet i vårt land är, att svenska statens myndigheter sakna befogenhet att granska Stora Landslogens räkenskaper, vilka röra sig med fonder och donationsmedel å cirka 40 miljoner kronor, varav räntorna blott till en bråkdel tagas i bruk för s.k. ”hjälpverksamhet”.

Salomo och Templet – symboler för judendomens maktsträvan

Det rituella arbetet inom logens väggar avser huvudsakligen ”templets uppbyggande”. För att rätt förstå innebörden av denna ceremoniel må man erinra sig, att judarnas gud Jehova enligt ”gamla” testamentet ofta slutit förbund med sitt ”utvalda” folk. Så visade sig Jehova också för Salomo i Gabeon-Gibeon, den gamla judiska offerplatsen och sätet för förbundsarken, korande honom till ”konungarnas konung” (2. krönikeboken 1, 12), och Salomo byggde därför templet åt den judiske guden (2 krönikeboken 11,1), därmed uppfyllande dennes befallning till Moses.

Salomo och hans tempel utgöra också i dag sinnebilden för ordet ”Jehova” (2. Mos. 19,6): ”I skolen vara ett rike av präster och ett heligt folk.” Ännu i våra dagar representera Salomo och templet den judiska rabbinstatens makt och det judiska folkets maktsträvan ej blott religiöst-politiskt utanäven ekonomiskt. Enligt ortodox judisk uppfattning är detta liktydigt med religiös, politisk och ekonomisk förjudning av alla jordens folk under överhöghet av det i sig slutna judiska folket, som förblir spritt över hela jorden men i Jerusalem och i ett prästerligt konungadöme eller ett av rabbinerna lett konungadöme där skall finna sitt uttryck. Salomo är judarnas nationella prästkonung och templet i alla bemärkelser, även i sin egenskap av bank och börs, den äkta judiska nationalhelgedomen.

Såsom karaktäristiskt för den i frimureriets höggrader rådande mentaliteten återger general Ludendorff i sitt arbete ”Frimureriets tillintetgörelse” delar ur höggradsmästares tal vid en broders upptagande i en högre grad:

”Vi ha orsak att icke utan skräck och bedrövelse tänka tillbaka på den sorgliga natt, varigenom helgedomen – Salomos tempel – förintades. Mycket av de våras (d. v. s. judarnas) blod utgjöts och våra förbundsbröder ströddes för världens vindar …

Vad som för övrigt än kan vara förborgat härunder, kan jag för tillfället icke avslöja för eder, då detta skall komma i dagen och ni själva skola betrakta detta mörker med andra ögon … Ni se här templet förstört, pelarna brutna, trappstenarna ryckta i sär; detta skall symbolisera alla de sorgliga öden, som vår orden fått erfara. Den har blivit ett rov för främlingar. Våra förbundsbröder äro skingrade. Märka vi nu den förlust som vi lidit? Men hittills ha våra hemligheter bevarats, ännu har ingen vågat överskrida denna linje”.

Templets i Jerusalem förstörelse

Vid genomläsandet av den förut citerade svenska frimurarhandboken ”Vägledningför frimurare” bekräftas till fullo den allt dominerande roll Salomo och hans tempelspela i det rituella arbetet inom logerna. I redogörelsen för Salomos tempel och dettatempels sista undergång genom Jerusalems förstörelse genom den romerske kejsarenTitus 71 efter Kristus märkes även tydligt den medkänsla med judarna, som frimurarnaerfara över ödeläggelsen. Å sid. 301 och följande sidor läses:”Den yttre gården, som kallades hedningarnas gård, var belagd med marmor och fick endastmed blottade fötter beträdas.

Här sutto växlare, som utbytte de på Jesu tid endast gångbararomerska mynten mot den halva sekel (motsvarande en krona), som varje jude enligt Mose lagmåste bidraga med till templets underhåll. Det var dessa växlare och månglare som Jesus fördrev urhelgedomen. Det var även här som Jesus predikade vid tolv års ålder och där han sedan vid äldre århöll många tal och föredrag. Dagligen var här en stor trängsel, så att denna yttre tempelgårdurartade till ett slags torg, där man uppsökte varandra och avhandlade världsliga angelägenheter.Kvinnorna hade sin särskilda avdelning.

Det var vid livets förlust förbjudet för varje utlänning att intränga längre. Det hela bildade en stor härlig byggnad som uppfyllde främlingarna (d. v. s.icke-judarna) med beundran. Det utgjorde en liten stad för sig själv samt kunde utifrån snarare tagas för en befäst borg. Under de inre och yttre strider judarna hade att kämpa bibehöll sig templet oberört ända till dess Vespasiani son Titus anföll Jerusalem år 71. Staden erövrades nu, oaktat judarnas tappra och förtvivlade motstånd, bit för bit. Snart återstod icke mer än templet och Zionsberg. Titus ville gärna skona det, men judarna ville icke ingå på någon förlikning. Norra tempelgårdens mur stormades, men de belägrade drogo sig in i den inre helgedomen. I sex dagar arbetade murbräckorna på andra muren.

Då detta likväl icke hjälpte, lät Titus anlägga eld utanför de silverbeslagna portarna, så att silvret smälte och träet antändes, varigenom elden spriddes vidare. Följande dag stormade romarna den inre tempelgården. Därunder fattade en romersk soldat en eldbrand och slängde den genom ett fönster eller en dörr in i ett av de små rum,som voro byggda i helgedomens väggar. Någon stund därefter utbröt elden i full låga. Förgäves bemödade sig Titus att släcka elden. Soldaterna hörde honom icke utan framburo ständigt nya brandämnen.

Mitt igenom lågorna skyndade Titus in i det heliga och allra heligaste för att innan deras fall få skåda deras härligheter. Under tiden plundrade soldaterna allt vad elden skonat. Kejsar Hadrianus lät sedan på platsen uppföra ett tempel åt Jupiter Capitolinus. Av hat mot de kristna och för att tillintetgöra Kristi profetia, att intet judiskt tempel mer skulle stå på det gamla rummet, gav kejsar Julianus år 363 befallning att ånyo uppbygga det forna templet. Men under det arbetarna voro sysselsatta ned grunden, lärer eld och lågor hava utbrutit från jordens inre och hindrat arbetets fortsättande”.

Efter att i fortsättningen ha redogjort för tempelplatsens följande öden avslutar ”Vägledning för frimurare” redogörelsen med en hänförd skildring avden på Morias klipptopp nu uppförda Omars moské sålunda: ”Omars moské, som på avstånd tyckes uppstiga ur en lugn sjö (den blåvita grunden) och vars härliga kupol välver sig över den heliga klippan, där Abraham, David, Salomo och alla de andra heliga profeterna uppsänt sina böner till den högste byggmästaren”.

Templet i brand. En bild ur äldre bibelverk, av Salomos tempel i Jerusalem i brand 71 eft. Kr. Man observere den starktbefästade ringmuren samt de ävenså till försvar inrättade väldiga börs- och bankbyggnaderna i det inre.

Jerusalems tempel – judarnas världscentralbank

För att rätt förstå frimureriets verkliga karaktär såsom internationell organisation, vilken i sin strävan icke låter sig inpassa i elen nationella staten, vill jag citera några av bestämmelserna i den nyssnämnda Grundförfattningen för Svenska Stora Landslogen. Denna citerade skildring ur de svenska frimurarnas officiella handbok visar tydligt var det frimureriska svenska brödraskapet känner sig hemma med själ och hjärta. Då man inom kristenheten på grund av framställningssättet i Nya testamentet ofta har en skev uppfattning om templet i Jerusalem, må här understrykas, att templet alls icke var något för gudstjänst avsett hus utan en högst världslig inrättning – ”en befästad borg, full av dyrbarheter”.

Intill förstörelsen genom romarna spelade Jerusalem rollen av centrum för den judiska makten och det judiska världsfinanssystemet, vars högsta myndighet residerade i ”templet”. Sin stora rikedom bekommo judarna varken från den av dem undertryckt a och utarmade urbefolkningen i Palestina eller vid denna tid längre genom handeln, utan från de omfattande penningoperationer som bedrevos från centralbanken i Jerusalems tempel. Judarna skapade de första formerna för en högre grad av penninghushållning: betalningsuppdrag till tredje person, en slags växel- och checkrörelse; och endast judar kunde betjäna sig av dessa former av penningrörelse, då de funnos överallt å jordklotet och överallt voro fast förenade i sin församling, där de svarade en för alla och alla för en.

Detta alltså redan långt före Kristus och den historiska s.k. ”förskingringen”! Det kunde då från en plats i världen till den mest avlägset liggande sändas ett litet stycke papper – och pengar blevo strax, utbetalade. Mellan Jerusalem och den judiska världen upprätthölls ständig förbindelse genom affärer i penningar och ädla metaller. Den judiske skriftställaren O. Heller skriver härom i sitt kända verk ”Der Untergang des Judentums” sid. 40-41:

”Från alla orter, som voro säten för judiska församlingar, sände Israels söner årligen, icke alltid utan risker, sina penningeoffer och gåvor till templet i Jerusalem, där de hopsamlades.

Det kan icke vara någon tillfällighet, att det judiska templet i så hög grad liknade en stor börs, en stor depositionsbank, ett lager av skatter av alla slag. Och det kan ej inses, varför man, så ivrigt skall bemöda sig att förtiga detta. Det är dock ett historiskt faktum.”

'Frimurarförslag till nytt tempel i Jerusalem. Denna bild utgör en fotografisk återgivning av de amerikanska frimurarnas förslag till nytt tempel iJerusalem. Innanför ringmuren skådas de kolossala börs- och bankpalatsen samt innerst "heliga huset"med "det allra heligaste". På hitre sidan till höger utanför börsbyggnaden ses konung Salomosresidensslott.

Att frimureriets intensiva intresse för Salomos tempel och dess återuppbyggnad å Morias bergstopp i Jerusalem icke inskränker sig till det symboliska fick man en intressant erinran om genom det från amerikanska frimurare för några år sedan framförda förslaget om templets återuppbyggande å sin ursprungliga plats. Med Palestinas återbördande tilljudarna såsom ”nationellt hem” efter världskrigets slut ansågs på många brödrahåll tiden inne att låta det stora verket ske.

Amerikanska frimurare väckte därför förslag om igångsättande av en insamling av bidrag bland alla världens frimurare för åstadkommande av erforderliga medel för en dylik återuppbyggnad – ett förslag som dock av världsfrimureriets högsta instanser avböjdes av s.k. ”kostnadsskäl”. Det verkliga skälet för att förslaget ej vann Salomos och ”de sanna superiörernas” godkännande var givetvis, att det var en smula för tidigt väckt.

Modellerna till det proponerade nya Salomos-templet i Jerusalem reproducerades bl.a. i en stor illustrerad engelsk tidskrift. Av ej minst intresse var den av dr Schick utarbetade förslagsmodellen till templet med omgivningar. Man fäster sig i detta förslag särskilt vid de kolossala områden, som äro avsedda för världsbörsen och världsbankspalatset.

Därinnanför synes ”det heliga huset” med ”det allra heligaste”, vid vars ingång de från frimurarlogen välbekanta båda pelarna ”Jakin” och ”Boas” ha sin plats. Framför det väldiga börspalatset ses å bilden konungens, Salomos efterföljares palats.

Omoraliska eder inom frimureriet

Sambandet mellan judendom och frimureri ligger alltså både i ena och andra avseendet i öppen dag. Men det är detta samband som yttervärlden icke får äga kännedom om. Genom omoraliska eder bindas de i logerna inlockade bröderna till evig tystnad, till slavisk lydnad under sina överordnade, vilket knappast behövts i en sammanslutning, som allenast
sysslar med ”människokärlek” och ”välgörenhetsutövning”.

Enligt förut citerade Grundförfattning för Stora Landslogen i Sverige lyder det edsformulär, som förelägges den i Orden inträdessökande:

”Bryter en broder trohetseden, som han svurit vid sitt första inträde, i det han antingen för främmande okunniga eller för bröder av lägre grad uppenbarar något av det som anförtrotts honom inom Orden, på vilket sätt det vara må, så blir han skyldig och förvunnen att lida den dom, som han själv underkastat sig vid avläggandet av sin ed – att min hals hugges av, mitt hjärta, min tunga och mina inälvor slitas ut och allt kastas i havets avgrundsdjup, att min kropp brännes och askan strös för vinden o. s. v. – och överantvardas åt de obekanta och hemliga exekutorerna; osäker för deras hämnande händer på alla platser av jorden, varest rättskaffens och äkta fria och upptagna bröder befinna sig och utföra sina arbeten.”

– Detta och andra frimureriska edsformulär äro betecknande för den s. k. ”humanitära” anda, som Orden inför yttervärlden prålar med.

Frimurarorden – »marxistpartiernas» moderorganisation

Såsom moderorganisation till de s.k. ”marxistiska” arbetarpartierna utövar Frimurarorden jämväl ett kontrollerande och ledande inflytande över dessa politiska partiers verksamhet. Den av juden Karl Marx-Mordechai på uppdrag av hemliga judiska världsregeringen kring 1800-talets mitt grundade marxistiska arbetarrörelsen, vilken i vår tid huvudsakligast arbetar medelst II. och III. internationalerna, har varit den världsimperialistiska judendomens mäktiga stormgarde vid störtandet av de nationella regimerna i staterna och det judiska väldets införande.

”Marxismen” är – såsom frimurarna själva säga – ”frimureriets filosofi, stats-, ekonomi- och samhällslära för massornas hembruk.” Den ”stora” frimurarrevolutionen 1789 hade fört judekapitalismen till makten i Europas stater och de för folken olycksdigra verkningarna härav vållade upprorsrörelser, vilka allvarligt hotade de nya makthavarna. På judiskt håll fann man därför nödvändigt att vidtaga särskilda åtgårder för infångande och oskadliggörande av dennamassornas reaktion.

Den 5 juli 1843 framlades sålunda av stortalaren Ragon i frimurarlogen ”Le Socialiste” i Bryssel utkastet till det revolutionära aktionsprogram, som senare utformades i det s.k. ”marxistiska manifestet” och som skulle utgöra grundvalen för en anarkistisk världspropaganda och med våldets och terrorns alla medel allestädes genomföras. Logen ”Le Socialiste” gjorde förslaget till sitt och Belgiens högsta frimureriska myndighet Supreme Conseil de Belgique – där i förbigående sagt Svenska Landslogen i dag representeras av kabinettskammarherren Berndt Hay – beslöt enhälligt att godtaga ”Ragons anarkistiska program såsom motsvarande den frimureriska läran över den sociala frågan samt att den i Stororienten förenade frimureriska världen med alla tänkbara medel måste inrikta sig på dess genomförande” (Bulletin du Grand Orient, juni 1843).

Tvenne år senare, den 17 november 1845, erhöll marxismens nominelle skapare, juden Karl Marx-Mordechai det s.k. ”ljuset” i logen ”Le Socialiste” och efter ett par års studium av den sociala frågan utsände han 1848 på den frimureriska överhetens befallning sitt berömda ”manifest”, vilket alltjämt är grundvalen, läroboken för all marxistisk partitro. – Mot bakgrunden av dessa fakta är det ju förståeligt, att elen frimureriska s.k. ”borgerlighetens” och ”marxismens” partier så förträffligt kunna samarbeta och trivas inom den ”demokratiska” parlamentarismens ram.

Påvliga bannbullor mot frimureriet – »djävulens anhang»

Frimureriets erövring av den politiska makten i Europas stater skedde dock ej utan allvarligt motstånd från deras sida, vilka där tidigare representerade den styrande myndigheten. I spetsen för motstriden gick under århundraden katolska kyrkan i Rom och dess överhuvud. Redan i början av 1700-talet började de påvliga bannbullorna att hagla, varom man kan läsa i den förut citerade svenska frimurarhandboken ”Vägledning för frimurare”.

Påvarnas bannbullor utdömde frimurarna såsom ”djävulens anhang” och uppfordrade furstarna till kamp mot Frimurarorden såsom en för kyrka och stat i högsta grad farlig organisation, där ”människor av alla religioner och sekter samlades under de mest hemlighetsfulla former, verkande i det hemliga enligt ibland dem vedertagna lagar och bruk och vid hotelse om svåra straff voro förpliktade till brottslig tystnad genom en på den Heliga Skrift avlagd ed”, såsom påven Clemens XII i sin 1738 utsända bannlysningsbulla ”in eminenti” yttrade. Leo XIII, ett av påvestolens skarpaste huvuden och en av dess mest upphöjda karaktärer, utdömde i sin bannbulla av 1884, frimurarna såsom de främsta i de ondas rike.

Jag citerar efter Frimurarvägledningen, sid. 61-62:

”Han (Leo XIII) utgick därifrån, att efter syndafallet människosläktet delat sig i tvenne mot varandra fientliga läger gudsriket på jorden, d. ä. Kristi sanna kyrka, som för er till självförnekelse, och satans rike, den till gudsförnekelse ledande egoismen. I de ondas led stå främst frimurarna, vilka lyckats, trots förmaningar, varningar och bannlysningar under ett och ett halvt århundrade att rycka till sig den värdsliga makten. Påven ansåg det därför vara sin plikt att inför världen förklara denna olyckliga sekts farlighet för det stora hela och det allmänna. Särskilt förebrådde han frimurarna för hemlighållandet av deras läror och bruk, för den fruktansvärda genom en svår ed framkallade disciplinen och deras för kyrka och stat farliga organisation.

Han betraktade det såsom ett avgjort faktum, att de förställa sig, sky ljuset och söka verka i det fördolda, att de på slaviskt sätt med oupplösliga band fjättra människor vid sig, utan att något klart motiv ligger till grund för deras verksamhet och ändamål. Han förebrådde dem, att de på sina ledares bud kunna låta bruka sig till varje brott; detta, säger han, är en omänsklighet, ja rakt ut sagt en onaturlighet! Förnuftet och sanningen visa tydligt, att ifrågavarande sällskap stå i bestämd motsats till och strida emot rättvisa och den naturliga sedligheten. Bakslughet och lögn må vara aldrig så stora, så kan nian dock av verkningarna alltid sluta sig tillbaka till deras orsaker och igenkänna av vad slag saken i och för sig är. Icke kan ett gott träd bära ond frukt, ej heller kan ett ont träd bära god frukt (Matt. 7, 13).

Nu bär frimurarnas sekt farliga, ja mycket bittra frukter. Ty av ovansagda fullkomligt tillförlitliga kännetecken visar sig vilket målet för alla deras planer är, nämligen att förstöra i grund religionens och statens hela ordning, sådan kristendomen frambragt den, och att efter deras sinne skapa en ny religion och en ny stat på ny grundval och med nya lagar, med andra ord giva naturalismen herraväldet”.

Tidningspressen – »den frimureriska världsmakten»

Den faktiska utvecklingen i Europa ej minst i dessa dagar visar, att Leo XIII icke saknade fog för den hårda dom, han fällde över frimureriet. Såsom stats- och folkfientligt är frimureriet numera även förbjudet i ett antal stater, däribland Italien, Tyskland, Turkiet, Rumänien m.fl. Sitt verksammaste medel i kampen för maktens erövring har frimureriet ägt i Det Offentliga Ordet, d. v. s. tidningspressen.

Redan konstitutionsbokens ”gamla plikter” påminner frimuraren om sin livsuppgift: att i sitt privata liv och i sin yrkesverksamhet arbeta för frimureriets ideal, och Stororientens ritual anger i detalj hur detta skall ske: ”genom ordet, pennan, undervisning, utnyttjande av familjeförbindelser, politiska och sociala förbindelser”; i ämbete och verksamhet, i allt vad frimuraren gör och tänker, skall han kämpa för den ”Kungliga Konstens” (= den judiska världsmaktens) mål och ”vända tillbaka såsom segrare eller såsom död”.

Med tidningspressen i sin hand skulle bröderna lätt och behagligt erövra världen! Och de nådde här snabbt enorma resultat. Redan 1828 fattade Översta Rådet i Paris beslutet ”att ställa den stora dagspressen, den offentliga världsmeningens verkstad, under de frimureriska myndigheternas, kontroll” (Bulletin du Grand Orient, 1886, sid. 223). Den numera förbjudna och upplösta Italienska Stororientens stormästare karaktäriserade för 30 år sedan tidningspressen såsom ”den frimureriska världsmakten” och journalistbröderna såsom ”den frimureriska elittruppen”.

Sverige procentuellt numro ett med 23 à 24,000 frimurare och 86 loger

Enligt: utlandets främsta kännare å det antifrimureriska gebitet intager Sverige ställningen såsom landet numro ett i fråga om antal inskrivna frimurare per befolkning. Sverige betraktas också såsom ett av de länder, där frimureriet sitter fastast i regeringssadeln. Frimurarmatrikeln för 1935 utvisar att detta år antalet inskrivna bröder i IX. Provinsen utgjorde sammanlagt 23,480, varav 26 Riddare och Kommendörer med Röda Korset, 880 bröder av X. graden, 1,772 av IX. graden, 4,495 av VIII. graden, 2,654 av VII. graden, 4,057 av VI. graden, 1,428 av V. och IV. graderna, 3,395 av III. graden, 2,063 av II. graden samt 2,710 av I. graden.

I Frimurarkalendern av 1928-1929 är antalet loger och brödraföreningar upptaget till 86. Den svenska huvudlogen är Stora Landslogen, varefter följa provinsiallogerna i Kristianstad, Göteborg, Linköping och Karlstad, Nordiska Cirkeln o. s. v. ”Ordens Beskyddare i Sverige och IX. Frimurarprovinsens V.’. S.’. V.’. (= Visaste Salomos Vikarie) samt Styrande Mästare” är konung Gustav V. ”Provinsens Högsta-Ämbetsmän”, d. v. s. Översta Rådet utgjorde enligt frimurarmatrikeln 1935 följande personer: kronprins Gustav Adolf med värdighet av S. P., d. v. s.

Ordförande Mästare; prins Gustav Adolf, V. av S. P. eller Vice Ordförande Mästare; hertigen av Västergötland prins Carl, S. T. S., Deputerad Mästare eller Ställföreträdande Ordf.Mästare; prins Oscar Bernadotte, V. av S. T. S., Vice Deputerad Mästare; konteramiralen Arvid Lindman, innehavare av ämbetet S. T. S. B., en särskild sekreterarebefattning; kabinettskammarherren greve Hans Ludvig von Stedingk, S. T. A., en slags sekreterarebefattning; Ordförande Mästaren i Provinsiallogen i Linköping, kaptenen Henrik Johan Ludvig Westman, S. T. U. M., en slags ceremonimästarebefattning; direktören Charles Robert Dickson, S. T. R. M., skattmästare; revisionssekreteraren Yngve Georg Wisén, S. T. S. M., en slags ceremonimästarebefattning; kabinettskammarherren Berndt Hay, S. T. W. F.; biskopen Olof Bergqvist, St. L. L:s H. P.; regementspastorn Per Olof Valerius, V. av St. L. L:s H. P.

Svenska frimureriets politiska aktivitet

Den regerande dynastien Bernadottes intima förbundenhet med frimureriet är alltså full klar. Gentemot alla påståenden från frimurarhåll, att det svenska frimureriet ej befattar sig med politik tillbakavisar jag dessa såsom icke med verkliga förhållandet överensstämmande. Det mest lysande exemplet å det svenska frimureriets politiska aktivitet hade vi i den 1936 avlidne f.d. högerledaren amiral Arvid Lindman, vilken i sin egenskap av Stora Landslogens Högsta Ämbetsråds särskilde sekreterare sedan lång tid tillbaka efter de strängaste frimureriska grundsatser lett Sveriges s.k. ”nationella” inre och yttre politik.

Denna hans ledning utövades i varje fall i senare tid i vad angår utrikespolitiken i intimaste samverkan med Englands politiskt ledande Storloge, The Grand Lodge of England, hos vilken han representerade Svenska Landslogen och innehade ställningen såsom medlem av Supreme Conseil 33° of England, Wales etc. Sverige var i själva verket genom denna kombination utrikespolitiskt sammanlänkat med England, såsom ock tydligt framgått av dess ståndpunktstaganden i utrikespolitiska frågor under senare tid. För övrigt finna vi runt omkring oss höga frimurare å de inflytelserika posterna i staten och det offentliga livet.

Ställningen såsom riksmarskalk och chef för Konungens hov innehas i dag av förutv. talmannen i riksdagens första kammare, Carl XIII:s-riddaren direktör Axel Vennersten, en av det frimureriska högerpartiets ledande män vid amiral Lindmans sida under de gångna årtiondena. Nuvarande talman i första kammaren är landshövdingen och Carl XIII:s-riddaren Johan Nilsson från Kristianstad.

Bland de s.k. ”nationella” ledarna finna vi vidare medlemmen av IX. Frimurarprovinsens Högsta Ämbetsråd, biskopen och Carl XIII:s-riddaren Olof Bergqvist, vilken samtidigt är en av de tongivande inom statskyrkan.

Frimureriets terrororganisation över svenska pressen

Såsom frimureriets överkontrollant och terrorexekutor över tidningspressen, ”den frimureriska världsmakten” samt över journalisterna, ”den frimureriska elittruppen”, fungerar förutvarande ordföranden i Publicistklubben, numera ordförande i Svenska Tidningsutgivareföreningen, redaktören för Kristianstads Läns Tidning, ordenshistoriegrafen Emanuel Björck. I denna sin egenskap av Frimurarordens överkontrollant och terrorexekutor över tidningspressen låter redaktör Björck i samarbete med Stockholms Dagliga Tidningars s.k. ”distributionsnämnd” och dennas ”rådgivande nämnd” befallningar om bojkotter och försäljningsförbud utgå mot tryckalster, som äro misshagliga för judendomen och frimureriet.

Vidare bestämmer han vilka annonser som skola få införas i Stockholms dagstidningar i det att annonser som ur judisk och frimurerisk synpunkt eventuellt kunna tänkas misshagliga först måste ha godkänts av Svenska Tidningsutgivareföreningens ledning, d. v. s. redaktören-frimurarbrodern Emanuel Björck innan de få införas i resp. tidningar. – Detta blott några få framstående exempel på det svenska frimureriets politiska aktivitet!

Att frimureriets terrorvapen gentemot för judendomen och frimureriet misshagliga tryckalster är av allvarligaste slag, har jag i egenskap av tidningen Nationens utgivare under mera än ett årtionde haft rikliga tillfällen erfara. Redan omedelbart efter startandet av Nationen i oktober 1925 fick jag känning av den frimureriska överkontrollen över tidningspressen. En dag inbjudes jag av frimurarbrodern av X. graden, majoren S. A. Duse till lunch å restaurant Rosenbad.

Jag undrade över meningen med denna inbjudan, eftersom jag nätt och jämnt var bekant med majoren. Förklaringen kom emellertid: major Duse önskade i all vänskaplighet råda mig att i Nationen undvika allt tal om frimureriet. Jag hade i ett av de första numren haft införd en notis i ämnet. Min värd försäkrade mig, att min tidning vore dömd att gå under, om jag sysselsatte mig med frimureriet, varemot jag skulle kunna påräkna framgång, om jag undveke denna fråga.

Någon som helst utfästelse lämnade jag honom dock naturligtvis ej. Tvärtom kände jag mig fastare än någonsin i min avsikt att i det upplysande värvet icke väja för några hindrande makter utan gå till botten med problemen.

Frimureriet till attack mot tidningen Nationen

Snart kunde jag konstatera, att det låg allvar bakom major Duses varning. Undan för undan skedde uppsägningar av abonnemang även som av annonser, som jag lyckats förvärva åt Nationen, vilka uppsägningar enligt vad framkom ägde rum på grund av hemliga motaktioner från Frimurarorden. I en del fall begär de prenumeranter som voro frimurare tidningens sändande i slutna konvolut under anonyma adresser.

Tidningsdistributionen saboterades i allt högre grad av den av juden Bonnier innehavda Svenska Pressbyrån. Utskickade agenter hotade tidningsförsäljare med köpbojkott och t.o.m. personlig terror, om de saluförde eller reklamerade Nationen samt utsatte dess löpsedel. Över hela linjen förnams ett väldigt motstånd av osynliga krafter, som gäckade alla mina ansträngningar att nå ut med tidningen till en större publik.

En dag meddelade mig innehavaren av Paul Bergströms varuhus, direktören Paul Bergström, som sympatiserade med Nationens strävanden, att han tyvärr måste upphöra med annonseringen på grund av det myckna obehag han varit utsatt för. Han berättade bl.a., att kommunistiska tidningar pockande fordrade att bekomma hans annonser under hänvisning till att Nationen hade dem och hotade med att betrakta honom såsom politiskt partisk och anhängare av Nationens politik.

Ett annat typiskt fall: En innehavare av en av huvudstadens största tvättinrättningar hade kontrakterat en annonsering på, om jag ej missminner mig, 500 kr. En dag kommer annonsören i fråga upp på Nationens kontor i ett tillstånd av hypernervositet. Han omtalar, att han var utsatt för en outhärdlig förföljelse på grund av sina annonser i Nationen; man ringde honom i telefon om nätterna och hotade honom till livet för hans annonsering. Han kunde icke längre uthärda detta.

Ungefär hälften av det kontrakterade annonsbeloppet var uppannonserat, och han bad mig enträget att inhibera den fortsatta annonseringen, lade upp det resterande, icke-annonserade beloppet, mellan 200 och 300 kronor på bordet, samt bönföll mig att taga emot pengarna mot utskrivande av ett kvitto, varå jag förband mig att icke vidare införa någon annons från hans firma. Då annonsprovision redan utbetalats för hela annonsordern, fann jag skäligt villfara hans begäran och kvittera de framlagda hundralapparna.

– Den stackars mannen var hjälpt ur sin själavånda. Det hemliga motarbetet fortsattes och skärptes på alla linjer. En dag kommer jag i kontakt med en för tidningen varmt intresserad person, överstelöjtnanten T. Winbladh, frimurarbroder av V. graden. Överstelöjtnant Winbladh, vilken, hade förståelse för de ekonomiska svårigheter Nationen hade att kämpa emot, ställde i utsikt stöd från ekonomiskt välsituerade, fosterländskt sinnade personer, vilka sympatiserade med Nationens verksamhet och gärna skulle vilja skänka tidningen sitt stöd.

Det gällde blott att icke förtröttas utan hålla ut! Nationen, som då utkom såsom veckotidning, gick med stor förlust. Det av överstelöjtnant Winbladh i utsikt ställda stödet kom emellertid aldrig, enligt vad han själv uppgav på grund av att jag attackerade frimureriet, som han gång på gång bad mig undvika att röra vid.

Hans livliga intresse för Nationen tog sig för övrigt rätt originella uttryck. Så reste han t.ex. en dag ut till en av mina medarbetare och vänner, direktören Adolf Anderson i Ekebo, vilken han trodde utövade något slags ekonomiskt inflytande över tidningen, och bad denne göra sig gällande i riktning att förbjuda mig att skriva om frimureriet. Direktör Anderson svarade härpå, att han ej kunde tillmötesgå den gjorda begäran av det skälet att han icke hade något att bestämma över tidningen Nationen.

Hemlig bojkottorder från Frimurarordens Loge-Direktorium

Fiendens alla ansträngningar att komma Nationen till livs blevo dock förgäves. I början av 1935 ökades så hans aktivitet ytterligare, varom bl. a. vittnade en del nya uppsägningar av kommissionärskap, i en del fall under hänvisning till hot om köpbojkott från frimurare å platserna i händelse försäljningen fortsattes. Vid denna tid överlämnades även till enig av en vän ett exemplar av en från Stora Landslogens Loge-Direktorium till alla IX.

Frimurarprovinsens loger och brödraföreningar utsänd hemlig bojkottorder mot Nationen, ett intressant aktstycke utan angivande av den i lag föreskrivna tryckfirman och för övrigt belysande för arten av frimureriets s.k. ”välgörenhetsarbete”. Aktstycket, som i facsimile var infört i Nationens marsnummer 1935, finnes återgivet å vidstående sida. Detta dokument talar för sig själv och tarvar egentligen inga kommentarer. Det utgör en talande illustration till frimureriets mycket omskrutna s.k. ”tolerans” och ”frisinne”. Bröderna ha icke ens frihet att läsa vad de behaga. Den visar vidare skräcken hos Salomos ”ljussökande” brödraskap inför spridandet av ljus kring dess eget väsen.

Skuggrädslan för Nationen måste ha varit överväldigande, när man tillgrep så väldiga åtgärder för att hindra brödernas besmittelse av vår förkunnelse, sett sig nödsakad mobilisera själva Loge-Direktorium till tidningens förgörelse.

Den handlingen undertecknande ordföranden, revisionssekreteraren och Carl XIII:s-riddaren Wisén innehar jämväl den förnämliga ställningen såsom en av Stora Landslogens 7 Över-Officianter och sekreteraren, numera avlidne advokaten Themptander, beklädde den utomordentligt viktiga posten såsom amanuens hos S. T. S. B., d.v.s. hos IX. Provinsens Högsta Ämbetsråds särskilde sekreterare, den numera ävenså avlidne amiralen Arvid Lindman. Advokat Themptanders kontrasignering av Loge-Direktorii bojkott-ukas mot Nationen måste alltså ha skett å Högsta Ämbetsrådets vägnar.

I Loge-Direktorium återfinna vi förutom ordföranden och sekreteraren följande högt betrodda bröder: kabinettskammarherren B. Hay, vice ordförande, överläkaren J. O. A. Bergqvist, kaptenen C. F. A. Cassel, överstekammarjunkaren greve A. L. C. Lewenhaupt, kaptenen friherre M. C. von Stedingk, majoren friherre F. H. M. Falkenberg, bankkamreraren P. J. Johansson, byrådirektören B. M. C. Nyborg, med. lic. G. E. A. Böttiger, rådmannen S. G. Junker, generaldirektören O. H. Malmberg, konteramiralen K. Wester, arkitekten T. G. Bergentz, hovrättsrådet P. J. Astrup samt slutligen Direktorii amanuens, v. auditören G. N. Carlberg.

Återgivning i facsimile av den hemliga bojkottordern mot Nationen från Frimurarordens högsta ledning i december 1934:

Till Provinsial Mästare och Ordförande Mästare i loger samt Ordförande i brödraföreningar inom den IX Frimurare Provinsen.

För uppläsning å allmänt sammanträde i loge och förening och där så lämpligen kan ske föranslag å dörren till sammanträdesrummet har Loge-Direktorium beslutat utfärda följande anmaning:

Under senare tid har i växande omfattning till salu utbjudits olika slag av tryckalster, som angiva sig utgöra frimurarelitteratur eller som eljest behandla frimureriska ämnen och förhållanden, men vilkas innehåll i stor utsträckning är ovederhäftigt och felaktigt. För bröderna torde det sakna allt verkligt intresse att taga del av här åsyftade missvisande framställningar, vartill kommer att genom inköp av dessa tryckalster ekonomiska förutsättningar beredas vederbörande författare och förläggare att fortsätta med alstrens utgivande i alldeles särskilt hög grad gäller vad sålunda ovan anförtstidningen Nationen, vars tillvaro, enligt vad som kan antagas, lärer vara beroende på att lösnummer av tidningen i stor utsträckning inköpas av frimurarebröder.

Uppenbart är att den litteratur, som här avses, länder till men ej endast för frimureriet i allmänhet utan även för många enskilda bröder.

Loge-Direktorium får därför vänligen uppmana bröderna att icke genom inköp eller annorledes uppmuntra någon frimureriska frågor behandlande litteratur, om vilken bröderna icke i frimurarebibliotek eller på annat tillförlitligt sätt förvissat sig, att den kanvara av värde eller verkligt intresse för bröderna.

Stockholm den 19 december 1934.

På Loge-Direktorii vägnar:
YNGVE G. WISÉN
Ordförande

Sven Themplander Sekreterare

Offentligt försäljningsförbud för Nationen såsom »sårande för allmän anständighet»

Denna högst lysande församling av Loge-Direktorii-medlemmar kunde emellertid ej glädja sig åt någon definitiv framgång i sin hemliga terroraktion för Nationens avlivande. Visserligen vållade den skärpta frimureriska terrorn mig ständigt ökade svårigheter med avseende å tidningens finansiering och spridning, men man lyckades dock ej knäcka livet på Nationen. Omsider såg man ingen annan utväg än att taga steget fullt ut och – offentligt förbjuda Nationen såsom ”sårande för allmän anständighet”.

Den 10 oktober 1935 lästes i landets tidningar ett genom Tidningarnas Telegrambyrå utsänt, så lydande meddelande:

”Mellan Stockholms Dagliga Tidningars Distributionsnämnd och tidningskolportörerna i Stockholm är överenskommet att endast sådana tryckalster få försäljas, som icke äro sårande för moral, tukt eller allmän anständighet. Skulle skiljaktiga meningar härom uppstå, avgöres denna fråga av ‘Stockholmspressens rådgivande nämnd’.

Med anledning av en mot tidningen Nationen riktad hemställan av amiral Lindman såsom tillhörande det svenska frimureriets högsta ledning (kurs. av Red.) har denna nämnd förklarat tidningen Nationen sårande för allmän anständighet, i följd varav den icke vidare försäljes av tidningskolportörer vilka saluföra huvudstadens dagliga tidningar. Den rådgivande nämnden utgöres av professor Herlitz, generaldirektör Örne och redaktör Valfrid Spångberg.”

Samtidigt med detta meddelande till pressen hade från elen Svenska Tidningsutgivareföreningen underordnade Stockholms Dagliga Tidningars Distributionsnämnd till huvudstadens såväl som landsortens tidningsdistributionsorganisationer en order av följande lydelse utsänts:

”Stockholm den 11 oktober 1935. Härmed ha vi äran meddela, att Stockholms Dagliga Tidningars Distributionsnämnd vid sammanträde den 9 dennes beslutat att i enlighet med rådgivande nämndens utslag förbjuda tidningen Nationens försäljning genom legitimerade tidningsförsäljare. Stockholms Dagliga Tidningars Distributionsnämnd S. Dehlgren, Ordförande. I. Westerberg, Ombudsman.”

Frimureriets väktare av »moralen» i pressen

Då det bör vara av allmänt intresse för Sveriges folk att känna namnen å de skinande ljus inom Fria Ordet, vilka av rikets frimureriska överhet satts att handha den direkta vården av vår offentliga moral, tukt och anständighet, vill jag här presentera dem. ”Rådgivande nämnden” utgjordes, såsom redan nämnts, av professor Nils Herlitz, generaldirektör Anders Örne och redaktör Valfrid Spångberg. Av dessa har sedermera herr Örne utträtt och fått till efterföljare redaktören Sigfrid Hansson, nuv. statsminister P. A. Hanssons broder. Ledamöter av Stockholms Dagliga Tidningars Distributionsnämnd äro: kapten Sten Dehlgren, Bonniers Dagens Nyheter, ordförande, direktör Ivar Westerberg, Stockholms-Tidningen, ombudsman, expeditionschef Hjalmar Wallén, Svenska Dagbladet, expeditionschef Landqvist, Nya Dagligt Allehanda, samt kamrer N. Wåhlberg, Social-Demokraten.

Juda och dess frimureri triumferade. Nu var slaget vunnet, Nationen förintad! Åter trodde man sig kunna andas lugnt och fritt i detta land. I över 10 år hade frågan om förbud för tidningen Nationens saluförande varit en stående punkt å Distributionsnämndens program. Vid bojkottbeslutet mot tidningen Fäderneslandet rasade på sin tid heta strider kring Nationen. Både inom nämnden, och den radikala pressen pointerades härvid starkt, att bojkotten mot Fäderneslandet endast iscensatts för att skapa en möjlighet att samtidigt ta död på ”den verkliga smutstidningen, Nationen”, såsom vederbörande uttryckte sig. Nu hade man äntligen nått målet.

Ehuru först sedan ”demokratiens” själva högsta instans, Frimurarorden, i egen gestalt inskridit och – befallt. Men härmed var trots allt spelet ej vunnet för Juda och dess ”välgörenhetsutövande” mureri. Jag var icke heller nu villig att underkasta mig den laglösa terrorn, ehuru tvingades till allt större vaksamhet, särskilt med avseende å min person, som under årens lopp icke undgått känning av okända, hemliga krafters förföljelse i form av anonyma hotelser per brev och telefon samt även attentatsförsök. Efterhand lyckades det emellertid att nödtorftigt restaurera min försäljningsorganisation ute i landet, vilken jag under åratal av ansträngande resor och stora kostnader personligen uppbyggt. – Men det allseende frimurarögat vakade.

Den judisk-frimureriska pressterrorns exekutorer

pressterror2

Pressterrorns »rådgivande nämnd»

Professor Nils Herlitz. Generaldirektör Anders Örne. Redaktör Valfrid Spångberg.

Ny terror-ukas mot Nationen

I mars detta år utsändes en ny order om försäljningsförbud mot Nationen från frimureriets pressterrororganisation. Den fanns återgiven i tidningen ”Tobakshandlaren”, organ för Sveriges Tobakshandlares Riksförbund, redaktör ombudsman Arthur Östlund, marsnumret detta år å tidningens första sida och lydde sålunda:

”Tidningen Nationen. På hösten 1935 beslöt Svenska Tidningsutgivareföreningens ansvariga instanser, efter hörande av rådgivande nämnden, att ‘Nationen’ ej fick tillhandahållas av de tidningsaffärer och kolportörer, som antagits till kommissionärer. Någon ändring i detta beslut har ej ägt rum. Alltjämt gäller sålunda, att affärsinnehavare, som saluföra ‘Nationen’, riskera att förlora sin försäljningsrätt av såväl dags- som veckopressen.

Vi ha bringats göra detta meddelande därför att ‘Nationen’ enligt till Riksförbundet ingångna rapporter i brev meddelat tidigare återförsäljare, ‘att den betingelse, varunder vi hösten 1935 tills vidare inhiberade utsändningen av vår tidning till Eder, numera bortfallit, tillåta vi oss härmed återupptaga förbindelsen’. Det gäller för tobakshandlarna att vara på sin vakt.”

Jag vill med anledning av denna nya bojkott-ukas först upplysa ombudsman Östlund och hans judiska och frimureriska överheter, att min formulering av skrivelsen till mina tidigare återförsäljare hade sin grund i mitt numera fattade beslut att icke längre tolerera den skändliga laglösa terrorn, att övergå från defensiven till offensiven. Åter hade frimureriets och judendomens terrorister genom ett penndrag, infört i Tobakshandlarnas organ, till stor del spolierat ett mer än årslångt mödosamt arbete, vilket de dock ej ostraffat skola ha gjort.

Redaktör Björck – frimureriets överste terrorexekutoröver svenska pressen

I spetsen för den terrorutövande organisationen Svenska Tidningsutgivareföreningen sitter den framskjutne frimureriske högerpolitikern och pressmannen, förutv. ordföranden i Publicistklubben, redaktören Emanuel Björck i Kristianstad. Redaktör Björck intar sin ställning såsom ordförande i Svenska Tidningsutgivareföreningen i egenskap av den regerande frimureriska maktens överkontrollant och högste terror-exekutor över Sveriges tidningspress. I denna sin funktion bestämmer han ej allenast vilka tryckalster svenska folket skall få lov att läsa, han bestämmer jämväl vilka annonser dagstidningarna, åtminstone i huvudstaden, skola få lov att införa.

Enligt mellan Tidningsutgivareföreningen och Stockholms dagstidningar träffat avtal äro dessa förpliktade att i tveksamma fall, d.v.s. där det rör sig om annonser som kunna tänkas ur judisk och frimurerisk synpunkt icke-önskvärda eller som termen lyder ”sårande mot moral, tukt eller allmän anständighet”, först erhålla Svenska Tidningsutgivareföreningens godkännande, innan de få införas. – Detta kallas på judiskt-frimureriskt språk ”Fri Press.”.

 Klicka för att läsa urklippet i sin helhet. Sista bojkott-ukasen mot Nationen. Vi återge här en fotografisk bild ur tidningen "Tobakshandlaren", mars d.å., vilken frimureriets sista bojkott-ukas stod införd.

Frimureriets lag och rätt över Sveriges rikes!

Man har från flera håll undrat över, att jag ej bragt min sak inför domstol och sökt rättslig upprättelse. Detta har ej skett av det skälet, att det under rådande tillstånd i Sverige är uteslutet för mig att där ernå rättvisa. Den rådande hemliga judisk-frimureriska diktaturen omfattar hela samhället och icke blott statsverksamheten, politiken, kyrkan, pressen och kulturen; också den rättsvårdande myndigheten lyder under dess välde.

En hänvändelse från mig till de svenska domstolarna skulle blott ha bjudit fienderna ett tillfälle att genom sina advokatkonstnärer med hjälp av lagens kryprum ytterligare söka pressa mig, om möjligt till ekonomisk ruin. Den som önskar en inblick i rättstillståndet i Sverige av i dag bör närmare studera fallet Kreuger, bl.a. skildrat i boken ”Kreuger Kommer Tillbaka”. Vi se där, hur Rothschilds världsfinans och dennes härvarande agenter under svenska statens och rättsmyndighetens hägn tillätos sönderslå och röva den väldiga Kreugerkoncernen med dess miljardvärden.

Särskilt belysande var tillvägagångssättet mot Ivar Kreugers [red anm. Nordfront har tidigare skrivit en Dagens datum om Kreuger.] broder ingenjör Torsten Kreuger, som oskyldig ådömdes flerårigt fängelsestraff och frånrövades sina ägodelar. När advokat Themptander, Frimurar-Loge-Direktoriums sekreterare och amanuens hos IX. Provinsens Högsta Ämbetsråds särskilde sekreterare amiral Lindman, rekommenderade bankdirektör Trygger et Consortes bankinbrottet och stölden av Torsten Kreugers aktieportfölj i Svenska Dagbladet såsom ”lagenligt” ägoförvärv, gjorde han det i egenskap av Frimurarordens juridiske ombudsman, och gangsterkuppen var därmed på förhand sanktionerad av den regerande frimureriska myndigheten i Sverige.

Vid de senare av Torsten Kreuger anhängiggjorda rättegångarna mot inbrottsmännen dömde också, såsom kunde förväntas, domstolarna efter den ”högre”, frimureriska rätten, d.v.s. inbrotts- och stöldförvärvet godkändes av dem såsom rätts- och lagenligt. Ett nytt lysande exempel på hur i vår tid frimureriets lag gäller över Sveriges rikes! Frimureriet hävdar ju även, såsom redan framhållits, sina suveräna rättsanspråk å tidningsdomänen och tolererar ej ägorätt för en icke befullmäktigad icke-jude eller icke-frimurare till en stor daglig tidning.

*

Ja, så förhåller det sig i stora drag med den mångbesjungna friheten och rätten i Sverige av 1937! Vad som här så vackert går under benämningen ”demokrati” är i verkligheten endast en beslöjad judisk-frimurerisk diktatur, ett hemligt judevälde. I mer än ett årtionde har jag påvisat fakta i min tidning Nationen. Jag valde denna väg därför att jag ansåg upplysningen vara det enda effektiva vapnet mot mörkväldet.

Av det sagda framgår, vilken väldig mot kamp mest i det rent fördolda fienden bjudit. Hittills lyckades den dock ej helt tysta min stämma, men mitt arbete undan för undan försvårades. Genom terroristiska åtgärder i laglöshetens tecken har man mer och mer kringskurit mina möjligheter att betjäna mig av den i Tryckfrihetsförordningen stadgade tryckfrihetsrätten. Jag vågade att gå till roten med det onda i det svenska nutidssamhället. Det var detta som ej fick ske! Därför skulle min tidning till varje pris och med alla medel tillintetgöras, en tillintetgörelse vari även s.k. meningsfränder förletts att deltaga.

Ty judarna och deras frimureriska hantlangare veta, att den dag Sveriges folk fått kunskap om de verkliga förhållandena är det slut med deras lysande välde. De veta, att den dagen kommer detta folk att åter samla sig – och bryta främlingsoket, ställa judarna under främlingsrätt, förbjuda alla hemliga sammanslutningar samt alla stats- och folkfientliga internationella organisationers existens såväl som deltagande i vårt politiska liv. Den dagen gör sig Sveriges folk åter till herre i sitt hus.

En opinionsrörelse till hävdande av Ordets frihet i lagens anda

Genom Nationen önskade jag giva mitt bidrag i arbetet för vägs beredande för den blivande nödvändiga nationella återupprättelsen. När man nu emellertid kringskär alla mina möjligheter att på detta sätt göra mig gällande, tvingas jag att personligen direkt vädja till den allmänhet, vars intressetalan jag för, att vädja till den om aktivt stöd. Den fientliga övermakten är för stark för att jag ensam skall kunna hävda min rätt.

Jag igångsätter nu därför en opinionsrörelse för bojkotterrorns mot Nationen hävande. Det är min avsikt att så snart sig göra låter till Statsministern och Riksdagens talmän överlämna en framställning, vari under hänvisning till föreliggande fakta begäres, att den svenska statsmakten måtte inskrida i syfte att säkerställa tryckfriheten i Sverige i grundlagens anda och omintetgöra de oansvariga krafternas självtagna myndighet till tryckfrihetens undertryckande samt att i enlighet därmed påbjuda hävandet av det på Frimurarordens befallning genom Svenska Tidningsutgivareföreningen och dess underlydande ”nämnder” igångsatta laglösa försäljningsförbudet mot tidningen Nationen.

Jag vädjar till den svenska allmänheten att på allt sätt stödja mig i denna rättsaktion. Listor för namnunderskrifter ställas till förfogande för alla dem som vilja medverka såsom undertecknare och namninsamlare till stöd för mitt krav hos statsmyndigheten. Det gäller här alla svenska medborgares rättssak. Skulle det lyckas folkets fiender att definitivt tysta Sanningen inom den offentliga upplysningen, är det allvarlig fara å färde. I dag gäller det mig, i morgon dig. Här tarvas gemensam aktion för hävdande av Ordets frihet i Sverige. Försäljningsförbudet mot Nationen skall hävas!

Till Statsministern och Riksdagens talmän!

Under åberopande av de fakta, som relateras i bilagda broschyr, ”Jag anklagar! Krav på lövande av försäljningsbojkotten mot tidningen Nationen”, anhåller jag härmed vördsamt, att Regeringen och Riksdagen måtte gå i författning om lämpliga åtgärder i syfte att återupprätta och säkerställa tryckfriheten i Sverige i grundlagens anda.

Gert om egenmäktigt inskridande av oansvariga krafter, okända i rikets författning; nämligen Frimurarorden jämte underlydande organisationer Svenska Tidningsutgivare föreningen och Stockholms Dagliga Tidningars Distributionsnämnd och Rådgivande Nämnden, förvandlas den i Tryckfrihetsförordningen garanterade tryckfriheten till en illusion.

Under osannfärdig förevändning att vilja slå vakt om ”moral, tukt och allmän anständighet” företaga sig nämnda institutioner att i den offentliga försäljningen förbjuda sådana tidningar, som i sitt upplysande värv icke acceptera de officiella lögnerna utan söka följa sanningen, d.v.s. tryckalster, som ur den i hemlighet styrande judendomens och frimureriets intressesynpunkt befinnas icke-önskvärda. Så har man redan hösten 1935 vågat förbjuda min tidning Nationen under den osannfärdiga motiveringen att tidningen skulle vara ”sårande for den allmänna anständigheten” samt hotat mina försäljare med personlig förföljelse, därest de icke lydde befallningen.

Jag påkallar statsmaktens uppmärksamhet på nämnda missförhållande och anhåller, att åtgärder snarast måtte vidtagas till återupprättande och säkerställande av tryckfriheten i grundlagens anda samt till undanröjande av det av Frimurarorden jämte underlydande organisationer utfärdade försäljningsförbudet mot tidningen Nationen.

Stockholm den 1 maj 1937.
Elof Eriksson.

Undertecknade uttala sin fulla anslutning till Redaktör Elof Erikssons ovan återgivna framställning till Statsministern och Riksdagens talmän samt understryka kravet, att lagens bestämmelser icke få göras illusoriska genom oansvariga krafters egenmäktiga inskridanden.

 

Intervju med Stanislav Vorobjev

INTERVJU. Med anledning av Stanislav Vorobjevs och Ryska Imperierörelsens besök i Sverige passade en av Nordfronts medarbetare på att ställa några frågor till våra ryska kamrater.

2015 Nordendagarna 6

Jag vill börja med att tacka er för ert besök i Sverige. Det var en ära att få träffa kamrater från Ryssland.

Var detta ert första möte med Motståndsrörelsen? Och om så, hur upplevde ni detta? Vilka intryck fick ni av organisationen?

Det är vårt första möte med Motståndsrörelsen. Vi har dock varit i kontakt med Nordfronts journalister sedan flera år tillbaka. Vi vill tacka er för ett vänligt och varmt mottagande. Ni har hängivna aktivister som verkligen brinner för kampen.

Namnet på er organisation, Ryska Imperierörelsen, kan få vissa i väst att tro att ni hyser någon form av imperialistiska visioner, kan du kort beskriva organisationens långsiktiga mål?

Vårt mål är att införa en nationalistisk diktatur som ett övergångsstadie till ett traditionellt ryskt nationellt styrelseskick – en autokratisk monarki.

Hur arbetar er organisation rent konkret för att nå dessa mål?

Vi gör allt vi kan inom Ryska Federationens lagar. Vi har ett eget bokförlag. Vi publicerar böcker, tidningar och tidskrifter. Sedan deltar vi också i, och anordnar egna, politiska aktioner. Det är i synnerhet demonstrationer, processioner, strejker, konferenser och så vidare.

Kan ni berätta lite om hur kampen framskrider i Ryssland, positiva och negativa händelser?

Just nu ökar den nationella rörelsen i Ryssland, vilket också sker i många andra europeiska länder. Anledningen till detta är en sund reaktion på massinvandring. Regeringen i Ryssland för medvetet en politik som innebär ersättning av ursprungsbefolkning med rasfrämlingar. Samtidigt vill staten likna och anpassa sig till trenden av nationellt uppväckande, t.ex. se ut som patrioter medan de desperat kämpar mot nationalisterna. Av de senaste händelsena kan man t.ex. nämna arresteeringen av Nikolai Bondarik, en nationalist från S:t Petersburg, officiellt förbud av NSI (Nationalsocialistiskt Initiativ) samt husrannsakan hos chefredaktören för den välkända nationalistiska hemsidan “Sputnik i Pogrom” (sv. Sputnik och Pogrom). Staten använder sig dagligen av den antiryska ”282”-artikeln i strafflagen (motsvarigheten till ”hets mot folkgrupp”). Trots allt förtryck så ökar intresset för den nationella idén.

Hur ser ni på Ukrainakonflikten?

“Ukrainism” är ondskans främsta vapen för att förstöra allt nationellt i Europa. Kärnan i denna ideologi är de så kallade ”mänskliga rättigheterna”. Ukrainare utgör ingen nation utan en sociopolitisk separatistisk grupp på det ryska imperiets jord.

Har er organisation frivilliga på plats i Ukraina?

Ja, naturligtvis. Vi har skapat ett centrum för utbildning av frivilliga som deltar i den nationella befrielsekampen i Novorossija (Federativa staten ”Nya Ryssland”). Vi har en egen styrka i Novorossija, den heter ”Imperielegionen”.

Hur ser er organisation på den nuvarande regimen i Ryssland och Putin?

Regimen i Ryssland skiljer sig inte så pass mycket från den svenska. Det är en ockupationsstat. Vår inställning till regimen är därför negativ då den är antinationell och antirysk.

Alexander Dugin har hyllats i vissa nationella kretsar i Sverige. Vad tycker ni om honom?

Alexander Dugin står för en internationell stat. Utan tvivel är hans idealstat konservativ och antiamerikansk, men man kan inte kalla det för en nationell stat. Hans idéer är främmande för oss, då Ryska Imperiska Rörelsen är en nationalistisk organisation.

I Sverige har vi en kraftig judisk dominans i massmedia, hur ser ägarsituationen ut för massmedia i Ryssland?

Ryssland befinner sig i en liknande situation. Nästan alla stora medier ägs eller kontrolleras på ett eller annat sätt av judiska oligarker.

Samarbetar er organisation med andra nationalistiska organisationer i Europa?

Vi är öppna för ett samarbete med alla nationalistiska organisationer i Europa. Vi har haft kontakter med NPD (Tysklands nationaldemokratiska parti), polska nationalister, spanska nationalister och italienska nationalister från “Forza Nuova”. Starkaste band har vi med svenska nationalister. Under de senaste 10 åren har vi deltagit två gånger i marscher till minne av Karl XII.

Jag vet inte hur mycket vanligt folk känner till om situationen i Sverige och svensk politik, vad är den allmänna uppfattningen om Sverige hos gemene man i Ryssland?

Det är nödvändigt att dela upp det ryska samhället i två delar:

1. Politiskt passiva majoriteten av ryssar ser Sverige främst som ett stabilt och socialistiskt land, vars kunskap och erfarenhet skulle vara bra att införa i Ryssland.

2. För ryska nationalister är Sverige i första hand vikingarnas epok samt strålande Imperier av Gustav II Adolf och Karl XII. Ryska nationalister ser med fasa att ett sådant vackert land, med en storartad historia och kultur, håller på att långsamt dö ut på grund av massinvandring av rasfrämlingar. Ingen förstår svenskarnas passivitet som leder nationen mot självmord.

Vilken uppfattning har allmänheten i Ryssland om nationalistiska/NS-organisationer i väst?

Gemene man i Ryssland kan inget om nationalister i väst då inget sägs om dem i de officiella medierna.

Har ni några avslutande ord till våra läsare?

Trots fiendens styrka och makt tvivlar vi inte på den kommande segerdagen. Europa är på väg mot en nationalistisk pånyttfödelse.

Hell seger, kamrater!