Etikettarkiv: Simon Lindberg

Aktivistdagarna, vintern 2015

MOTSTÅNDSRÖRELSEN. Helgen som var anordnades årets andra upplaga av Aktivistdagarna. Medlemmar och aktivister från Sverige och utländska delegationer samlades under parollen ”Ny politik för en ny tid”.

front

Den 12 och 13 december anordnade Nordiska motståndsrörelsen i Sverige 2015 års andra upplaga av Aktivistdagarna. Denna gång samlades svenska medlemmar och aktivister samt utländska delegationer från Norge och Finland i Dalarna för att ta del av föredrag, tal och annan intern information under parollen ”Ny politik för en ny tid”.

sebastian elofsson

Efter att det bjudits på frukost på lördagsmorgonen hälsade konferenciernSebastian Elofsson alla välkomna innan han kallade upp Fredrik Vejdelandpå scenen. Vejdeland, som är chefredaktör för Nordfront och sitter i Motståndsrörelsens riksledning i egenskap av politisk strateg, inledde tillställningen genom att tala om det som var Aktivistdagarnas huvudfokus: Lanseringen av Motståndsrörelsens partiprogram.

Fredrik Vejdeland.

Vejdeland förklarade varför Motståndsrörelsen har ett parti och hur det är ett nytt sätt att föra ut vår politik och organisera folket utan att helt binda upp oss vid den parlamentariska vägen. Vejdeland betonade vidare att partiprogrammet, även om det skrivits av riksledningen, har skapats av hela Motståndsrörelsen då det bygger på organisationens samlade kunskap och alla politiska diskussioner som förts inom rörelsen genom åren. Avslutningsvis sa Vejdeland att partiprogrammet både innehåller Motståndsrörelsens realpolitik men också åskådliggör vår världsåskådning samt att partiprogrammet är revolutionärt och progressivt men inte lovar för mycket utan presenterar fullt fungerande politiska lösningar på de stora politiska frågorna.

Partiprogram, medlemskort och medlemsnålar delades ut av ledningen till till deltagarna.

När Vejdeland talat klart var det dags för Nordiska motståndsrörelsens ledare,Simon Lindberg, att presentera en del interna förändringar. Lindberg gick igenom hur Nordenrådet arbetar och kommer att arbeta, förklarade medlemsreformen och gick igenom organisationens nya fystest som aktivister ska sträva efter att klara samt vilka fördelar aktivister i organisationen kommer att ha jämfört med partimedlemmar. Efter en kort paus fortsatte Lindberg med att berätta om ett internt projekt som ska höja organisationens professionalitet. Lindberg stannade vid varje punkt i sin presentation upp och lät de närvarande komma med frågor ifall något var oklart eller de ville veta mer om det han talade om.

Christian Hamilton.

Nästa punkt på dagordningen var ett tal av Christian Hamilton som talade om folkvett, social kompetens, självsäkerhet och relaterade saker som bör utmärka Motståndsrörelsens aktivister då det är egenskaper som är naturliga för vårt folk men undermineras av våra fiender.

Simon Lindberg och Pär Öberg med nästescheferna i mitten.

Efter Hamiltons föredrag avrapporterade de svenska nästescheferna. Först ut var Markus Nordh från Näste 1. Nordh talade bland annat om Saltsjöbaden,Nästesdagarna, en pågående rekryteringsboom och hur Näste 1 satt i system att arrangera kamrataftnar för frigivna aktivister. Från Näste 2 rapporteradeJimmy Andersson att nästet växer bra och strävar efter att utbilda alla nya medlemmar och aktivister. Andersson sa vidare att målsättningen är att trappa upp aktivitetsnivån med fler större offentliga aktioner och mindre demonstrationer. Näste 3:s nästeschef, Mathias Hagman, rapporterade att basaktivismen flyter på bra och att nästet med hög regelbundenhet arrangerar föredrag. Även Näste 3 har mycket ansökningar, speciellt efter den pannordiska aktionen mot asylinvasionen, och Hagman hoppas att organisationen ska kunna genomföra aktiviteter i skånska städer där vi tidigare inte bedrivit offentlig aktivism. Ingemar Westerbring rapporterade att hans näste, Näste 4, växer bra och regelbundet arrangerar självförsvarsträning och offentliga flygbladsutdelningar samt att avsikten är att arrangera fler vildmarksaktiviteter.Pär Sjögren berättade att Näste 5 börjat expandera i Värmland som tidigare varit ett lite svagare område för rörelsen samt att det intensiva kamparbetet i Dalarna leder till ett allt starkare stöd från lokalbefolkningen, framför allt i Ludvika där organisationen har ett fast kommunalt mandat. Jeff Hede, gruppchef i Luleå, rapporterade å Robert Eklunds vägnar att kampen i Näste 6 går framåt. Näste 6 tar ett stort ansvar i Nordfronts redaktionella arbete men bedriver också kontinuerlig aktivism och träningar på ett antal orter i övre Norrland.

juhanni

Med avrapporteringen från Sverige klar var det dags för de utländska delegationerna från Norge och Finland att rapportera om Motståndsrörelsens utveckling i deras länder. Juhani Keränen, aktivist från Finland, talade om hur rörelsen växer i Finland då även Finland drabbats svårt av massinvandringen, bland annat genom att främlingar begår alltfler våldtäkter mot finska kvinnor. Keränen talade även om de gatupatruller som rörelsen arrangerat i Finland samt uttryckte glädje över att Motståndsrörelsen i Norge växt kraftigt de senaste åren. Norge företräddes av Tommy Olsen, operativ chef för Motståndsrörelsen i Norge och medlem i Nordenrådet, som berättade om hur organisationen i Norge blir allt bättre organiserad och hur lanseringen av den nya hemsidanFrihetskamp blev en succé.

Tommy Olsen.

Nästa föredrag hölls av Pär Öberg som talade om praktiskt partiarbete och hur mandatet i Ludvika samt partiregistreringen har öppnat dörrar för organisationen. Öberg pratade om hur arbetet lokalt i Ludvika går och uppmanade sedan intresserade personer att bilda arbetsgrupper ifall de vill ställa upp i nästa kommunval. Öberg betonade vikten av att skapa lokal förankring och menade att vi måste rekrytera personer med god kännedom om den lokalpolitiska situationen och de andra partiernas kandidater på orten, vilket organisationen har gjort i Ludvika. Avslutningsvis fick publiken ställa frågor till Öberg om den parlamentariska grenen och det lokalpolitiska arbetet.

Pär Öberg.

Härnäst talade Oscar Bergström å mediagruppens vägnar och berättade hur gruppen nu var strukturerad och ska arbeta efter Aktivistdagarna. Bergström visade också en välgjord och effektfull film som en stödmedlem arbetat fram och mediagruppen ska färdigställa.

Oscar Bergström, filmansvarig i mediagruppen.

Lördagen avslutades av Simon Lindberg som levererade ett kraftfullt tal som manade till kamp och möttes av rungande applåder och stående ovationer. I talet berättade Lindberg bland annat om hur det är bra att Motståndsrörelsen numera rekryterar fler kvinnor och äldre medlemmar och att detta breddar organisationen på ett nödvändigt sätt utan att organisationen upphör att vara en radikal spjutspets. Lindberg gick i talet också ut med information om en kommande demonstration.

Simon Lindberg.

Efter frukost på söndagen hölls en diskussionsstund där riksledningen svarade på frågor från de närvarande om partiprogrammet som lästs flitigt av deltagarna i pauserna mellan de olika talen och föredragen. Frågor om vissa begrepp och formuleringar besvarades såväl som frågor om annat kopplat till partiprogrammet.

Riksledningen förbereder sig inför frågestunden.

Motståndsrörelsens ledare utsåg sedan aktivister och efter det fick alla aktivister, som sista punkt på Aktivistdagarna, gemensamt sitta ner med riksledningen och fritt ställa frågor och diskutera vad helst man önskade ta upp. Detta är ett av aktivisternas nya privilegium och syftet är att öka transparensen inom organisationen och förebygga interna konflikter.

aktivister

 

Nordenrådet

MOTSTÅNDSRÖRELSEN. En hel del positiva förändringar har skett inom Nordiska motståndsrörelsen den senaste tiden. En av dessa är att det bildats ett nordiskt råd, inom vilket ledande medlemmar i de olika nordiska länderna arbetar tätt tillsammans.

front1

En av Nordiska motståndsrörelsens verkliga styrkor är att organisationen finns representerad och har medlemmar i flera olika länder. I Sverige, Finland och Norge är organisationen mycket välfungerande med kontinuerlig aktivism och hemsidor som uppdateras flera gånger varje dag.

För att stärka samtliga länders verksamhet och samverkan med varandra har det bildats ett nordiskt råd, Nordenrådet, där ledande medlemmar från Sverige, Finland och Norge regelbundet håller möten för att diskutera saker och ta gemensamma beslut som är organisationen till gagn i samtliga länder. Det kan röra sig om all-nordiska arbetsgrupper, all-nordisk propaganda och kampanjer, samt gemensamma aktioner – antingen över statsgränserna eller att samma typ av aktivitet genomförs i flera olika länder vid samma tid. En annan arbetsuppgift rådet har är också att likrikta organisationens verksamhet i de olika länderna och att gemensamt arbeta fram strukturella förändringar.

Nordenrådets mål är att tydligare visa upp att Nordiska motståndsrörelsen inte är flera olika organisationer som existerar i flera olika länder och samarbetar med varandra, utan Nordiska motståndsrörelsen är en och samma nordiska organisation med verksamhet i hela Norden.

I Nordenrådet ingår Simon Lindberg, Emil Hagberg, Antti Niemi, Otto Rutanen, Haakon Forwald och Tommy Olsen. Samtliga innehar ledande positioner i respektive land och har mångårig erfarenhet inom Nordiska motståndsrörelsen.

I slutet av oktober hölls det första mötet och rådet sammanträder sedan dess regelbundet. Flera bra saker har redan arbetats fram och ännu fler saker ligger planerade för framtiden.

RedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionenRedaktionen

 

Är vi högerextremister?

NATIONALSOCIALISM. Vi blir i media ofta kallade för högerextremister. Stämmer detta påstående, är vi högervridna?

Nu senast var det polisen Martina Saghamre som kallade oss ”högeranhängare” när hon samtalade med Pär Öberg. Men ganska generellt brukar vi nationalsocialister i olika sammanhang benämnas som högerextremister. Det finns dock ingen riktig nationalsocialist som självmant kallar sig högerextrem. Inte heller är det många övriga nationella, bland de som inte betecknar sig som nationalsocialister, som skulle identifiera sig som höger.

Jag besvarade i veckan en enkät inför EU-valet där 20 påståenden skulle besvaras med alternativ från ”håller inte alls med” till ”håller med fullt ut”. Det som enkäten skulle mynna ut i var att ta reda på vilket parti man hade mest gemensamt med och således borde lägga sin röst på.

Det parti jag hade mest gemensamt med var Vänsterpartiet, alltså det parti som står allra längst till vänster på höger-vänster-skalan av de etablerade partierna. Det parti jag hade näst mest gemensamt med (enligt enkätskaparens bild av partierna) var Sverigedemokraterna, alltså det parti som står längst till höger. Jag hade mest gemensamt med ett vänsterparti och näst mest gemensamt med ett högerparti.

Således kan man säga att jag som nationalsocialist, enligt enkätskaparna, inte borde stämplas som varken höger eller vänster, men luta något åt vänster, då mina åsikter som sagt var mest lika dessa.

vänsterhöger

Var kommer höger-vänster-skalan ifrån?
Höger-vänster-skalan uppstod i Frankrike i samband med revolutionen 1789. De som ville förändra samhället, de radikala, satt till vänster i nationalförsamlingen medan de som ville bevara det gamla systemet, de konservativa, satt till höger.

Enligt denna ursprungliga skala skulle nationalsocialisterna behöva två stolar. Vi betecknar oss som radikala, vi vill förändra samhället och bygga upp något helt nytt istället för att reformera och bevara. Samtidigt kan flera av våra åsikter ses som konservativa, rent av reaktionära enligt dagens ”progressiva” samhällsnormer. Vi står absolut inte i mitten, utan åt bägge håll. Nationalsocialismen står över den klassiska skalan.

Hur ser höger-vänster-skalan ut idag?
I Sverige idag grundar sig väldigt mycket på skalan om man är vänster eller höger på ekonomiska frågor. Vill man ha högre skatter och därigenom allmän välfärd är man vänster och vill man istället ha lägre skatter och ser välfärd som något förunnat de ”mer lyckade” är man höger.

Vi kan se att statligt bestämmande kontra individuellt ansvar dyker upp som fråga. Vill man att staten ska äga allmännyttiga intressen står man åt vänster medan en högervriden önskar mer privatiseringar och egen företagsamhet. Med finare ord skulle man kunna säga att de som är positiva till marknadsekonomi är höger och de negativa till detta är vänster.

Vad gäller dessa ekonomiska frågor skulle nationalsocialismen betecknas som ganska långt ut på vänsterkanten. Vi vill skapa ett välfärdssamhälle där man tar hand om även de svaga och där ingen står utanför folkgemenskapen. Vi tror på en stark stat och förstatligande av allmännyttiga intressen så som bank, kollektivtrafik, skola, sjukvård m.m. Men vi är inte på något vis marxister då vi samtidigt ser den privata företagsamheten och entreprenörsandan som oerhört viktig i ett fungerande samhälle. Nationalsocialismen är för blandekonomi och inte marknadsekonomi, som vi alltså borde vara odelat positiva till om vi skulle kunnat vara högerextrema.

Där vi däremot verkligen ses som höger är i invandringsfrågor. Av olika anledningar ses ökad invandring och öppna gränser som vänster och minskad invandring och stängda gränser som höger. Då vi vill stoppa invandringen totalt och påbörja repatrieringen av rasfrämlingar snarast möjligt så kanske vi alltså i denna fråga, dock enbart i denna fråga, faktiskt borde betecknas som högerextremister.

Sammanfattningsvis är vi alltså generellt ganska långt åt vänster, samtidigt som vi beträffande exempelvis invandringspolitiken står väldigt långt åt höger. Vi är inte i mitten, utan istället både åt höger och vänster på samma gång. Nationalsocialismen kan alltså sägas stå över även den moderna höger-vänster-skalan.

Vi kallar oss inte socialister bara för att det klingar fint, vi är socialister, vilket ses som vänster. Samtidigt är nationella ideal vår ledstjärna och detta brukar ses som långt åt höger. Vi är alltså högervänster – vi är nationalsocialister!

En viktig del för de etablerade partierna av positioneringen på höger-vänster-skalan är från vilka grupper i samhället röster ska fiskas i första hand. Vänstern försöker locka lågavlönade och arbetslösa, högern riktar istället in sig på företagare och de som har det bättre ställt i samhället och mittenpartierna de som inte riktigt känner sig hemma som vare sig under- eller överklass.

Vi i Motståndsrörelsen bekänner oss inte till någon specifik grupp människor baserat på socioekonomisk status. Våra led inhyser inte enkom borgare, medelklass eller arbetarklass – nej i våra led finner du de alla: företagschefer och näringslivstoppar, kontorsslavar, säljare, hantverkare, städare, fabriksarbetare, pensionärer, studenter och arbetslösa. Vi är inte lojala eller illojala gentemot någon klass, vår lojalitet ligger istället främst hos vårt folk – till vår ras!

Kort och enkelt kan man sammanfatta det med att de politiska värderingar som är bäst för vårt folk är nationalsocialism, oavsett om de traditionellt förespråkas av högern eller vänstern – nationalsocialismen står alltså över höger-vänster och är alltså det som är bäst för hela vårt folk och inte bara delar av det!

Då var höger avhandlat. Ordet högerextremist innehåller dock en del till, nämligen ”extrem”. Är vi extrema? Sett till det rådande samhällsklimatet är vi sannerligen extrema. Vi är inte, som de etablerade partierna, lite måttligt motståndare till dagens politik. Vi är extremt mycket emot etablissemanget och det rådande systemet av idag. Det är nog alltså inte helt galet av våra motståndare att klassa oss som ”extremister”.

Så är vi högerextrema? Nej, fy fan. Är vi vänsterextrema? Inte en chans! ”Extrema” nationalsocialister? Ja, absolut!